Lindome
och fotboll
Det är något speciellt med kombinationen Lindome och fotboll. Och det har det alltid varit.
Dessa tidningsurklipp hittade jag i en tidning (Mölndals-Posten?). Daterat måndagen den 3:e oktober 1966:
[singlepic id=75 w=450 h=338 float=]
Klicka för större bilder
[singlepic id=76 w=450 h=338 float=]
Hej svejs, huliganfejs!
Lindomepensionär
och hans syn på Stockholm
Vi var och firade min farmor idag, hon blev hela 85 år, men ser ut som 82! Där inne i vimlet sprang min lillebror på en äldre herre som han presenterade sig för.
Pensionären:
- ”Du kan kalla mig vad som helst, förutom stockholmare!”
Bror Mackan:
- ”Jasså…?”
Pensionären:
- ”Jag har bara varit i Stockholm TVÅ gånger – första och sista gången!”
Haha!
Hej svejs, göteborgspensionärsfejs!
En hälsokur!
Jag visste inte att det fanns en i Lindome?
Jag var ute och körde bil för ett tag sedan, i min barndomstraktor, nej, jag menar i mina barndomstrakter.
Ett-tu-tre var jag ute i Hällesåker och runt där och plötsligt så såg jag den!
Den hade kurat in sig mot ett berg och stod och hängde med några hängbjörkar. Jag trodde jag kunde hälsa hem och det gjorde jag också.
Hej svejs, hälsokursfejs!
Åh ett nytt ansikte?
- nej, det har jag haft länge!
Det är den jag brukar köra. Det är roligt att alltid vara beredd på att någon någongång någonstans kommer fråga det. Hur som helst.
På tal om ansikten, så hade jag en otroligt pissig dag igår. Och för att inte låta dagen bara rinna iväg så bestämde jag mig för att ägna några timmar åt att scanna in och lägga upp sidor från min gamla skolkatalog från högstadiet på Almåsskolan i Lindome. Även några bilder från pluttarna (som troligtvis idag är fullvuxna skogshuggare) på Valåsskolan fick hänga med. Det är faktiskt mest glada kommentarer jag fått, kommentarer som för det mesta innhåller något om luggar, kluriga blickar och jeans. Det var väldigt mycket jeans på den tiden. Och Snobbentröjor.
Den roligaste kommentaren hittills var när jag påpekade att Johan i min klass såg lite rolig ut där han var längst ner på fotot, helt ensam;
Johan ser ut som en liten fotnot.
Hans kommentar:
”jo tack …. sen var min morsa tvungen att klippa bort understa raden för att den skulle passa i fotoramen 
”
Otroligt roligt att se hur folk har utvecklats 
Kolla bara här:
Då
Nu.
Nästan i alla fall. Jag vet inte ens om ni ser mig där i bakgrunden. Där är min bil också, ja. Per på Starstruck Photo har tagit bilden.
Hej svejs, snobbentröjefejs!
Fredag igen ja
Jag sitter här på kontoret och försöker få ihop saker och ting. Det verkar som att det viktigaste inte fås ihop, det är hjärnhalvorna. Alla tre (cykelolycka i Lindome centrum 1980) hjärnhalvorna leker tafatt i huvudet, därför är jag helt…öh tafatt.
Och det ÄR ju fredag, trots antalalet hjärnhalvor. Egentligen borde jag vilja gå ut och dricka öl? Men jag drack öl i 5 veckor alldeles nyligen, så det känner jag inte alls för. Någon som har några alkoholfria alternativ? Kanske borde kunna köra någon spritfri version av Fjärilen, men jag vet inte om det är någon annan som skulle vara intresserad av detta…snyft.
Hur som.
Hoppas ni alla får en alldeles fantastisk fredagkväll och helg!
Hej svejs, fredagstristessfejs!
PS: Ett bra verktyg för att veta om det verkligen ÄR fredag, det är att gå in på följande länk vid minsta osäkerhet: http://isitfriday.biz/
Ordvitsar
- denna gången blev de skaldjursinspirerade
Vi var ute hos min lilla farmor i Lindome i somras och käkade kräftor, som blivit över från en extremt improviserad kräftfest dagen innan. Man kanske tycker att man skall ha ett visst bordsskick och koncentrera sig på maten, men folk är så vana vid mitt odrägliga beteende att de inte bryr sig speciellt mycket längre.
Jag berättade för farmor om olika händelser som präglat mig under livets gång och om saker som jag blir fashinerad av.
Som den där gången jag badade i Åby simhall och fick klor i ögonen...
...eller att jag ibland får så bråttom med just skaldjur att jag helt sonika lägger benen på ryggen.
Klon.
Hej svejs, humorskaldjursfejs!
Goborron
kära hälare och byggjobbare
Ibland kan störande moment i sin omgivning bidra till att man både går och lägger sig i tid OCH att man kommer upp ur sängen på morgonen, utan att trakassera snoozeknappen.
Ovanför oss bor några hälare, tror jag. För VARENDA kväll vid 23-tiden börjar de röra på sig. De (eller åtminstone en dunderklump) spatserar kors och tvärs i lägenheten, antingen på ett par styltor i järn eller så är det ”bara” genom att ladda ner hälarna i full fart mot parketgolvet, vilket jag antar kommer ge risk för ytterligare hjärnskador. Hur som helst, när jag ligger där och lyssnar på häl- och golvmarodörerna, så säger jag högt ”ÅH, VAD TRÖTT JAG BLIR!” och så blir jag så trött så jag somnar.
På morgonen, någon gång mellan halv åtta och åtta, har byggjobbarna som bygger taklägenheter i fastigheten och cowboyjobbarna som utför indianstambytet i lägenheternas badrum och kök fikat klart. Då börjar de brottas med allehanda tunga industriborrar, bulldozers, eldkastare, monstertruckar och allt vad de använder sig av. Alla dessa attiraljer startar de på en och samma gång, överallt, de har liksom synkroniserat sina Byggare Bob-klockor. Denna gör att man vaknar i tron att man plötsligt bor granne med ett talibanfäste i Kandahar eller råkat somna i en EPA-traktor från Lindome som plötsligt spränger ljudvallen. Och då är det ju som ni förstår ingen som helst risk att man börjar snooza. Det är bara att gå upp (så snart man lokaliserat var i kroppen hjärtat sitter efter chocken, om det nu sitter kvar inuti kroppen).
Så egentligen är jag ganska glad att jag är omringad av galningar, det har hjälpt mig få tillbaka en någorlunda mänsklig dygnsrytm.
Så goborron på er, hoppas ni får en härlig dag.
Hej svejs, borrfejs!
PS: Egentligen borde det vara ”GÅNÄTT, kära hälare” och ”GOBORRON”, kära byggjobbare.
MISSA INTE!
Bloglinks
