Här kommer en liten historia. Det är ju ändå fredag. Trevlig helg!
Två pojkar satt i sandlådan å pratade om vem som hade den bästa pappan.
-”Min pappa e polis å kan ta din pappa!”
Då sa den andra:
- ”Min pappa e brevbärare å kan ta din mamma!”
Här kommer den äntligen – den utlovade historien om ”Henrik och Den Rullande Pundaren”.
Det hela utspelades en helt vanlig sensommardag i Linnéstaden i Göteborg, för drygt ett år sedan. Jag var ute och flanerade och beundrade kvarterets alla gamla vackra byggnader (läs: jag gick helt planlöst runt och glodde). Vid den sjukt branta backen på Nordhemsgatan fick jag se något underligt.
Följande är en rekonstruktion från samtalet som följde:
SOS-tant:
-”SOS Alarm, vad har inträffat?”
Henrik:
-”Hej, jag heter Henrik. Jag tänkte bara kolla… eh… jag är vid Nordhemsgatan och det är en snubbe som liksom… rullar nedför backen?”
SOS-tant:
-”Vad menar du? Rullar?”
Henrik:
-”Jaaa? Han försökte gå upp för hela backen, men när han nästan var uppe på krönet så vinglade han till. Han verkar onekligen ganska berusad.”
SOS-tant:
-”Oj då, okay. Vänta så kopplar jag dig”
Henrik:
-”Tack.”
Polisen:
-”Polisen.”
Henrik:
-”Hej polisen, jag heter Henrik. Jag står vid Nordhemsgatan och det låter kanske lite konstigt, men det är en snubbe som liksom RULLAR ner för backen? Han verkade lite ranglig och snubblade till ganska högt upp och nu rullar han nedför backen.
Polisen:
-”Haha, va? Okaaay…?” *tystnad* ”Rullar han mitt i vägen?”
Henrik:
-”Nej, som tur är så rullar han liksom IN mot trottoaren varje gång. Men när han försöker ställa sig upp så ramlar han. Och så rullar han ner lite grann. Vad skall jag göra?”
Polisen:
-”Ja du…vi har inga bilar i området just nu och jag vet inte om de kommer prioritera en, eh, rullande person. Såvida det inte är fara för honom själv.”
Henrik:
-”Nej, det tror jag inte. Skall jag stå här och kolla till honom tills ni kommer?”
Polisen:
-”Nej, det behöver du inte göra. Har vi någon bil så skickar vi den till platsen, men det kan nog ta en stund.”
Henrik:
-”Okay. Jag tror ni hittar honom, han rullar ganska långsamt så han kommer nog inte hinna rulla så långt.”
Polisen:
-”Nej, det får vi inte hoppas. Tack för att du ringde.”
Henrik:
-”Lugna puckar. Hej svejs, polisfejs” (sa jag inte, men det hade varit GRYMT haha)
Den här gatan är byggd över en gammal rullstensås.
Ett stort filmbolag i Amerika har nu köpt de rullständiga rättigheterna. Rolliver Stoned står för regin, men vem som skall få den stora äran att bli huvudrullsinnehavare är ej klart.
Henry Rullins har komponerat ledmotivet. En riktigt skön rock’n'rull-låt.
På den stora premiären kommer det bland annat bjudas på rulltårta.
Osv osv.
Full rulle.
Hej svejs, pundrullarfejs!
I alla fall om man får tro den här skylten. Om Roger är vaktmästare eller dylikt framgår inte.
Som de ropar när de slutar leka kurragömma på McDonald's: "POMMES FRITT FRAM!"
PS För några år sedan såg jag ett klistermärke där någon skrapat lite. Det stod ”VÅGA SÄGA NEJ TILL ROGER!” Haha!
-”Hej, jag heter Roger, jag tänkte höra om…”
-”NEEEEJ!”
Hej svejs, nejrogerfejs!
PS: Tack igen, Michel. 
Den här tragiska artikeln läste jag nyss på gp.se :
Jag har hört att man INTE skall beställa en McOlycka på McDonald's drive-in.
Okay, det verkar som att polisen kommit på något sätt att få stopp på dem, men det verkar väl lite VÄL hårt?
Hej svejs, vroomfejs
Aftonbladet.se 20061010:
Rubrik: ”Två män dödades i skottdrama”
Text: ”–De hörde och såg allt. De skrek och var mycket uppskärrade när de pratade med polisen, säger en väktare som befann sig på platsen, säger väktaren som såg två män springa från huset.”
Henrik: ”Citerar en väktare som såg två män springa från huset en väktare som befann sig på platsen?”
Aftonbladet: Inget svar
Jaha, då var det dags för fredagens dåliga skämt.
-”Det sägs att polisen söker efter en man med ett öga, som heter Sven.”
-”Jasså, säger du det? Vad heter det andra ögat?”
Hej svejs, ögfejs
Folk brukar säga att lapplisor och poliser och träslöjslärare (träslöjdslärare*) inte har någon humor, men jag vet vilken yrkesgrupp som lider av en kraftig humorbrist. Eller så är det jag som borde dra lite bättre skämt. För några år sedan när jag var hos en ny tandläkare så skulle jag laga ett hål.
Tandläkaren:
- ”Vet du om du är allergisk mot bedövning”?
Henrik:
-”Nej, det är jag inte”
Tandläkaren:
-”Bra”
Henrik:
-”Eller vänta lite…iofs…”
Tandläkaren:
-”…?”
Henrik:
-”Förra gången jag var hos tandläkaren, så fick jag bedövning…och då liksom tappade jag känseln här, typ…?” (Här gör jag en cirkelformad rörelse med handen över kinden).
Tandläkaren ser stenhård ut några sekunder, sen skiter hon i bedövningen och börjar borra.
I förrgår var jag hos tandläkaren igen. De gjorde en liten snabbundersökning där det ingick att fota visdomständerna. Så jag fick först gapa, fick en en gul stoppskyltsliknande grej i munnen, bet ihop, de sprang ut, KLICK, de kom in, bytte grejen mot en annan och på motsvarande sida, sprang ut, KLICK, sen kom de in. En av dem började knappra på datorn. Efter några sekunder sa jag:
-”Åh nej!”
Tandläkaren:
-”Oj, vad är det som är fel?”
Henrik:
-”Fasen, jag tror jag blundade på ena fotot. Åh, så typiskt!”
Tandläkaren:
-”Eeeh…men alltså det är ju röntgen…så det kommer liksom inte synas på bilderna om du blundar”
Henrik:
-”…eh……okay, va bra….”
Hej svejs, borrfejs
* tack Robert för att du påpekade mitt stavfel 04:31 natten till söndagen den 16 november.
Glada Lappen Remainsbloggen
