För två års sedan kom jag farandes i min nyinköpta Toyota (köpte den av min estniska morfar och lika estniska mormor som bor i Kortedala). Då jobbade jag på Irene Huss och vi hade kontor och inspelningsstudios på Kvibergs gamla regemente i Göteborg. Det var vinter och det var snö och min hjärna var lite slö. Dessutom var det typ “ingen” på hela den stora parkeringsplatsen, så jag tänkte att äsch, jag gör väl en liten handbromssladd. Sagt och gjort, jag drog till och vred ratten. Bilen krängde snyggt (?) till vänster och så gled jag sidledes, mycket längre än planerat.

Så där kom jag sidledes och bilen stannade till i ett mindre moln av snörök. Och där, precis framför grillen, ståendes och tok-gloende rakt på mig med portföljen upptryckt under hakan, stod…ni vet ju alla vem jag pratar om, eller hur? Just det! Loket!

Och visst såg han rädd ut, men frågan är om inte jag var mer rädd för honom än han för mig?

Men hur som helst, idag träffade jag honom (till skillnad från förra gången, då jag missade honom) under en reklamfilmsinspelning för Bingolotto, allt verkade vara glömt och förlåtet.

Bingolotto! Loket Olsson och Henrik Göransson

Ni ser ju själva hur jävla glad han är

Hej svejs, handbromslokfejs!

Liknande inlägg på bloggen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier