Jaha, då har man gått en hel kväll och känt sig fånig för att man inte kommit på något att blogga om, trots att jag varit med om en hel del de senaste dagarna. Bland det sista jag skulle göra i kväll var att testa ett par jeans som jag skall ha på mig imorgon under min statistinsats i Johan Falk. Jag tyckte de satt bra, men det var något som ändå kändes fel…
När jag tog av dem igen, så såg jag vad som eventuellt var problemet.
De satt LITE obekvämt i skrevet. LITE. "Stickade jeans", jo jag tackar.
Så jag lämnar de här jeansen på samma sätt som en undersköterska som jag dejtade för några år sedan – i sticket.
Hej svejs, stickjeansfejs!
I morse hängde jag med sötefru till sitt jobb. Träffade bland andra Jakob Eklund och Mikael Tornving, som sken upp när han insåg att det var mig han spånade 3D-animerade bajskorvsfilmer med vid en annan Johan Falk-inspelning. Det blev inte så mycket med de där filmerna, men man vet aldrig vad som händer i framtiden!
Jag satt och grejade lite med Sannas bärbara dator, då jag plötsligt började misstänka att den inte klarar sig hur länge som helst utan strömkabeln i.
Jag:
- ”Finns det tillräckligt med ström i denna?”
Sanna:
- ”I väskan”
Jag:
- ”Nej, i datorn?”
Sanna:
- ”Suck”
Jag:
- ”He he”
Stackars Sanna 
Hej svejs, strömväskefejs!
Johan Falk
vs. Irene Huss
Igår var vi ute på AW med hela gänget från Irene Huss. Samtidigt hade hela Johan Falk-gänget kickoff en bit bort. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad som skulle hända om de bägge gängen möttes i en mörk gränd någonstans. Skulle vi bli glada av att se varandra? Hade det ballat ur och urartat som i en scen ur ”Gangs of New York” eller som ett storslaget slag i ”Braveheart”? Skulle vi dansa och sjunga och fly över bergen som i ”Sound of music”? Skulle vi attackera varandra med falukorvar á la ”Fäbojäntan”?
Tyvärr fick jag aldrig svar, men vi hade trevligt ändå. Men jag hade en väldigt konstig dialog med en tjej i baren på Pustervik. En kollega stod och pratade med henne och presenterade mig.
Kollega:
-”Just det, det här är Henrik”
Vad-hon-nu-hette:
-”Hej jag heter ‘Vad-hon-nu-hette’”
Jag:
-”Men du, jag känner ju igen dig! Har inte vi setts tidigare vid något tillfälle?”
Vad-hon-nu-hette:
-”Öh…ja, vi sågs här utanför förut, din kollega presenterade oss!?” (Hon riktigt idiotförklarar mig här och verkar bli lite förbannad)
Jag:
-”Oj, jasså, förlåt mig jag måste ha glömt det”
Vad-hon-nu-hette:
-”Ja…bra koll”
Men sen tänkte jag efter en stund och kom på en liten detalj.
Jag:
-”Men du, nu kom jag på en sak! Jag var ju här 30 minuter innan alla andra och det var ingen annan här när jag kom hit?”
Vad-hon-nu-hette:
-”Jaha?”
Jag:
-”Så då har vi ju inte alls träffats innan! Tänkte väl det. SÅ fort brukar jag inte glömma av folk”
Vad-hon-nu-hette, upprört:
-”Men det spelar väl ingen roll!?”
Eh. Okay. Pssyyyykooooooooo. Först bli förbannad på något och sen när det senare visar sig att det inte ens stämde så ”spelar det ingen roll”. Ja tjena.
Mot slutet av kvällen sprang jag iväg och träffade snyggefru med sitt gäng; Johan Falk-gänget, i Vasastan. Asroligt, jag drack öl och pratade med Jakob Eklund i över en timma. Fantastiskt trevlig prick! Det roligaste var ändå när vi av någon anledning kom in på Patrik Sjöberg och då berättade jag om min och lillebrorsans telefonsvarare på 031-250 250, på tal om Patrik. Det numret måste varit ett av Sveriges mest ringda nummer en period, vi själva fick emellanåt e-post med uppmaningen om att ringa och lyssna. Det har varit allt från svarttaxi och svarttaxi som kursat och istället öppnat ett bageri (”goda goda”), till ”Ahmeds allservice” och Patrik Sjöbergs telefonsvarare.
Då sken han upp som en sol och jag bara väntade på att han skulle säga ”va fan!”. Det gjorde han aldrig. Men det visade sig att på den tiden då det begav sig, så tipsade han alla sina kompisar om just det telefonnumret.
Idag var jag ute och kikade i filmstudion, det var väldigt mycket som var liknande dekor och rekvisita som i Irene Huss-filmerna. Och min gamle kompis Christian Brandin är skurk, återigen. Och även om han inte var med där igår, så kom Mikael Tornving ihåg när jag och han stod i Nordstan och skojade om att vi skulle göra en animerad film om bajskorvar ihop. =D
Och jag tycker fortfarande att Johan Falk någon gång skulle ringa och fråga Irene Huss om hjälp, eller tvärt om. Eller så samarbetar de med allihopa; Beck, Wallander, kommissarie Winter och kommissarie Karlsson.
Nej, nu blir det en lugn fredagskväll. Gäsp. Trevlig helg!
Hej svejs, Johan Hussfejs!
I kväll var jag med under en filminspelning i Nordstan här i Göteborg. Det är den senaste Johan Falk-filmen som håller på att spelas in. Det var rätt trevligt, de hade väl 48 statister som på kommando flyttade sig mellan de olika inspelningsytorna, det fanns två fikabord och en hel flock fejkpoliser!
I en scen kommer Mikael Tornving ut ur ett parkeringsgarage och kommer in på en av broarna som löper utefter väggen på andra våningen. När de spelade in denna scenen stod jag och åt en banan och drack någon läskig juice. De tog om scenerna gång på gång, men efter 5-6 gånger satt den! Då presenterade min fru mig för honom och han undrade lite om jag också var inne i filmbranchen. Då berättade jag för honom att jag är 3D-grafiker och då jäklar sken han upp som en liten animerad sol! Han är helt sjukt trevlig och otroligt rolig, han drog iväg mig bort från de övriga i teamet för att prata animerad film och vi kom snart in på en fullfjädrad story om – bajskorvar. Där stod vi, Mikael Tornving och jag, och spånade fram världens mest sjuka historia om bajskorvar som simmade i coola 3D-miljöer i avloppsrören…spännande! Vi stod och garvade en stund, men sen sa han ”Oj, jag måste springa iväg och vara hård och arg” och så sprang han iväg (och spelade hård och arg).
Vi gick ner en våning, för de skulle filma nerifrån och upp. Då stod han där uppe och väntade. Plötsligt fick han syn på mig där nere och började gestikulera mot sin egen bak, liksom som något kom ut därifrån, jag förstod inte vad han menade först. Men sen skrek han ”JAG SKRIVER MANUS!” och pekade på mig. Jag gav honom tummen upp och asgarvade. Riktigt skön person. Vore kul om han skrev ett skitbra (m)anus!
Det roligaste var under en scen, då helt plötsligt någon jäkla väckarklocka gick igång inne på Ur&Penn! Haha, den ringde och ringde och folk stod utanför gallret och försökte komma på vad de skulle göra. Någon sa att den skulle ringa så i 20 minuter, men efter en timma insåg vi att det inte var riktigt sant. Men de spelade in ändå. Och sen när de brände av ett pistolskott, ja då gick ett alarm igång i någon av de närliggande butikerna. Då räcker det inte att skrika ”TYSTNAAAAD”
Hej svejs, actionfejs
MISSA INTE!
Bloglinks
