konsert

Sator

rock’n’roll

I lördags hade jag inget att göra, så jag hängde på och var lite roddare åt Sator under deras spelning i Eskilstuna. Det var helt sjukt roligt. Vilka killar. Det började med att jag hämtade den (för mig) ENORMA bussen som jag skulle packa in deras prylar i. Så här stor är den, om man jämför med en Ford Fiesta.

Hur många Ford Fiesta får plats i bussen?

Jag tror det får plats ungefär 12 stycken Ford Fiestor i bussen, om man räknar med den som ligger i handskfacket.

Sen blev det packa in diverse musikaliska instrument och iväg for jag, inte bara MOT, utan även TILL Eskilstuna.

På vägen upp var jag tvungen att ta en snabbis på Mackedonken. Okay att det finns väldigt kramgoa brön, men man kanske inte skall stå i köket på en hamburgerrestaurang och drömma sig bort, medan man gör i ordning burgare?

krama om goa brön

-"Åh, de här bröna påminner om...eh...."

Väl uppe packade vi in allt och riggade upp det på scenen. Konserten skulle utspelas i ett industriområde, det var spännande.

heikko sator kent norberg konsert scen

Kent och Heikki värmer upp.

sator spelade i Eskilstuna. Här är Heikko, basisten

Heikki drar några snabba riff.

Sator-Heikko förbereder sig på scen

Heikki värmer upp basrösten.

Under konserten var det full rulle. Bland annat var det en snubbe som, enligt egen utsago, skulle “säga något till Micke” (trummisen), men han halkade istället runt på alla gitarrfodral som låg bredvid / bakom scenen och låg plötsligt utspridd på golvet, något förvånad. Jag hjälpte honom upp (och det var då han sa vad hans ärende var). Jag sa att om han hade tänkt att göra någon form av stage dive, så var han på helt fel sida av scenen. Tack och lov så provade han inte igen.

Här är jag och Chips Kiesbye, Sator

Chips Kiesbye. Kvällens spellista. Och jag.

hans gäfvet och henrik

Hasse Gäfvert. Och jag.

Trummisen Micke Solén i Sator

Micke Solén. Och jag. Och Mickes hand.

Jag hann inte få någon bild på mig och Kent, eller Heikki. Men lika glada är de för det!

Efter konserten gick jag och Hasse ut och där käkade vi var sin hamburgare och beundrade bajamajorna, samt de som stod och pissade BREDVID dem. Så nära, men ändå så långt borta.

Något som verkligen var sjukt roligt, men som inte riktigt går att återge, var “Skugg-Indianen i kanonen”. Det hängde en stor presenning bakom scenen och när man stod på andra sidan så såg det ut som en sån där kanon som brukar förekomma i tecknade filmer. Precis vid “mynningen” så stack det upp en liten fjong. Så vi pratade om det och kom överens om att det var en indian där i. Sen spånades det vidare om hur det låter när man skjuter iväg en indian i en kanon och dessutom hur det låter när han landar. Haha. Fasen, det går liksom inte att förklara. Men skoj var det!

Sen fick alla nog och vi bestämde oss för att åka till hotellet.

Sator på väg hem från efterfesten i Eskilstuna

Här får hela Sator åka färdtjänst till hotellet, efter efterfesten. "En busschaufför, en busschaufför, det är en man med...galet humör?"

På hotellet rådde det full aktivitet. Precis innan vi kom dig hade nakna, unga män spelat fotboll i korridorerna. Så kan det gå till i Eskilstuna. Tur att man kom dit med ett rockband, så att man kunde ta det lite lugnt.

På morgonen vred jag om de persiska persiennerna och fick se det här:

Domkyrkan i Eskilstuna

Hm. Är kyrkan väldigt liten? Eller är den bara väldigt långt borta?

Det jobbigaste är ju att vakna och bara få upp ena ögat, eller märka att man sovit med ena näven knuten rakt i ögat. Då tar det en stund att ställa in zoomen och få bort ögongröten. Det visade sig att det var en golfbana utanför.

Nåja, det var det det. Som sagt, otroligt duktiga och jordnära killar! Det var en fantastiskt upplevelse att träffa dem.

Hej svejs, Satorfejs!

 

PS: Jag har INGEN som helst aning om varför jag kallde Heikki för Heikki, men nu är det ändrat 😀

Söndag

oj vad tiden går.

Ja, det gick ju bra igår. Först knatade jag och Sanna upp till Masthugget via Subway på Linnégatan. Mycket mysig tillställning, vi spenderade mestadels av tiden i Joens “kinky”, gröna soffor. Med anledning av att någon av gästerna just uttryckte sig att de gamla sofforna var lite “kinky” skapade ett trevligt samtalsämne. Vad är skillnaden mellan “kinky” och “porrig”? Jag tyckte att “kinky” är något man själv väljer, objektet i fråga utstrålar inget speciellt, men när man tittar på det och blandar in sina egna erfarenheter och sexuella böjelser (?), så kan man få det till något “snuskigt småsexigt och lekfullt”. “Porrigt” däremot, det är mer “pang på”. HÄR KOMMER PORR, skriker det, medan det attackerar alla dina sinnen utan att du har en chans att få det till något annat än just porr. Typ.

Ungefär som våra labila och STASI-influerade spårvagn- och busskontrollanter här i Göteborg. De försöker ju aldrig se ut som något annat än just kontrollanter när de “smyger” på? Så när de väl stormar bussen så börjar ju folk ta upp sina mobiltelefoner för att bläddra fram till SMS-biljett. Men då försöker de ganska ofta vara lite tuffa och fräcka och frågar “hettar du nåt sköj där ellä?”. De tror att man skall försöka smsa efter en biljett assnabbt, när man i själva verket bara varit ganska mycket snabbare än dem i tanken (vet inte om de hör till landets elit när det kommer till utnyttjande av hjärnkapacitet) och ligger ett steg före. Idioter.

Om man säger det någon annanstans så verkar det betyda att man blundar och pekar upp i luften medan man läser asgamla böcker i trädgården?

Om man säger det någon annanstans så verkar det betyda att man blundar och pekar upp i luften medan man läser asgamla böcker i trädgården?

Efter detta diskuterade vi olika ord som har olika betydelse var i landet du befinner dig. Typ att det gör antagligen avsevärt mycket ondare att få en hård spark på “ballen” i Göteborg, än vad det gör i Malmö. Att det är mer synd om ett barn som sitter och “lipar” i ett hörn i ett hus i Västra Frölunda, än ett barn som gör detsamma i en lägenhet i Sundbyberg.

Sen diskuterade vi ett annat samtalsämne som dykt upp  lite då och då. Det är huruvida det, efter att Rolling Stones, U2 och de andra gamla arenafyllarna slutar lira, finns någon annan artist eller grupp som skulle kunna fylla en hel arena? Tänk på det. Hur många artister / grupper finns det idag som verkligen kan göra detta? Vi misstänkte att Håkan Hellström och KENT skulle kanske eventuellt kunna fylla t ex Ullevi. Men det är mer för att Håkan Hellström är så omtyckt, både som person och som artist och KENT har sina otroligt lojala fans.

Så här ser hon ut i radion.

Så här ser hon ut i radion.

Detta enligt Soraya Hashim, en festlig och mycket trevlig tjej som var en av gästerna på för-, inflyttnings- och födelsedagsfesten igår. Hon är för övrigt programledare för P3:s “Morgonpasset helg“, som jag dessvärre aldrig har lyssnat på. Men jag skall lyssna någon dag, jag lovar.

Abrupt och plötsligt så var vi tvungna att i hög hastighet ta oss från Masthugget till Sticky Fingers, där Kristofer Åström skulle spela. Eftersom det var nedförsbacke hela vägen (nu börjar jag återigen tänka på “Henrik, polisen och rullande pundaren” som jag skall skriva om någon dag) så gick det ganska snabbt.

Enligt Sannas pappa Nikke så var det en fantastiskt lång kö utanför. Well. När vi kom dit var det bara en asfull tjej som stod och lutade sig mot ett elskåp utanför MUG. Vi spatserade fram till vakten (Sticky har för övrigt några av stadens trevligaste vakter) och upplyste honom om att vi minsann stod på gästlistan. Sanna + Henke. Eller Henrik. Eller Henkan. Eller Henkepenke. Eller HankyPanky. För en gång kom jag nämligen inte in. Det stod “Henke” istället för “Henrik” och vakten hade inte direkt högsta betyg i svenska, vilket gjorde att han var helt oförmögen att böja mitt namn. Detta var dock på ett annat ställe.

Hur som helst, de hittade oss på listan och vi skuttade in. Jag hängde av mig jackan, vi beställde något att dricka. Ett band spelade och jag var lite fundersam på varför Kristofer Åström skulle ha ett hetsigt rock/punkband som förband? Tänkte inte så mycket mer på det, utan smsade till Mattias som också skulle vara där någonstans;

Henrik –> Mattias:
“Halloj, är du här?”
Mattias –> Henrik
“Javisst, bredvid dj-båset”
Henrik –> Mattias:
“Öh, jag står bredvid båset, vid trappan? Där de spelar?”
“På översta våningen?”
“Spelar de där uppe?”
Mattias –> Henrik
“Ja”
Henrik –> Mattias:
“Nu är vi längst upp?”
“Vafan, vilket ställe är du på?!”

Då kom vi på det. Det är ju inte på Sticky Fingers, de spelar ju på Pustervik!? GAH! Så vi rusade bort dit istället. Vi missade början av konserten, men vi såg nog det mesta. Otroligt bra, som vanligt. Band of horses skulle kommit dit och gästspelat, men på grund av Islands kraftigt ökade export av vulkandamm så var de tvungna att bege sig iväg, de skall spela i England idag (har jag för mig?).

Nåja, det var vår något turbulenta lördagkväll. Idag blir det soft hela dagen.

Hej svejs, intepåStickyFingersfejs!

Lördag

– äntligen.

Idag är det lördag. Vi håller på att fixa i ordning vår lägenhet. Det ser ut som vi har arrangerat inomhus-speedway-SM här, fyra år i rad. Allt är huller om buller. Möbler står inte där de skall, dörrar står lutade mot väggar, trösklar och lister står och hänger och speedwaymotorcyklar står parkerade slarvigt här och där.

På tal om det, kommer ni ihåg inlägget om Spindelmannens nya brottsbekämparfordon?

Grymt om han jagar bovar i en lerig rondell.

Grymt om han jagar bovar i en lerig rondell.

Ikväll skall vi först till Joen på inflyttnings- och födelsedagspartaj. Sen blir det konsert för hela slanten, Kristofer Åström lirar på Sticky Fingers och det ryktas om att Band of horses kommer dyka upp någonstans också, efter deras spelning på Trägårn! Skall bli skoj.  Inte för att jag hört jättemycket av dem, men ändå. Kanske blir någon rockig efterfest någonstans? Vi får se.

Hoppas ni alla får en asgo helg!

Hej svejs, band of horse-fejs!

Mats Ronander

lirade på Björkö Hotell

Oj då, nu var det flera dagar sedan som jag skrev något här, sorry. Skall bättra mig.

Vi var ute på Björkö Hotell i onsdags och kollade på en öppen repetition. Där var Nikke Ström, där var Mats Ronander. Även gitarrlirande Bengan Blomgren och Tomas Olsson som trummade på diverse trumattiraljer.

På grund av finanskrisen och brist på vatten på öarna, så kom det inte jättemycket folk, men de som kom dit var njöt av minikonserten till max!

Här liras det, minsann!

Här liras det, minsann!

Efter konserten var det i och för sig en dam som hojtade:

-“De va lite lite munspel ikväll!

Men annars var alla jättenöjda 🙂

Här är jag och Mats. Lite suddigt, kanske. Men vi står faktiskt i en bar.

Här är jag och Mats. Lite suddigt, kanske. Men vi står faktiskt i en bar.

Jasså, det behövdes en Janne också, så blev bilden bra!

Jasså, det behövdes en Janne också, så blev bilden bra!

Kan verkligen rekommendera konserterna på Björkö Hotell (i Göteborgs skärgård), de brukar vara väldigt “intima” och uppskattade. Känns som att sitta i ett stort vardagsrum.

Hej svejs, björköfejs!

Jetlag och Körberg

Jetlagen har lagt sig nu, efter 2 veckor. Den är fanimej nästan värre än Jantelagen. Och vi har ingen toalett och ingen hiss, så jag får springa ner 88 trappsteg för att gå på toaletten / duscha och sen minst lika många trappsteg upp igen sen. Så min kondition kommer väl så småningom bli “normal” igen. Just nu bor vi hos min skäggige och tillika härlige svärfar. Han svär inte SÅ mycket som det låter.

Tänkte inte skriva ett jätteinlägg om min Mexiko- / Kubaresa, utan bara skriva något litet då och då, allt eftersom jag helt plötsligt minns saker vi gjorde där nere. Här är en sak. Vid ett tillfälle fick jag det stora nöjet att sitta och käka pizza och dricka öl med Tommy Körberg och Peter Dalle. Tommy åkte till Playa del Carmen för att ge en välgörenhetskonsert och när Peter fick höra detta så hängde han med.

Det var på vårt hotell La Rana Cansada som Peter Dalle skrev manuset till filmen “Skenbart” en gång i tiden och nu var han tillbaka. Tommy gick och la sig ganska tidigt, men jag satt och pratade med Peter i nästan 3 timmar. Han berättade bland annat om en film som han har på gång, som utspelar sig på en isbrytare utanför Svalbard. Jag håller tummarna för att filmen skall bli av, den verkade otroligt festlig och smart. En otroligt fascinerande människa, den där Peter.

Det blir ju lite så, det är väldigt starka band mellan mig och våra vänner där nere, ännu starkare band är det mellan Tommy och Palle och våra vänner, så man blir som en stor familj när man sitter där och pratar. Så därför är jag noga med att inte skriva om några privata samtalsämnen, utan håller det ganska kort. 🙂

På tal om kort, här är ett kort:

Thed, Tommys son, Tommy Körberg, jag och Peter Dalle. Och en gitarr.

Thed, Tommys son, Tommy Körberg, jag och Peter Dalle. Och en gitarr. Men nu när jag ser bilden så undrar jag vad Peter egentligen pekar på?

Hello Kitty!

Peter Apelgren och Magnus Betnér

Jag skulle ju ner och kika på Peter Apelgren & Co i det blå-röda tältet i Bältesspännarparken igår. Men grejen var att först och främst så var det något struphuvud till arrangör som inte insåg hur många det egentligen är som vill se Peter och Magnus Betnér och de andra, vilket gjorde att det var typ kaos utanför och runtom tältet.

Hur som helst, jag fick någon form av yrselattack och blev snurrig, så jag struntade i det och gick hem istället, precis innan det började. Jag var yr och tankfull där jag gick i allén och när jag precis gått över spårvagnsspåren vid Vasaplatsen så kom det en tjej cyklandes. Det var lite folk som rörde sig kors och tvärs, så hon fick cykla ner för en liten kant istället för där det liksom är helt tillplattat för cyklister. Detta gjorde att cykeln skuttade till och ur hennes cykelkorg flög det ett stort lås i två delar. Det landade med en liten krasch-duns bredvid mig och jag böjde mig ner efter dem samtidigt som tjejen stannade till med cykeln och backade tillbaka en bit.

När jag tog tag i låsdelen där nyckeln satt så såg jag att hon hade en “Hello Kitty“-nyckelring. Åh, tänkte jag. HELLO KITTY! ropade det till inuti mitt snurriga huvud. Jag plockar upp delarna och räcker dem åt tjejen. “Åh, tack så jättemycket”, sa hon. Det var då allting liksom imploderade i huvudet. Det var givetvis Kitty Jutbring och allt jag fick fram var ett varsågodliknande läte och sen mumlade jag lite och fortsatte gå.

Grejen är att Kitty gick i min lillebror Mackans klass och vi har ju tjingat på varandra förrut. Vet inte om hon kände igen mig, men om du läser det här Kitty så FÖRLÅT att jag bara mumlade och vinglade iväg 🙂

Promenad och googlebil

Idag har jag inte varit lika yr, men det kommer och går. Jag och Petter “PSTQ” gick 6,6 km idag! Fantastiskt. På vägen genom Majorna gick vi förbi Googlebilen, en röd Opel.

Google

Google-Opel

Google-Golfen bakifrån

Goopel

Hello Saferide och Bob Hund på Götaplatsen

Ikväll cyklade jag och Sanna in till Avenyn och mötte Sasha. Tillsammans kollade vi på Hello Saferide på Götaplatsen. De var ganska underhållande, men efter 4 låtar kändes det som att man kände dem. Däremot dundrade Bob Hund igång vid halv tio. Har varit på en eller två konserter tidigare och jag tycker att de är helt otroligt festliga att se och de är även ordentligt duktiga på att underhålla sin publik, så vi cyklade hem med ett leende på läpparna.

Igår träffade jag förresten även Mikael, som provcyklade en sjysst hoj på Andra Långgatan.

Mikael kom cyklandes. Men det ser faktiskt ut som om han glömt sadeln?

Mikael kom cyklandes på cool hoj. Men det ser ut som om han glömt sadeln?

Men nu jädrar är det sent, jag måste gå och lägga mig. Sov gott!

Hej svejs, Bob-hund-fejs!

U2 på Ullevi igen

Här kommer introt på U2:s “360 Tour” och fredagens konsert på Ullevi i Göteborg. Den börjar med Dawid Bowies “Ground control (to Major Tom)” och sen drar de på med “Breathe”. Tyvärr lyckas jag sätta fingret mot micen på min Nokia N95, så i slutet är ljudet sådär…

U2 – intro + Breathe

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=FJcq55_8Xu8[/youtube]

Sanna var på lördagens konsert och hon var jättenöjd. Det står om den bland annat här i Göteborgs-Posten

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier