Jag var ute och körde bil för ett tag sedan, i min barndomstraktor, nej, jag menar i mina barndomstrakter.
Ett-tu-tre var jag ute i Hällesåker och runt där och plötsligt så såg jag den!
Den hade kurat in sig mot ett berg och stod och hängde med några hängbjörkar. Jag trodde jag kunde hälsa hem och det gjorde jag också.
Hej svejs, hälsokursfejs!
Det är den jag brukar köra. Det är roligt att alltid vara beredd på att någon någongång någonstans kommer fråga det. Hur som helst.
På tal om ansikten, så hade jag en otroligt pissig dag igår. Och för att inte låta dagen bara rinna iväg så bestämde jag mig för att ägna några timmar åt att scanna in och lägga upp sidor från min gamla skolkatalog från högstadiet på Almåsskolan i Lindome. Även några bilder från pluttarna (som troligtvis idag är fullvuxna skogshuggare) på Valåsskolan fick hänga med. Det är faktiskt mest glada kommentarer jag fått, kommentarer som för det mesta innhåller något om luggar, kluriga blickar och jeans. Det var väldigt mycket jeans på den tiden. Och Snobbentröjor.
Den roligaste kommentaren hittills var när jag påpekade att Johan i min klass såg lite rolig ut där han var längst ner på fotot, helt ensam;
Johan ser ut som en liten fotnot.
Hans kommentar:
”jo tack …. sen var min morsa tvungen att klippa bort understa raden för att den skulle passa i fotoramen 
”
Otroligt roligt att se hur folk har utvecklats 
Kolla bara här:
Då
Nu.
Nästan i alla fall. Jag vet inte ens om ni ser mig där i bakgrunden. Där är min bil också, ja. Per på Starstruck Photo har tagit bilden.
Hej svejs, snobbentröjefejs!
Jag sitter här på kontoret och försöker få ihop saker och ting. Det verkar som att det viktigaste inte fås ihop, det är hjärnhalvorna. Alla tre (cykelolycka i Lindome centrum 1980) hjärnhalvorna leker tafatt i huvudet, därför är jag helt…öh tafatt.
Och det ÄR ju fredag, trots antalalet hjärnhalvor. Egentligen borde jag vilja gå ut och dricka öl? Men jag drack öl i 5 veckor alldeles nyligen, så det känner jag inte alls för. Någon som har några alkoholfria alternativ? Kanske borde kunna köra någon spritfri version av Fjärilen, men jag vet inte om det är någon annan som skulle vara intresserad av detta…snyft.
Hur som.
Hoppas ni alla får en alldeles fantastisk fredagkväll och helg!
Hej svejs, fredagstristessfejs!
PS: Ett bra verktyg för att veta om det verkligen ÄR fredag, det är att gå in på följande länk vid minsta osäkerhet: http://isitfriday.biz/
Vi var ute hos min lilla farmor i Lindome i somras och käkade kräftor, som blivit över från en extremt improviserad kräftfest dagen innan. Man kanske tycker att man skall ha ett visst bordsskick och koncentrera sig på maten, men folk är så vana vid mitt odrägliga beteende att de inte bryr sig speciellt mycket längre.
Jag berättade för farmor om olika händelser som präglat mig under livets gång och om saker som jag blir fashinerad av.
Som den där gången jag badade i Åby simhall och fick klor i ögonen...
...eller att jag ibland får så bråttom med just skaldjur att jag helt sonika lägger benen på ryggen.
Klon.
Hej svejs, humorskaldjursfejs!
Ibland kan störande moment i sin omgivning bidra till att man både går och lägger sig i tid OCH att man kommer upp ur sängen på morgonen, utan att trakassera snoozeknappen.
Ovanför oss bor några hälare, tror jag. För VARENDA kväll vid 23-tiden börjar de röra på sig. De (eller åtminstone en dunderklump) spatserar kors och tvärs i lägenheten, antingen på ett par styltor i järn eller så är det ”bara” genom att ladda ner hälarna i full fart mot parketgolvet, vilket jag antar kommer ge risk för ytterligare hjärnskador. Hur som helst, när jag ligger där och lyssnar på häl- och golvmarodörerna, så säger jag högt ”ÅH, VAD TRÖTT JAG BLIR!” och så blir jag så trött så jag somnar.
På morgonen, någon gång mellan halv åtta och åtta, har byggjobbarna som bygger taklägenheter i fastigheten och cowboyjobbarna som utför indianstambytet i lägenheternas badrum och kök fikat klart. Då börjar de brottas med allehanda tunga industriborrar, bulldozers, eldkastare, monstertruckar och allt vad de använder sig av. Alla dessa attiraljer startar de på en och samma gång, överallt, de har liksom synkroniserat sina Byggare Bob-klockor. Denna gör att man vaknar i tron att man plötsligt bor granne med ett talibanfäste i Kandahar eller råkat somna i en EPA-traktor från Lindome som plötsligt spränger ljudvallen. Och då är det ju som ni förstår ingen som helst risk att man börjar snooza. Det är bara att gå upp (så snart man lokaliserat var i kroppen hjärtat sitter efter chocken, om det nu sitter kvar inuti kroppen).
Så egentligen är jag ganska glad att jag är omringad av galningar, det har hjälpt mig få tillbaka en någorlunda mänsklig dygnsrytm.
Så goborron på er, hoppas ni får en härlig dag.
Hej svejs, borrfejs!
PS: Egentligen borde det vara ”GÅNÄTT, kära hälare” och ”GOBORRON”, kära byggjobbare.
Jag funderar på att lägga in en bild i veckan och berätta en liten story om den. Jag hittar ganska galna bilder i min mobil ibland och även gamla bilder från när jag var liten och brötade runt i Lindome. Är det en bra idé eller skall jag strunta i det? Det KAN bli ganska så kul haha, jag har ju levt ett ganska händelserikt liv.
Ni får gärna kommentera och bara skriva BRA eller DÅLIGT. Och är det någon som skriver ‘dåligt’ och som jag vuxit upp med (om man kan säga att jag är ”vuxen”) så vet jag att det är för att ni kanske är med på bilden haha!
Ha en jättetrevlig kväll / helg! Imorgon skall jag fota min plastlillasyrras bröllop, det skall bli jäkligt spännande!! Men jag har lagt in mitt Spöket Laban-inlägg imorgon eftermiddag, håll utkik! Det är bara en asdålig ordvits, men ändå! Eller ja, ordvits…men typ…äsch. Kolla imorgon. 
Hej svejs, plastfejs
Det är inte lätt att vara lärare i dagens skola.
Först blir de slagna och sen blir de sparkade
Kom att tänka på den gamla skolans (?) lärare vi hade på min gamla skola i Lindome. En hade alltid två klockor, en hade sprängt en ugn en gång så han flög iväg men skorna stod kvar, en slog näven i katedern så hårt en gång så att benen (på katedern) vek sig och han fick den på fötterna, en slängde nyckelknippor efter en…
En av lärarna på min gamla skola var så vindögd så hon alltid hade dubbelt så många elever som hon egentligen skulle ha på sina lektioner. När hon stack ut huvudet genom dörren och skrek ”KOM IGEN, NU BÖRJAR VI!” så såg ju ingen vem hon tittade på, så alla som stod inom en 23 metersradie tågade snällt in i klassrummet. Jag undrade ofta var hennes ‘döda vinkel’ satt…misstänker att den satt bakom ena knät.
Hej svejs, lärarfejs
Haha när jag gick hem nu så låg de här plötsligt framför mig.
Var tvungen att fota fotskydden.
Dels tänkte jag på mitt tidigare inlägg om vad som händer om man ”råkar” knuffa till tanter, dels kom jag och tänka på när jag mötte min farmor i Lindome centrum en gång. Hon hade precis varit hos tandläkaren och kom knallandes med de härligt blåa skydden på fossingarna.
Förresten, här är min farmor. Så här ser estniska pensionärer ut i Lindome.
Ja, så här ser de ut i Lindome, som antas vara Mölndals svar på Compton.
Hej svejs, tossfejs
Jag skall nu berätta om den oerhört intressanta sällskapsleken ”Fjärilen”. Fjärilen uppkom för några år sedan i Lindome utanför Göteborg, av upphovsmannen Clabbe och förväntas kunnas ses runtom i Göteborgs parker och torg redan till våren, ja kanske även på övriga platser i Sverige! Det hela är mycket enkelt.
Du behöver:
Gör så här: Häll upp groggen i akvariet och vrid upp fiskarna, så att dessa simmar runt och blandar groggen.
Vira in dina polare i gladpacken med armarna nedåt (alltså dina polares armar skall vara riktade nedåt, inte nödvändigtvis dina).
Nu är det försent att ångra sig!
Hjälp dem ta plats runt akvariet. Lägg dem i en ring runt akvariet, som bladen på en blomma. Det ser roligast ut.
Hjälp till att placera en gummislang från akvariet till din polares mun, kan vara lite svårt att göra detta när man är invirad i gladpack.
Räkna ner från tre! Leken kan börja!
Ta med en bra tidning eller en bok, det kan ta en stund innan det är klart.
Se till att skydda dina pupp-polare mot diverse störande objekt, då de är väldigt sårbara i puppstadiet.
Så snart man hör det klassiska surplande som uppstår när en grogg börjar ta slut i ett akvarium gäller det för pupporna att så fort som möjligt ställa sig upp, slå ut armarna genom gladpacken och ropa "JAG ÄR EN FJÄRIL". Då har man vunnit!
Lycka till! Rekommenderas från 28 år och uppåt.
Hej svejs, fjärilsfejs
Min mamma ringde mig i morse, jag missade samtalet och ringde upp efter en stund.
-”Hej det är Ann”
-”Hallå morsan”
-”Hej! Har du vaknat nu?”
-”Ja”
-”Du låter trött?”
-”Ja, jag är jättetrött”
-”Var du ute igår?”
-”Japp”
-”Var var ni då?”
-”Jag träffade min gamla kompis Helena, vi var ute på en runda…”
-”Helena?”
-”Ja, från Lindome”
-”Aha, okay!”
-”Vet inte om du träffade henne nångång”
-”Nej, jag vet inte”
-”Mmm….”
-”Jag är precis på väg ut med hunden”
-”Jasså, precis nu?”
-”Ja, det är lite akut”
-”Oj”
-”Ja, snart bajsar han på golvet!”
-”Uääh”
-”Är det okay att jag kommer till er imorgon?”
-”…va?”
-”Är det fortfarande okay att jag kommer imorgon?”
-”Skall du komma hit?”
-”Ja, vi bestämde ju det?”
-”Jasså?”
-”Ja?”
-”Men vad skall du göra här?”
-”Vi sa ju att jag skulle komma till er?”
-”Men vad händer här då?”
-”Vem är det jag pratar med?”
-”Henrik…?”
-”Jasså, jag trodde det var Marcus”
-”Öh okay”
Marcus är min lillebror.
Hej svejs, mångabarnfejs
Glada Lappen Remainsbloggen
