Två saker har hänt de senaste dagarna som är lite sådär konstiga, alltså de har hängt kvar i mitt huvud och jag börjar småfnissa varje gång jag tänker på det.

Jag stod i solen bredvid en restaurang häromdagen, då det kom två stycken sådär fantastiskt, verkligen jätteöverviktiga personer gående och tågade in på restaurangen. Efter några minuter kom de ut igen, varpå den ena säger ”ja, jag tycker också det var väldigt trångt där inne”. Uh? Det är som om två dvärgar skulle gå in på ICA Focus och kommit ut och sagt ”ja, jag tycker också det var väldigt högt till taket där inne”.

Den andra saken var när jag var på väg till bilen och skulle betala lite mer för parkeringen. Jag käkade några nötter (köpte en ”nötblandning” på Hemköp, låter mer som en släktträff) då jag plötsligt bet i en nöt som jag inte riktigt gillade. Så jag tog ut den ur munnen och kastade in den lite snyggt i buskaget bredvid mig. Grejen är att precis efter jag kastat iväg den så tittar jag dit och ser att det sitter en grå katt i solen och liksom blundar, precis i en öppning i buskarna. Katten får nöten rakt i huvudet och börjar tokstirra på mig i någon sekund, sen så bara blundar den igen. Den såg så himla rolig ut och det var helt otroligt att jag lyckades pricka den rätt på huvudet. Tur att det var en liten nöt. Det var väl mer än vad katten kunde säga om mig.

Det är efter en sån här händelse som regissören skriker "CUT! CUT"

Hej svejs sötenötefejs