Tahiti,
katastroftankar och hjälporganisationer
När jag promenerade till kontoret idag så arbetade som vanligt min hjärna på högvarv. Men denna gången var det inte det gamla vanliga (ordvitsar, om jag glömt ta på mig byxor eller vart jag är på väg), utan jag tänkte på jordbävningar. Jag ”lider” av något som kallas katastroftankar, alltså det blir alltid mycket värre än vad det egentligen borde vara.
Till exempel:
Sanna är försenad. När man ringer hennes mobil så verkar den vara avstängd.
Normal slutsats:
Hon missade bussen och hennes batteri har laddats ut.
Katastrofslutsats:
Hon blev kidnappad av en hittills okänd, underjordisk milis och ivägförd till ett träsk där hon är tvungen att simma över ett vattendrag iklädd en av svininfluensa smittad fläskfilékostym, med risk att bli attackerad av HIV-smittade alligatorer som dessutom utsöndrar någon ångestframkallande napalm. Detta plus en lagom sund blandning av explosioner och knivar och att hela ritualen gör att hela min familj och alla mina släktingar och vänner börjar brinna och tappa tänderna och annat och att hela världens plötsligt imploderar gör att man helt plötsligt stannar upp och tänker: VAFAN!? Man blir både blir skrämd och imponerad av vad ens hjärna egentligen kan komponera ihop.
Hur som helst, det jag ville säga var att jag tycker det är helt galet att man inte skänker en liten småslant hit och en liten småsedel dit, för att hjälpa andra människor som kanske får uppleva katastrofalternativet dag ut och dag in? Det kan inte vara så kul. Tänk vad DERAS katastroftankar innebär? Gulp!
Jag har ägnat någon halvtimma till att jämföra olika hjälporganisationer och alla gör ju något bra. Men denna gången blev det en hundring till ”Läkare utan gränser”. På något sätt har jag fått för mig att Röda Korsets trovärdighet fått sig en törn, men det enda jag kunde hitta på nätet var att det var någon direktör som var misstänkt för att förskingra massa stålar, men det kan ju hända var som helst.
Någon som sett någon sammanställning om hur många procent av de bidragna pengarna som egentligen går till det de skall för respektive hjälporganisation? Och för tusan, vilken ni än väljer, gå in och skänk en tjuga eller något, det är ju helt fantastiskt vad mycket det kan hjälpa, i teorin. Det här står till exempel på Läkare utan gränsers hemsida:
”Vad räcker pengarna till?
Pengarna räcker till mycket! Varje krona är viktig i kampen för att rädda liv och lindra nöd. Och det kostar ofta inte mycket. Några exempel:
1000 kronor kan betala för 4 kirurgiska kit för behandling av splitterskador.
500 kronor kan behandla 100 personer för hjärnhinneinflammation.
250 kronor kan rädda livet på ett mycket svårt undernärt barn.
150 kronor kan rädda 15 personer från att dö i kolera.
70 kronor kan ge 47 barn vaccinationsskydd mot mässling.”
(http://www.lakareutangranser.se/gava/Vad-racker-pengarna-till/)
Tänk på det!
Hej svejs, nödhjälpsfejs!
