Ordvitsar
- är det någon vits att orda om dem?
Jag lider av något som jag kallar ”Oldsbergs Syndrom”. Det innebär att man, vad man än ser och hör, lyckas vrida det till något helt annat, men som ändå har något med ursprunget att göra. Men jag tycker ändå inte att en ”ordvits” är samma sak som en ”vits”, då ordvitsen brukar vara smartare och kräva en ganska snabb verksamhet i hjärntrakten. Visst, likväl som att man kan öva in vitsar och dra vid lämpliga situationer kan man även öva in ordvitsar.
Det här är en vits enligt Wikipedia:
”En vits är en relativt kort humoristisk, fyndig kommentar eller berättelse. Ordet kommer av tyskans witz, fornhögtyskans wizzi, ‘vetande’, ‘förstånd’.
Traditionellt består vitsens humoristiska poäng av en ordlek, oftast i form av att samma ord kan ha flera betydelser.
Betydelsen av ordet vits har breddats till att även omfatta andra typer av skämt, roliga historier och till och med gåtor. Ibland talar man därför numera om ”ordvits”, när man menar en vits som bygger på en ordlek.
Vitsar förknippas ofta med Göteborg, där skämt som bygger på ordlekar tycks vara vanligare än på andra håll i Sverige. Ett exempel på det är när katolska kyrkan på Heden i Göteborg fick namnet Hedendomen i folkmun.”
Av alla sveriges städer så verkar det, på gott och ont, som att de flesta ordvitsarna kommer från Göteborg.
Så en ordvits är bara en vits, typ. Sen har vi mina favoriter; bildordvitsar. Då blandar man in en bild också, mitt i allt. Som de här gamla godingarna;

Full rulle.

Klor i ögonen.

Följetång 1.

Följetång 2.
Och så här håller det på, dag ut och dag in. Vet inte om det finns någon hjälp att få eller någon form av gruppterapi?
Hej svejs, ordvitsfejs!