Jag var på konsert igår, på Lorensbergsteatern här i Göteborg. “Euskefeurat” hette orkestern som spelade och bland annat innehöll den komikern Ronny Eriksson. Hade aldrig (såvitt jag vet) hört dem tidigare och enligt min personliga euskefeurat-guide Lotta (som även hon är från Piteå) så skulle de sjunga på pitemål. Så jag var inställd på att inte förstå ett skit. Men de sjöng på svenska, minsann!
Men idag mötte jag min granne och berättade för henne att jag var iväg igår kväll.
Jag:
– “Just det, jag var ju också på en liten tillställning igår!”
Hon:
– “Jasså, vad var det?”
Jag:
– “Eh…vi var på…..öh……eeeh…….e…..eu……”
Hon
– “EU-toppmöte”?
😀
Hej svejs, pitemålsfejs!
Håkan Hellström
Förlåt, men jag missade dessa bilderna när jag höll på senast! Så här är de; ytterligare zombisar på Håkan Hellströms konsert!
EDIT: Här kommer en liten bonus. Vad gör de…?
Håkan Hellström
Ja, ni missade nog inte att Håkan drog loss på Ullevi härom dagen? Hur som helst, jag var inte där, som ni kanske märkte, men däremot så tänkte jag att jag säker känner mängder med folk som var, så jag gick in på Göteborgs-Postens fiffiga jättebild där man kan zooma in och spana på fejs. Det gjorde jag.
Så då är frågan, hade ni någon zombie-flashmob där igår? Varför såg vissa av er ut som hämtade ur en scen i “The Walking Dead”? Ett öga här, ett dubbelansikte där, en extra panna där…vad var det egentligen jag missade!?
Hej svejs, känn ingen sorg för mig Zombieborg
Jag var ute och letade efter något på nätet och satt och googlade lite bilder härom dagen, vad jag sökte har jag ingen aning om längre. Plötsligt fick jag se den här bilden och något gammalt minne letade sig fram genom pannloben.
En helt vanlig entré
Entrén ligger på Skeppsholmen där jag och sötefru varit och bevittnat någon form av dans på MDT (Moderna Dansteatern). Som min mamma alltid säger: “man måste iaf prova“, åtminstone när det kommer till mat (och inte droger) och jag undrade om inte detta även gällde dansföreställningar. Det gjorde det, nu vet jag att det inte var för mig.
Jag kan väl säga så mycket som att visst, jag fattade inte alltid vad det var min mamma lagade ihop där hemma, men när det kommer till just den här moderna dansföreställningen så fattade jag INGENTING. Det var självklart en upplevelse, likt den Roger Whittaker-konsert vi besökte på Spar-Kasse Arena i Kiel för ett par veckor sedan, men det kan ju tilläggas att det även är en upplevelse att krocka med en radioaktiv älg eller att bli jagad av robotar i en bowlinghall, endast iklädd en hög hatt.
Sen om det är en positiv eller en negativ upplevelse, det är ganska individuellt.
Hur som helst! Vi hade precis kommit ut från föreställningen och jag var fortfarande lite chockad . Det det var mitt i vintern och ganska mycket snö. Vi hade lånat min pappas fyrhjulsdrivna Volvo, vilket gjorde att man kom fram rätt lätt överallt, men trots det så var det lite svårt att hitta ut där vi var, dels på grund av snön och dels på grund av mörkret.
Plötsligt så körde jag in i något som såg ut som en liten, men dock fullt körbar gränd. Men efter ett tag inser jag att det är en gångbana och snön och mörkret gör att jag inte kan vända eller backa. Vad gör man då? Hoppar ur bilen, joggar hem och sätter ut en annons på blocket? Nixpix, inte den här gången. Vi fortsatte att bröta* fram genom den rätt så höga snön och helt plötsligt så kommer vi fram till den här…entrén!? Det gick precis att komma igenom de där pelarna med bilen och ut kom vi! Det var lite halt och jag hade kopplat ur antispinnet, så istället för BOOOORN FREEEE så sjöng vi BUUUUURN FREEEEE.
Så här ser entrén ut på hitta.se
Tack och lov var det ingen föreställning där just då, antar att det inte är så populärt med varken drive-in eller drive-ut på sådana här ställen (men jag tyckte faktiskt att det stod BILjettkassa)
Förlåt oss, Skeppsholmen. Det skall inte hända igen. Men å andra sidan så var det du som hyste den mysteriska dansföreställningen, så nu är vi kvitt! Kvitt kvidevitt piruett. Häpp!
Hej svejs, skeppsholmsfejs!
* “Bröta fram” = göteborska för “knô fram“.
Jag läste precis det här på GP.se och blev lite förbryllad…
Har de fullt upp med att dela ut Viagra inför kvällens konsert? Eller vad är det för kön som växer egentligen?
Hej svejs, könväxarfejs!
Vi har precis kommit till hotellet i Kiel. Någon flöjt sitter sitt rum och lirar klarinett. Det låter iofs inte så dumt. Är här med min far och två bröder, farsan fick i 65-årspresent en resa till Kiel för att gå på en Roger Whittakerkonsert i afton. Det regnar lite. Vi skall snart ta en hotellöl och gå och käka något.
Bifogar en bild på Das Dass.
Helgresumé
det där var ju en spännande helg
Jahaja. Nu var det måndag igen. Och jag tänkte dra en liten helgresumé.
FREDAG
I fredags var det full rulle, var ute på inspelningsplats och kollade så datorer och grafik funkade, vilket det verkade göra. Puh.
På tal om full rulle. Den här rullen var INTE full. Men Linda är duktig och återanvänder den.
Efter detta stack jag hem en snabbis, drog några små, fina och kramgoa låtar på gitarr, däckade, vaknade av att Daniel skickade ett sms och varnade mig för afterwork. Jag flög upp ur sängen (otroligt vad man är kapabel till att göra när det är dags för AW) och tog vagnen bort till Excet. Trevligt, trevligt.
Sanna kom och mötte upp mig / hämtade mig. Tillsammans tog vi vagnen till Henriksberg (yeah) och där mötte vi upp lite folk och beskådade de asgrymma Raekum Dexter.
Fasen, jag vet inte vad som hände. Antagligen släckte någon alla bra lampor samtidigt som hela Raekum Dexter duckade. Typiskt!
Har ni inte hört dem, så klicka här –> Raekum Dexter.
Efter detta så var faktiskt den där fredagskvällen helt slut. Vi åkte hem.
LÖRDAG
Lite småfix här och där (mest där) och annat stod på menyn denna förmiddag. Ärligt talat så kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände på förmiddagen, vad jag däremot minns är på eftermiddagen, när jag tog min osedvanliga tupplur. Helt plötsligt hörde jag “MAU MAU MAU MAU MAU MAU MAU MAU MAU”. Jag fattade ingenting. Det visade det sig att vi hade fått finbesök av en katt. Den hette det, Mau alltså (alltså bara “Mau”, en gång).
Han var ashungrig.
Sanna hade varit nere och kikat i tvättstugan och när hon kom ut så satt herr Mau där och tittade på henne och presenterade sig. Han hade lyckats få in ena framtassen genom halsbandet och satt fast på ett väldigt konstigt sätt. Men vi lyckades få loss bandet och fick då se att han troligtvis hade haft det där ganska länge, för det fanns inget hår där bandet suttit och under det hade han ett jättestort sår! 🙁 Det var helt “rötet” som vi säger i Götet, det luktade verkligen lik (till skillnad från likrummet jag var i i fredags).
Jag lyckades kämpa emot kvälvningarna och klippa upp en liten lapp som fanns fasttejpad på halsbandet. Och minsann, där fanns det ett mobilnummer! Sanna ringde numret, jag hörde en liten ringsignal och någon som svarade “Mau?”. Haha, nej, det gick inte till Mau, men det hade varit roligt om han hade en egen mobiltelefon! Det gick till en tjej som blev väldigt väldigt glad. Mau den lille rackaren, hade varit borta i 6 veckor!
Det serverades middag på köksgolvet.
Så han fick lite skinka, och lite skinka till, sen bet han mig i skinkan och då sprang Sanna och köpte kattmat (tror hon blev lite sotis. Sotis är för övrigt hennes pappas katt) och jäklar vad han åt! Sen slutade Mau att maua, jag trodde först att han hade bytt namn, men han blev bara mätt. Sen kom tjejen ner och var jätteglad och vi var jätteglada och Mau var jätteglad! Hurra!
Sen slängde jag på mig kläder (jag var givetvis helt naken hela dagen, öh) och tog bilen till Scandinavium, där jag mötte upp min syrra. Det var dags för Håkan Hellström.
Så här upphetsad var jag.
Det var bra, även om han inte hade samma energi som för 5-6 år sedan när jag såg honom. Min mamma sa att det var för att han hade två barn nu. Aha!
Så här upphetsad var Håkan Hellström.
Och så här upphetsad var scenen. Den var så upphetsad att det helt plötsligt sprutade ut massa lappar!
Efter detta så körde jag hem, svidade om till en zombie, som enligt Eva fick mig att se ut som Norman Bates mamma (fast kanske med en fågelskit från en zombiemås i fejset).
Så här kan man ju också se ut.
Sen stack iväg till Tip the Velvet på Yaki-Da. Det var asgrymt, fasen vilka härliga kreationer och kreatur vi fick nöjet att se! Sanna hade en asgrym käftgrej, det såg ut som hon hade försökt äta eld.
"Read my lips! No?" Asgrymt! Men något hångel blev det inte denna afton!
Sen promenerade vi hem.
SÖNDAG
Det blev två filmer på söndagen, en del fixandes på mitt kontor och så var jag en snabbis hos min vän Alexis och kollade när hans katter borrade ner sina huvuden i mina skor.
Hej svejs, Mau-hellström-zombiefejs!
MISSA INTE!
Bloglinks
