Igår var jag och kollade på när min kusins söta barn dopades i Jonsereds kyrka. Efter en stund, precis när prästen skulle börja kasta vatten på det andra av tre barn, så hörde man en liten pojke som satt ganska långt bak i församlingen;
- ”ÄTA TÅRTA NU! ÄTA TÅRTA NUUUUUUUUUUUUUU!!!”
Sen hörde man en vuxen människa som viskade något och sen hörde man pojken igen, ännu högre:
- ”NEJ, NUUUUUUUUUUUUUUU!!!”
Det är fantastisk akustik i kyrkor!
Hej svejs, tårtkäkarfejs!
PS: I fredags var det dan före dan före dopardan!
Fredag på jorden!
och glass åt alla barn.
Här kommer en lite längre fredagshistoria.
En kvinna har tagit med sig sin älskare hem under dagen, medan hennes man är på sitt arbete. Utan att hon vet det så har hennes nioårige son gömt sig i garderoben. Hennes man kommer överraskande hem, så hon gömmer älskaren i garderoben, där den lille pojken redan är.
Den lille pojken säger: Mörkt här inne.
Mannen: Ja det är det.
Pojken: Jag har en baseboll.
Mannen: Det är ju bra
Pojken: Vill du köpa den?
Mannen: Nej, tack.
Pojken: Min pappa är utanför.
Mannen: Hur mycket?
Pojken: 2.500:-
Mannen: Ok.
Någon vecka senare, händer det igen att pojken och mammans älskare är i garderoben tillsammans.
Den lille pojken säger: Mörkt här inne.
Mannen: Ja det är det
Pojken: Jag har en basebollhandske.
Mammans älskare minns förra gången och frågar: Hur mycket?
Pojken: 7.500:-
Mannen: Ok.
Några dagar senare säger pappan till pojken:
- ”Hämta handsken och basebollen så går vi ut kastar lite.”
- ”Jag kan inte. Jag har sålt dem”, säger pojken.
- ”Va?! för hur mycket då?”, frågar pappan.
- ”10.000:-
Pappan blir upprörd:
- Det är inte snällt att ta så hutlöst betalat av dina vänner. Det är många gånger mera än de kostar nya. Du får följa med till kyrkan och bikta dig för prästen.
Dom går till kyrkan och pappan placerar pojken i biktbåset, stänger dörren och sätter sig att vänta utanför.
Pojken säger: Mörkt här inne.
Prästen: Börja inte med det där skitsnacket nu igen…
sådär, det var den dagen det. Fy fan. Det var en otroligt fin minnesstund för min kusin, men fruktansvärt tungt. Jag grät och grät, det värsta var när jag skulle gå fram till kistan för att säga farväl. Jag klappade på den och smekte den ömt, jag tror till och med att jag kramade den. Svårt att förstå att någon man tyckte hemskt mycket om var liksom där inne. Iofs så var hon kremerad, så det var liksom bara trä…vackert vitt, men hårt och lite kallt. Visste inte riktigt hur jag skulle göra.
Det var fantastiskt tungt att vara där, men samtidigt var det otroligt roligt att träffa hennes 13-åriga son. Hans pappa dog i en överdos GHB, precis som min kusin gjorde, för 4,5 år sedan. Han har ingen morfar eller mormor, men däremot har han sin farmor som han tydligen ofta träffat. Men nu fick han plötsligt tilbaka en väldigt stor och mestadels knäpp släkt som älskar honom och som kommer se till att han får en tryggare tillvaro i fortsättningen och ett roligt liv. 13 år. Han är helt grym och verkar vara sjukt stark.
Nåja, det känns iaf mycket bättre nu, det var ett fint avsked. Nu går livet vidare, även om det kommer vara uppförsbacke ett litet tag. Tack för alla meddelanden och kommentarer, de värmer.
Hon hittades livlös på köksgolvet, med hjärtstillestånd, söndagen den 28 september. Hon dödförklarades på måndagen den 29 september på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Min lilla kusin blev 30 år.
Sov gott, Riina. Det här blir väl det sista inlägget jag skriver om dig, i fortsättningen kommer du finnas i mitt hjärta.
Till våren kommer vi alla att träffas igen och sprida hennes aska i havet.
Hej då Riina, vi älskar dig.
MISSA INTE!
Bloglinks
