För er som inte visste det så var det ju Earth Hour häromdagen, vilket i grund och botten är en fullständigt LYSANDE idé! Vid 20:12 låg jag fortfarande och stirrade i taket, men då blev jag uppbjuden av Anders till hans balkong uppe på Raketgatan. Utsikten därifrån är helt fantastisk.
Så jag drog på mig kläder och rusade iväg mellan husen och letade efter gångvägen så går upp på berget. Men här i stressen så blev det någon felkoppling i hjärnan, jag pratade med Anders i telefon samtidigt som jag stressade upp och enligt honom var det ‘det första huset’ på höger sida. Men det var inte, som jag trodde, det första huset man såg när man kom upp på krönet, utan det första hus på höger sida efter man kommit upp längst upp (fortfarande gåendes på gångvägen). Så jag plöjde rakt upp genom skogen istället.
Tydligen började Earth Hour i just den skogen en stund tidigare, för det var helt bäcksvart och jag såg inte ett skit. Sprang igenom lite lera, halkade ner för en sten, fastnade med fejset (!) i en taggbuske…väl uppe så kollade jag i spegeln och såg att jag blödde från pannan. Coolt, tyckte jag! Ännu ett ärr till samlingen.
Okay att man brukar bli taggad på facebook, men inte i facet i en bookskog! Aj aj, stackars mig.
Hur som helst, efter ett tag så dök min fru Sanna upp, tillsammans med Frida (ni vet hon som sprayade ner våra fönster hemma). Vi hängde hos Anders och han visade oss bland annat den sjukaste låda jag någonsin sett! Den var från början av förra århundradet och användes för att behandla sjukt folk med elektricitet.
När man ser innehållet i den här lådan och samtidigt tänker på termen "att stöta kula" så skruvar man på sig lite extra. Iaf som kille.
Senare tog vi en taxi till Nef, där vi hängde resten av kvällen. Vi satt i ‘VIP-soffan’ på scenen och glodde på Anders när han vände lite skivor och annat.
Här sitter brudarna och sofftar.
Anders. OBS Anders på bilden är extrautrustad.
Hur som helst. Jag nämnde i början av detta toapapperslånga inlägg att jag tyckte jag var ganska tuff, med mitt lilla sår ovanför ögat. Men säg den glädje som varar! Eller ens det sår som varar! Dagen efter fick vi reda på att grymme-Frida på väg hem skulle kolla när vagnen gick. Grejen är att hon tydligen inte gör som vanliga, civiliserade göteborgare, alltså titta på tidtabellen eller på de där ljusskyltarna som sitter i kurerna. Nej då, hon skulle givetvis enligt gammalt gott indianmanér sätta ansiktet mot spåret och LYSSNA när den kom. Att hon tydligen hade sämre avståndsbedömning än jag själv var något hon inte tänkte på vid tillfället. Såhär blev resultatet:
Hon åkte akut till en syslöjd och syddes med 7 stygn. Själv fick jag åka till en träslöjd när jag slog i huvudet...? Men hon är SÅ söt! Snart blir hon "fRida med stort R".
Och här kommer en ‘förebild’, alltså det är inte jag som är hennes förebild, utan det är en bild på Frida FÖRE den extrema makeover’n (men hon är fortfarande helt bedårande!).
Hm, det ser ut att vara på 80-talet, men det är i själva verket på restaurang Jazzå på Andra Långgatan.
Hej svejs, scarfejs
PS Jag har sytt 6 stygn i pannan för några år sedan. Och jag slängde mig i en lian när jag var liten vid något tillfälle, den gick av och jag flög iväg och kilades fast i en enebuske haha! Men okay, Frida leder ändå.
