Ja, jag har en Chevy Nova. Min 2-tons trettioårskris som jag köpte i Haparanda för…öh, när jag var 30. Min dåvarande teamledare på Volvo, Hanna, hade köpt en VW Golf som hon döpte till Åke. Då tänkte jag inte vara sämre, så jag köpte en Chevrolet Nova och döpte den till Vrål-Åke.

Alldeles nu för en liten stund sedan så blev det ett litet glädjeskutt. Vrål-Åke gick igenom (eller ja, rullade) besiktningen helt utan problem. I och för sig så funkade inte den bakre regskyltsbelysningen, men jag körde snabbt till Biltema och köpte en liten ficklampa och tejp, tänkte att jag skulle tejpa fast den där och lova att alltid ha den på när jag är ute och kör. Men den funkade inte alls, jädra lampa, men det var ok ändå. Fick lova att fixa lampan så snart som möjligt.

Det roligaste var att han som kollade bilen såg ut som jag; ganska långt hår och skägg! Så jag stod och garvade när han sladdade runt där ute på Bilprovningens gård. Så nu vet jag hur fånig jag ser ut när jag kommer glidandes i den.

Precis när jag var klar så kom det in en halvsvettig man. Han skulle besiktiga sin SAAAAB, men då hade hela tanken lossat från bilen precis utanför, så det rann ut bensin. Det var spännande. Jag sa att han måste ju ha mobilkameran redo, ifall någon står och röker och väntar och slänger iväg fimpen, det skulle bli en jädra film!

Mindre än 30 sekunder efter att jag fått beskedet att Vrål-Åke var frisk, så ringde jag till Ola Bjurman. Jag har lovat att han skall få åka med i 3 år. Alltså inte i 3 år, men det var 3 år sedan jag första gången lovade att han någongång skulle få åka med en liten sväng med Novan…men han svarade inte. Synd för honom! Brum brum!

Hej svejs, vrålåkesfejs!