Japp. Ni har säkert hört talas om ”Flygande Hundar” och då menar jag inte såna som BallaLaika som flyger för att någon annan vill det, utan t ex Fågelhundar. Eller den här jäkeln (ja, jag vet, det blir många djur i den här serien).
SCHH! Jag hörde något!
…kom glatt lufsandes mot mig för att säga hej igår när jag kom till pappas hus. På huvudet hade hon en stor spindel. Jag vet inte om de var kompisar eller om spindeln hade lurat Ebba att han / hon var en hundhatt egentligen, men jag var tvungen att kasta ut honom / henne in i grannens trädgård. Spindeln, alltså.
Sen hade vi lite middag, tacos, med Petra, Robban, Joseph ”Ding dong” och Linda Fallskärmshopperskan. Även min lillebror Hjalmar fick faktiskt vara med, men han satt mest vid sin dator och spelade WoW. Hm, vänder man på det blir det ”MoM”. Alltså upp och ner.
Innan dess hann jag sticka in och träffa min käre vän Robert Zuddas, hans kompis samt härliga Martina som jag gick på samma skola som en av gångerna jag gick på gymnasiet. Robert fick till och med smyga med mig ut i trappan på Excet och lyssna på en inspelning jag hade gjort och som jag hade med mig i mobilen. Känns ju jädrigt läskigt att låta någon annan lyssna på en när man sjunger, speciellt när han varit med och skrivit riktiga hits och är grym. Men han tyckte det lät bra och jag lovade skicka lite låtar till honom så att han lyssna och ge mig några tips. Gulp!
Idag är det lördag och jag har varit i Kungälv och fått en personlig guidningstur runt ett arkeologiskt utgrävningsområde. Ascoolt. Min kompis Hanna visade mig runt. De hade bland annat hittat en romersk ”spelknapp” från 300-talet E.Kr, man brukar tydligen inte hitta sådana, speciellt inte när det inte rör sig om romerska gravplatser.
Nu har jag och Sanna käkat indisk mat och skall gå och sätta oss i någon bar någonstans, helst någon där vi inte brukar hänga (tyvärr l’assassino!) och dricka några sliskiga drinkar hehe. Händer väl inte alltför ofta.
Och förlåt för att jag drog en repris igår! Här kommer en som jag inte tror jag har dragit tidigare (i alla fall inte här på bloggen hihi).
-”Doktorn, jag har så ont i örat!”
-”Men vad har ni gjort?”
-”Jag har bitit mig i det.”
-”Va? Man kan inte bita sig i örat. Det sitter ju för högt upp!”
-”Jag stod på en stol”
Hej svejs, lördagsmysfejs!
Jag hade knappt skrivit klart inlägget om min gode, mustachprydde vän Tyson, förrän jag fick syn på en artikel på aftonbladet.se angående hundrasen kaukasisk ovtjarka. Snacka om ulv i fårakläder! Men det konstigaste är väl ändå på vilket sätt de verkar sprida skräck?
Jag vill inte heller ha någon hund som hela tiden riskerar att attackeras!
Så om du är en person som blir skräckslagen av att din hund attackeras, skaffa inte en kaukasisk ovtjarka då de verkar attackeras oftare än andra hundar.
Men en annan sak som jag kan varna för är att de ofta blir otroligt krävande, speciellt när det gäller födan. Kravet på ett Happy Meal på Mackedonken är inte ovanligt, ibland vill de till och med ha en extra dippsås till detta!
Jag tror till och med att hunden hade en pistol i vänstertassen!
Hej svejs, tassfejs
Nej, det BLIR inget snuskigt inlägg!
Igår tvingade min käre granne Sandra ut mig på en promenad. Antagligen mycket för att jag inte skulle bli rädd för skog och grenar efter vad som hände i lördags. Typ som att falla av en häst. På tal om häst, så hade hon fått låna en liten hund! Den hette Tyson och hade mustasch. Den var en blandning av chihauahahah och terrier och pudel. Vilket fick mig att fundera på om det var tre såna hundar som hade trekant och sen kom Tyson? Jag vet inte så mycket om hundar, mer än att jag är rädd för att bli biten av en kungspudel. Hellre en bulldog eller en annan cool hund, men jag tycker det är lite svårmotiverat att bli biten av just en kungspudel. Det är typ som att bli nedslagen av en svinstor dvärg.
En gång när jag promenerade vid Stigbergstorget, så var det en kille som kom gående med en doberman. Grejen var att backen gjorde att jag bara såg killens överkropp och huvudet på hunden. Jag kommer ihåg att jag tänkte ”jädrar vilken stel hund!”. Men när jag kom närmare såg jag att det var ett svart gitarrfodral killen bar på…
"You're nothing but a hound dog", sjöng han.
Men nu var det Tyson jag skulle berätta om. Eller ja, det finns inte så mycket mer att säga, Han är en cool hund. Här är en bild på honom!
Tyson är otroligt lydig! Ropar man så är han där på stubben!
Hej svejs, Tysonfejs
När jag var yngre hängde jag emellanåt med en kille som hette Christian. Han hade en svinstor hund.
Som hette Chrille.
Min mamma ringde mig i morse, jag missade samtalet och ringde upp efter en stund.
-”Hej det är Ann”
-”Hallå morsan”
-”Hej! Har du vaknat nu?”
-”Ja”
-”Du låter trött?”
-”Ja, jag är jättetrött”
-”Var du ute igår?”
-”Japp”
-”Var var ni då?”
-”Jag träffade min gamla kompis Helena, vi var ute på en runda…”
-”Helena?”
-”Ja, från Lindome”
-”Aha, okay!”
-”Vet inte om du träffade henne nångång”
-”Nej, jag vet inte”
-”Mmm….”
-”Jag är precis på väg ut med hunden”
-”Jasså, precis nu?”
-”Ja, det är lite akut”
-”Oj”
-”Ja, snart bajsar han på golvet!”
-”Uääh”
-”Är det okay att jag kommer till er imorgon?”
-”…va?”
-”Är det fortfarande okay att jag kommer imorgon?”
-”Skall du komma hit?”
-”Ja, vi bestämde ju det?”
-”Jasså?”
-”Ja?”
-”Men vad skall du göra här?”
-”Vi sa ju att jag skulle komma till er?”
-”Men vad händer här då?”
-”Vem är det jag pratar med?”
-”Henrik…?”
-”Jasså, jag trodde det var Marcus”
-”Öh okay”
Marcus är min lillebror.
Hej svejs, mångabarnfejs
5. ”FÖRSTA POTATISMOSEBOKEN 42:4″ Jag var för några år sedan hemma hos en polare som bodde i Vasastan. På kvällen gick vi bort till 7:ans gatukök och köpte varsin mosbricka. Jag käkade glupskt upp min, men eftersom min polare inte orkade sin, så åt jag upp hans också. När vi kom upp till hans lägenhet så frågade han mig om jag kunde springa ut med hans hund en kort promenad, så skulle han prata med sin flickvän (och den lätte gick jag på), vi sprang runt lite grann och sen stack vi upp igen. Fast jag kände att jag mådde lite kasst och lade mig på soffan.
Efter en stund så fick jag typ kramp i magen och sprang ut och spydde potatismos på toan. Jag trodde det aldrig skulle ta slut, tror till och med att jag skymtade min tolvfingertarm som försvann ner i toan med ett elakt skratt. Min polare ringde efter en taxi och jag åkte till Mölndals sjukhus, där jag lades in för observation. Det visade sig att jag hade haft på tok för tajta jeans på mig, eller åtminstone för hårt sittande bälte, så jag höll på att få tarmvred! Jag låg där i 14 timmar och svinsöta sjuksköterskor kom in och klämde på min mage en gång i timman. Gött mos!
Hej svejs, tarmvredsfejs
