Igår var vi i Sollentuna centrum (eller heter det “center” här uppe?). Handlade lite kläder och skit. I bakgrunden hörde man någon som skrek ganska högt, tänkte att det var någon unge som likt en bingoutropare skrek ut alla sina bokstavskombinationer vid ett och samma tillfälle. Folk såg märkbart irriterade ut.

Men sen så började folk leta och sötefru kom ut ur butiken till mig, där jag stod gav skamliga förslag till Per Andersson i mobilen, och sa att det var en unge som försvunnit. Oj då. Så skriken var nog inte bara för att jävlas, utan ett rop på hjälp. Jag åkte upp en våning, där jag tidigare hört skriken komma ifrån och precis när jag kom fram till en butik så såg jag en ung dam springa och göra en glidtackling (trodde jag) mot ett barn. Men det visade sig vara mamman som hittade sitt barn och nu gled hon hastigt över golvet, genom larmbågarna och omfamnade den lilla tjejen.

Antingen det, eller så var det en dvärgjägare som fångade sitt byte.

Hej svejs, dvärgfångarfejs!

 

Liknande inlägg på bloggen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier