Erkänn, man kan inte få nog av mitt namn! Och idag har jag haft namnsdag också.
Så här står det på Wikipedia om mitt namn:
”Henrik eller, mer ovanligt, Henric är ett mansnamn som kommer från det tyska namnet Heinrich. Namnet är bildat av en förled som ursprungligen var antingen Heim(i) ‘hem’ eller Hagan ‘inhägnat område’ och efterleden ric ‘härskare’ och betyder således ‘innehavaren av hemmet’. Ibland används formerna Henke, Henkan eller det mer ålderdomliga Hinke som smeknamn.
Namn som bildats som underformer av Henrik är Harry och Henry.
Namnet var vanligt under 1970- och 80-talet, men har sedan dess minskat i vanlighet. Det tillhör fortfarande de 100 vanligaste namnen och är förhållandevis populärt. 31 december2005 fanns det totalt 63 260 personer i Sverige med namnet Henrik/Henric, varav 32 249 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 546 pojkar namnet, varav 142 fick det som tilltalsnamn.
Jag, Sanna och lillebror Hjalmar kollade på ”Identity” igår kväll.
Henrik:
-”Hjalle, har du sett denna”? Hjalmar:
-”Eh..jag vet inte. Eller jo, jag tror jag vet vad den handlar om. Det är väl några som fastnar på ett motell och så blir de dödade en efter en”? Henrik:-”Nej, det är inte den. I denna blir de dödade två efter två” Hjalmar:-”Aha…okay…”
Men jag vet inte vem som är dummast EGENTLIGEN. Det är nog jag. Hi hi. Hur som helst, följande utspelades häromdagen.
Ang: Överlevde fem dygn i vildmarken, drack regnvatten från håret
”Hej Mikael!
Tänkte bara kolla, jag läste följande mening i artikeln; ”I fallet bröt Cynthia elva revben, punkterade en lunga och krossade flera ryggknotor, rapporterar Sky News.”
Det stod visserligen inget om ”ryggknotor”, men jag hoppas verkligen inte att de stackars ryggknotorna som krossade av kvinnan var på något sätt utrotningshotade.
Med ytterst vänliga hälsningar
Henrik
PS: Det stod även att ”1 knot = 0.514444444 m/s”, men det kan ju inte ha något med detta att göra, antar jag .”
Svaret:
”Hej Henrik!
Ett enkelt slarvfel. Tack för att du uppmärksammade mig.
mvh
Mikael”
Puh, sicken tur! Jag fick upp värsta jobbiga bilder i huvudet. Så jag var tvungen att göra värsta jobbiga bilden i Photoshop.
Ibland blir det ganska roligt. Eller ja, det beror på hur man ser på det.
Henrik:
-”Är téet färdigt”? Sanna:
-”Ja, det är klart!”
Är det klart = färdigt, eller är det självklart att det är färdigt? Inte konstigt att jag blev så yr att jag var tvungen att besöka en vårdcentral idag igen!
Häromdagen skulle jag iväg på ett statistjobb ute på Lillhagens sjukhus. Jag skulle vara läkare och komma ut från sjukhuset och tända en cigg. Det är svårare än vad man kan tro, det där. Tydligen skall man suga på ciggen samtidigt som man tänder längst fram (obs), annars så tänds den inte. Det är även viktigt att den gula toppen (a.k.a ”filtret, det som blir en fimp sen) skall vara INÅT munnen.
Hur som helst, så här ser jag ut som doktor:
Jag utbildade mig i diaGnosjö.
Observera att jag ej har vare sig stetoskop eller stroboskop (det ville jag ha, jag ville vara en disco-doktor som fixar till discobråck och sånt)
Hur som helst igen, jag hade svinbråttom vilket tydligt kunde ses med tanke på de enorma kliv jag tog bort mot Carl Grimbergsgatan (jag hänger tydligen rätt ofta där) och den bil vi lånat. Jag låser upp, larmar av, öppnar dörren, gör en ninjaglidning in i bilen, gled ut på andra sidan eftersom jag hade sidenninjadräkt på mig och det är plyschöverdrag på stolarna, sprang runt (nej det här är inte sant) tar på mig solbrillorna som ingick i billånet, startar bilen (den gnisslar och knakar) och tittar ut genom sidorutan. Där är det en annan snubbe som precis skall hämta sin bil. Han tittar på mig, börjar titta ner mot sin bil, men tittar hastigt tillbaka på mig. Jag tittar på honom och tänker ”jaha, vad tittar han på?”. Tänkte att det kanske var bilen som lät som en rostig Transformer. Så börjar jag köra iväg och jag kör hela gatan bort och till vänster ner mot leden.
Men det är något som är fel. Jag känner mig lite småyr och kan inte riktigt fokusera blicken. Så jag tittar i backspegeln och får se det här:
Som en modern sjörövare!
Konstigt att han stirrade på mig. Och nej, det är inte exakt bilden ovan som jag såg när jag tittade i backspegeln, eftersom det inte var en cabriolet jag lånade. Men fejset känner jag igen! Eller som min gamla mattelärare på Komvux sa till mig när jag en dag plötsligt satt i klassrummet (kunde inte börja förrän någon vecka in på kursstarten):
Mattefröken:
-”Nej men vad trevligt, ett nytt ansikte!”
Jag:
-”Öh, nej? Det har jag haft länge?”
*trumvirvel*
Förresten, igår fick jag reda på att jag troligtvis är tidernas i särklass sämsta quizmaster. Det kanske låter konstigt, men jag tog det som en komplimang? Jag tror inte att jag är direkt sämre än de andra, jag har ju bara en väldigt konstig stil (lite som Papphammar).
Eller som Stephan marknadsför mig ”Kom på tisdag till Andra Långgatans ADHD-quiz!”
Men det är skitsvårt att veta var man skall lägga ribban. Iofs, senast jag höll i quizzet så hade jag ju typ feber och var helt yr, så jag orkade inte prata speciellt högt. Så det kan jag hålla med om, det var ett mindre lyckat quiz. Men bättre det än att ställa in, eller? Nu har jag quiz på tisdag igen, på l’assassino som vanligt. Det börjar 19.30 ungefär.
Och förresten, igår partajade jag med en kille som även han emellanåt ser ut som Fredde Granberg, haha!
Nej nu skall jag tillbaka till loppisen vid Frölundaborg. Får se om jag hittar syrran och frugan där.
Jag var hos doktorn för ett tag sedan, mest för nöjes skull. Han kikade på min tunga och sa ”Henrik, du är sjuk. Jättesjuk”.
Så fort jag kom hem så sprang jag in på badrummet och kollade mig i spegeln. Till hjälp hade jag farmors gamla förstoringsglas. Jag tittade och tittade. Men jag tycker inte jag såg så sjuk ut?
Jag är i skogen. Idag har vi plockat svamp. Jag hittade 3 kantareller, en pil och en kopparorm! Sen var vi i Nora och åt Nora-glass. Och sen när vi kom hem gick vi och plockade blåbär och smultron. Jag såg en hårig larv, mängder med smågrodor och 3 stycken små fiskar. Jag är hemma snart igen och då skall jag skriva om mina små äventyr här uppe i Värmland. Tills dess – hej svejs, sommarfejs!
Att gråta och be en bön när man möter sen beväpnad rånare är inte så konstigt.”
