Dag två på Peace & Love 2012 avklarad. Andra dagen för oss, alltså.
Dagens fullträff: Måsen som gled in över publikhavet under ”Mumford and sons” spelning, släppte en enorm skit som säkerligen med enorm precision träffade exakt rätt person, vände och gled majestätiskt ut igen. Det var inte mig den siktade på, skall jag tillägga. Karma is a bitch, and sometimes a mås. Bandet var fantastiskt bra, trots att sångaren brutit handen på en tidigare spelning på någon festival.
Dagens finis: Regina Spektor. Otroligt charmig, jordnära och duktig.
Dagens rävar: Roxette. Jag var på en konsert -89 eller när det var, på Scandinavium i Göteborg. Då hade de också bollar som de kastade ut. Lite svajjigt och inte lika höga toner som förr, men såklart ändå en upplevelse att få se dem live igen.
Dagens mest onödigt kraftiga bas: Slagsmålsklubben. Jag trodde det plötsligt blev höst, eftersom löven började falla från träden och fåglar gjorde konstiga formationer och flög söderut. Men det lät ändå sjysst.
Dagens scenvalsförvåning: ”Den svenska björnstammen” på den största scenen. Om man tyckte Håkan Hellström sjöng kasst i början av sin karriär kanske man drar sig för att kalla sångaren för sångare, men å andra sidan vet jag inte vad de har för scenvana? Men jag tyckte det ändå lät förvånansvärt bra och en miljard kids kanske inte kan ha fel.
Dagens sympatisk-misstanke: Stephen Marley. Bob Marleys son satt något bord från mig på backstage-området och han såg riktigt sympatisk ut! Han var nog den som log mest där inne, förutom dem som Geta ”Gula Gubben” språkade med något tidigare på dagen.
Dagens lillstrumpa: Juliette kickade av sig sin strumpa när vi promenerade, pappa fick springa tillbaka en halv kilometer och leta efter den bruna strumpan, som tack och lov såg ut som en bajskorv där den låg på trottoaren. På grund av detta var det ingen som ville ta den. Men döm om folks förvåningen när det kommer en skäggig snubbe i munktröja SPRINGANDES och bara DYKER rätt ner, plockar upp ”bajskorven” och springer tillbaka igen.
Dagens bästa publik: Helt klart hade skabanden ”Original High Five” den mest fantastiska publiken, som inte bara dansade någon form av square dance, utan även helt plötsligt gjorde ”tåget” kors och tvärs över grusplanen så att dammet yrde.
Dagens mest skumma rykte inifrån backstageområdet: Rihannas TV hade börjat brinna i London och eftersom det snart är OS, så fanns det ingen annan stans för hela entouraget att sova på, så det hade fått åka runt i taxi hela natten. Så enligt de mest skumma rykterna har hon ställt in. Vad som gör det ÄNNU mer skummare är att ersättarna skulle vara…Metallica? Även Iron Maiden var det någon tatuerade öldrickare som mumlade något om. Kanske bara önsketänkande, men ändå.
Dagens glada överraskning: Kids kan vara riktigt trevliga och väluppfostrade!! När vi var på väg och handla lite mat, så gick det plötsligt två tjejer bakom mig. Jag bar Juliette i en bärsele på magen. Plötsligt hör jag hur en av tjejerna börjar viska något till sin kompis, ”schh vi måste vara tysta, jag tror bebisen sover!” och så började de viska. Jag vände mig om och sa att det var väldigt sjysst av dem att tänka på det (tidigare har jag och sötefru diskuterat fenomenet med att ju äldre och mer erfaren man blir, desto fler steg lär man sig tänka i. Kids gör en sak som man kanske ber dem om, men sen inget mer. Typ som i Polisskolan 1 när Hightower övningskör och de kommer fram till ett rödljus där det står en bil som väntar på grönt och Mahogney säger ”okay, där är en annan bil” och Hightower fortsätter köra och kör rakt på bilen. Mahogney utbrister ”MEN VARFÖR STANNADE DU INTE!?” varpå Hightower svarar ”Det sa du inget om”. Typ så) Sen pratade vi lite mer med dem och jag blev så himla glad att de var så fantastiskt fina.
Dagens avsnoppande svar på en dum fråga: Vi gick förbi två killar som hade lastat typ 1000 öl i en kundvagn. Jag frågar ”ÄR DET FEST ELLER?!” och den ena svarar ”Öh… ja”. Så himla käck jag är.
Dagens misslyckade jakt: Jag försökte febrilt få tag på Veronica Maggio, men varje gång hon gick förbi mig, så hade jag fullt sjå med min lilla dotter och sen försvann hon inför sin spelning, som för övrigt var fantastisk. Vilket fortsätter med…
Dagens publikvrål: …när Petter plötsligt dök upp i Veronicas konsert och tillsammans med henne brände av ”Längesen”. Coolt.
Här är sötefru på väg ut från backstageområdet
Nej nu bär det av till området.
Hej svejs, Borlängefejs.
Jag läste precis det här på GP.se och blev lite förbryllad…
Har de fullt upp med att dela ut Viagra inför kvällens konsert? Eller vad är det för kön som växer egentligen?
Hej svejs, könväxarfejs!
Helgresumé
det där var ju en spännande helg
Jahaja. Nu var det måndag igen. Och jag tänkte dra en liten helgresumé.
FREDAG
I fredags var det full rulle, var ute på inspelningsplats och kollade så datorer och grafik funkade, vilket det verkade göra. Puh.
På tal om full rulle. Den här rullen var INTE full. Men Linda är duktig och återanvänder den.
Efter detta stack jag hem en snabbis, drog några små, fina och kramgoa låtar på gitarr, däckade, vaknade av att Daniel skickade ett sms och varnade mig för afterwork. Jag flög upp ur sängen (otroligt vad man är kapabel till att göra när det är dags för AW) och tog vagnen bort till Excet. Trevligt, trevligt.
Sanna kom och mötte upp mig / hämtade mig. Tillsammans tog vi vagnen till Henriksberg (yeah) och där mötte vi upp lite folk och beskådade de asgrymma Raekum Dexter.
Fasen, jag vet inte vad som hände. Antagligen släckte någon alla bra lampor samtidigt som hela Raekum Dexter duckade. Typiskt!
Har ni inte hört dem, så klicka här –> Raekum Dexter.
Efter detta så var faktiskt den där fredagskvällen helt slut. Vi åkte hem.
LÖRDAG
Lite småfix här och där (mest där) och annat stod på menyn denna förmiddag. Ärligt talat så kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände på förmiddagen, vad jag däremot minns är på eftermiddagen, när jag tog min osedvanliga tupplur. Helt plötsligt hörde jag ”MAU MAU MAU MAU MAU MAU MAU MAU MAU”. Jag fattade ingenting. Det visade det sig att vi hade fått finbesök av en katt. Den hette det, Mau alltså (alltså bara ”Mau”, en gång).
Han var ashungrig.
Sanna hade varit nere och kikat i tvättstugan och när hon kom ut så satt herr Mau där och tittade på henne och presenterade sig. Han hade lyckats få in ena framtassen genom halsbandet och satt fast på ett väldigt konstigt sätt. Men vi lyckades få loss bandet och fick då se att han troligtvis hade haft det där ganska länge, för det fanns inget hår där bandet suttit och under det hade han ett jättestort sår! 
Det var helt ”rötet” som vi säger i Götet, det luktade verkligen lik (till skillnad från likrummet jag var i i fredags).
Jag lyckades kämpa emot kvälvningarna och klippa upp en liten lapp som fanns fasttejpad på halsbandet. Och minsann, där fanns det ett mobilnummer! Sanna ringde numret, jag hörde en liten ringsignal och någon som svarade ”Mau?”. Haha, nej, det gick inte till Mau, men det hade varit roligt om han hade en egen mobiltelefon! Det gick till en tjej som blev väldigt väldigt glad. Mau den lille rackaren, hade varit borta i 6 veckor!
Det serverades middag på köksgolvet.
Så han fick lite skinka, och lite skinka till, sen bet han mig i skinkan och då sprang Sanna och köpte kattmat (tror hon blev lite sotis. Sotis är för övrigt hennes pappas katt) och jäklar vad han åt! Sen slutade Mau att maua, jag trodde först att han hade bytt namn, men han blev bara mätt. Sen kom tjejen ner och var jätteglad och vi var jätteglada och Mau var jätteglad! Hurra!
Sen slängde jag på mig kläder (jag var givetvis helt naken hela dagen, öh) och tog bilen till Scandinavium, där jag mötte upp min syrra. Det var dags för Håkan Hellström.
Så här upphetsad var jag.
Det var bra, även om han inte hade samma energi som för 5-6 år sedan när jag såg honom. Min mamma sa att det var för att han hade två barn nu. Aha!
Så här upphetsad var Håkan Hellström.
Och så här upphetsad var scenen. Den var så upphetsad att det helt plötsligt sprutade ut massa lappar!
Efter detta så körde jag hem, svidade om till en zombie, som enligt Eva fick mig att se ut som Norman Bates mamma (fast kanske med en fågelskit från en zombiemås i fejset).
Så här kan man ju också se ut.
Sen stack iväg till Tip the Velvet på Yaki-Da. Det var asgrymt, fasen vilka härliga kreationer och kreatur vi fick nöjet att se! Sanna hade en asgrym käftgrej, det såg ut som hon hade försökt äta eld.
"Read my lips! No?" Asgrymt! Men något hångel blev det inte denna afton!
Sen promenerade vi hem.
SÖNDAG
Det blev två filmer på söndagen, en del fixandes på mitt kontor och så var jag en snabbis hos min vän Alexis och kollade när hans katter borrade ner sina huvuden i mina skor.
Hej svejs, Mau-hellström-zombiefejs!
Söndag
oj vad tiden går.
Ja, det gick ju bra igår. Först knatade jag och Sanna upp till Masthugget via Subway på Linnégatan. Mycket mysig tillställning, vi spenderade mestadels av tiden i Joens ”kinky”, gröna soffor. Med anledning av att någon av gästerna just uttryckte sig att de gamla sofforna var lite ”kinky” skapade ett trevligt samtalsämne. Vad är skillnaden mellan ”kinky” och ”porrig”? Jag tyckte att ”kinky” är något man själv väljer, objektet i fråga utstrålar inget speciellt, men när man tittar på det och blandar in sina egna erfarenheter och sexuella böjelser (?), så kan man få det till något ”snuskigt småsexigt och lekfullt”. ”Porrigt” däremot, det är mer ”pang på”. HÄR KOMMER PORR, skriker det, medan det attackerar alla dina sinnen utan att du har en chans att få det till något annat än just porr. Typ.
Ungefär som våra labila och STASI-influerade spårvagn- och busskontrollanter här i Göteborg. De försöker ju aldrig se ut som något annat än just kontrollanter när de ”smyger” på? Så när de väl stormar bussen så börjar ju folk ta upp sina mobiltelefoner för att bläddra fram till SMS-biljett. Men då försöker de ganska ofta vara lite tuffa och fräcka och frågar ”hettar du nåt sköj där ellä?”. De tror att man skall försöka smsa efter en biljett assnabbt, när man i själva verket bara varit ganska mycket snabbare än dem i tanken (vet inte om de hör till landets elit när det kommer till utnyttjande av hjärnkapacitet) och ligger ett steg före. Idioter.
Om man säger det någon annanstans så verkar det betyda att man blundar och pekar upp i luften medan man läser asgamla böcker i trädgården?
Efter detta diskuterade vi olika ord som har olika betydelse var i landet du befinner dig. Typ att det gör antagligen avsevärt mycket ondare att få en hård spark på ”ballen” i Göteborg, än vad det gör i Malmö. Att det är mer synd om ett barn som sitter och ”lipar” i ett hörn i ett hus i Västra Frölunda, än ett barn som gör detsamma i en lägenhet i Sundbyberg.
Sen diskuterade vi ett annat samtalsämne som dykt upp lite då och då. Det är huruvida det, efter att Rolling Stones, U2 och de andra gamla arenafyllarna slutar lira, finns någon annan artist eller grupp som skulle kunna fylla en hel arena? Tänk på det. Hur många artister / grupper finns det idag som verkligen kan göra detta? Vi misstänkte att Håkan Hellström och KENT skulle kanske eventuellt kunna fylla t ex Ullevi. Men det är mer för att Håkan Hellström är så omtyckt, både som person och som artist och KENT har sina otroligt lojala fans.
Så här ser hon ut i radion.
Detta enligt Soraya Hashim, en festlig och mycket trevlig tjej som var en av gästerna på för-, inflyttnings- och födelsedagsfesten igår. Hon är för övrigt programledare för P3:s ”Morgonpasset helg”, som jag dessvärre aldrig har lyssnat på. Men jag skall lyssna någon dag, jag lovar.
Abrupt och plötsligt så var vi tvungna att i hög hastighet ta oss från Masthugget till Sticky Fingers, där Kristofer Åström skulle spela. Eftersom det var nedförsbacke hela vägen (nu börjar jag återigen tänka på ”Henrik, polisen och rullande pundaren” som jag skall skriva om någon dag) så gick det ganska snabbt.
Enligt Sannas pappa Nikke så var det en fantastiskt lång kö utanför. Well. När vi kom dit var det bara en asfull tjej som stod och lutade sig mot ett elskåp utanför MUG. Vi spatserade fram till vakten (Sticky har för övrigt några av stadens trevligaste vakter) och upplyste honom om att vi minsann stod på gästlistan. Sanna + Henke. Eller Henrik. Eller Henkan. Eller Henkepenke. Eller HankyPanky. För en gång kom jag nämligen inte in. Det stod ”Henke” istället för ”Henrik” och vakten hade inte direkt högsta betyg i svenska, vilket gjorde att han var helt oförmögen att böja mitt namn. Detta var dock på ett annat ställe.
Hur som helst, de hittade oss på listan och vi skuttade in. Jag hängde av mig jackan, vi beställde något att dricka. Ett band spelade och jag var lite fundersam på varför Kristofer Åström skulle ha ett hetsigt rock/punkband som förband? Tänkte inte så mycket mer på det, utan smsade till Mattias som också skulle vara där någonstans;
Henrik –> Mattias:
”Halloj, är du här?”
Mattias –> Henrik
”Javisst, bredvid dj-båset”
Henrik –> Mattias:
”Öh, jag står bredvid båset, vid trappan? Där de spelar?”
”På översta våningen?”
”Spelar de där uppe?”
Mattias –> Henrik
”Ja”
Henrik –> Mattias:
”Nu är vi längst upp?”
”Vafan, vilket ställe är du på?!”
Då kom vi på det. Det är ju inte på Sticky Fingers, de spelar ju på Pustervik!? GAH! Så vi rusade bort dit istället. Vi missade början av konserten, men vi såg nog det mesta. Otroligt bra, som vanligt. Band of horses skulle kommit dit och gästspelat, men på grund av Islands kraftigt ökade export av vulkandamm så var de tvungna att bege sig iväg, de skall spela i England idag (har jag för mig?).
Nåja, det var vår något turbulenta lördagkväll. Idag blir det soft hela dagen.
Hej svejs, intepåStickyFingersfejs!
6. ”ANDRA ÄPPLEMOSEBOKEN 45:35″ Jag hade lånat min fars splitter nya Chrysler 300M och var på väg från Helsingborg upp och hälsa på hemma i Götet. Detta var precis när Håkan Hellström släppte ‘Känn ingen sorg för mig, Göteborg’, förresten.
Strax innan Hallandsåsen så käkade jag på ett stort, mumsigt rött äpple. Jag koncentrerade mig på vägen (ja, jag körde kanske lite för fort) och fumlade efter elhissen (det är något speciellt med mig och elhissar). Jag lyckades få ner rutan på passagerarsidan och tog i så in i h-e för att jag skulle lyckas få iväg äppelskrutten ut i skogen. SMACK!!! Vafalls!!?
Jag hade tryckt ner fel elhiss, jag fick ner den som var där bak, det var äpplemos överallt….Ett halvår senare när min brorsa satt i framsätet så tryckte han ner fönstret och sen upp igen. Då kom det upp en bit torkat äpple på rutan. Mums!
Hej svejs, äpplefejs
MISSA INTE!
Bloglinks
