Inlägg märkta ‘ghb’

Livet går vidare

onsdag, 5 november, 2008

sådär, det var den dagen det. Fy fan. Det var en otroligt fin minnesstund för min kusin, men fruktansvärt tungt. Jag grät och grät, det värsta var när jag skulle gå fram till kistan för att säga farväl. Jag klappade på den och smekte den ömt, jag tror till och med att jag kramade den. Svårt att förstå att någon man tyckte hemskt mycket om var liksom där inne. Iofs så var hon kremerad, så det var liksom bara trä…vackert vitt, men hårt och lite kallt. Visste inte riktigt hur jag skulle göra.

Det var fantastiskt tungt att vara där, men samtidigt var det otroligt roligt att träffa hennes 13-åriga son. Hans pappa dog i en överdos GHB, precis som min kusin gjorde, för 4,5 år sedan. Han har ingen morfar eller mormor, men däremot har han sin farmor som han tydligen ofta träffat. Men nu fick han plötsligt tilbaka en väldigt stor och mestadels knäpp släkt som älskar honom och som kommer se till att han får en tryggare tillvaro i fortsättningen och ett roligt liv. 13 år. Han är helt grym och verkar vara sjukt stark.

Nåja, det känns iaf mycket bättre nu, det var ett fint avsked. Nu går livet vidare, även om det kommer vara uppförsbacke ett litet tag. Tack för alla meddelanden och kommentarer, de värmer.

Hon hittades livlös på köksgolvet, med hjärtstillestånd, söndagen den 28 september. Hon dödförklarades på måndagen den 29 september på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Min lilla kusin blev 30 år.

Sov gott, Riina. Det här blir väl det sista inlägget jag skriver om dig, i fortsättningen kommer du finnas i mitt hjärta.

Till våren kommer vi alla att träffas igen och sprida hennes aska i havet.

Hej då Riina

Hej då Riina, vi älskar dig.

  • Share/Bookmark

Tung dag framöver

tisdag, 4 november, 2008

Jag vet, denna blogg skulle ju egentligen vara en ‘rolig’ blogg, men emellanåt är jag tvungen att skriva mindre roliga inlägg. Det skulle handla mycket om min vardag och som de flesta andras så är det en känslomässig bergodalbana med allt vad det innebär. Just nu är jag på väg nedför i ungefär 97 km/h, i en gräshoppsvärm med för på tok för tajta långkallingar på mig. Samt en alldeles för liten och färggrann sombrero som liksom hänger i ett snöre runt halsen. Ja, ni förstår, ingen bra känsla.

Min lilla söta kusin, som jag skrivit om i tidigare inlägg, dog i en överdos GHB för ett tag sedan. Idag skall vi begrava henne. Har varit uppe hela natten och letat efter svarta kläder och jag kände att jag ville så gärna ge henne något speciellt. Typ ett litet kort med en liten bild på, på blommorna. Hon skämtade ju ofta att vi två var släktens svarta får, mycket för att vi hängde alldeles för mycket på stan och med alldeles fel människor vid helt fel tidpunkter, vilket gjorde att våra vägar ofta korsades.

Hur som helst, jag ritade faktiskt en bild till henne. Eller så var den kanske till mig? Har nog aldrig ritat en bild för att försöka uttrycka en känsla tidigare. För att liksom fånga den, så ritade jag den ganska snabbt och lite ‘klumpigt’. Den ser lite barnbok ut. På bilden står ett ensamt svart får kvar, men det är inte riktigt sant. Troligtvis var det hennes bild av henne själv och på ‘den tiden’ var även jag ett svart får, eller kanske mer som ett orosmoln. Så jag tror inte vår släkt har något svart får kvar nu. Kanske nånstans i Estland iofs.

Nu är det knappt två timmar kvar och jag sitter här och skakar. På ett sätt hoppas jag dagen går fortare än en brinnande Michael Phelps simmandes i reaktorvatten, men på samma gång önskar jag att den går långsamt, så jag hinner prata med folk som hon kände och som jag aldrig träffat, typ hennes pojkvän, och räta ut alla förbannade frågetecken.

Nåväl, nu får jag väl göra mig iordning. Skall gå och köpa en blomma till henne. Skriv nån snäll kommentar, jag kommer vara nere när jag kommer hem.

Och bilden? Ja, den hittar ni här. Hon ser ut att ha fått frid nu, vilket jag tror hon har. Det var ett tungt liv.

Hej svejs….nånting-fejs

  • Share/Bookmark

Farväl, lilla goa kusin

torsdag, 23 oktober, 2008

Jaha. Jag hade ju tänkt att detta skulle bli en ganska rolig blogg, alltså jag skulle verkligen försöka få folk att bli glada av den. Men dessvärre nåddes jag av ännu ett jobbigt besked.

Inte nog med att världens underbaraste Helgi somnade in i måndags, igår kväll ringde min mamma till mig och var så ledsen att behöva komma med ännu ett tråkigt budskap. Det visade sig att min lilla goa kusin är död. Hon dog av en överdos GHB för några veckor sedan.

Tyvärr så bröt hon med släkten för flera år sedan, jag var väl den som träffade henne mest ute på stan. Lilla goa och trasiga kusin. Man känner sig så maktlös och förtvivlad, även om man innerst inne vet att det är lönlöst så undrar man ändå om det inte fanns något man kunde gjort för henne? Men det är klart, det går verkligen inte att jaga en annan människa, en som inte verkar vilja bli hjälpt. Vi var ganska lika också, hon brukade skämta om att vi två var släktens svarta får. Inte svarta kanske, men lite annorlunda.

Vi var hos min mormor och lämnade dödsbeskedet idag. Hon är den som gråtit sig igenom flest dagar för min kusins skull. Och i och med min kusins bortgång, så har min mormor överlevt både sitt barn och barnbarn. Helt otroligt tragiskt. En liten glädje finns i hennes son, som inte haft kontakt med sin mamma sida av släkten på flera år. Hans pappa dog även han av en överdos för drygt 4 år sedan. Så genom honom kommer både hans mamma och mormor leva och göra sig påminda om att de funnits.

En liten rolig historia är en gång när min kusin och hennes son var hos mormor, alltså min kusins och min mormor. Min kusins mamma dog i mitten av 80-talet. Hur som helst, plötsligt ropar min kusin ”mormor, mormor!”, varpå vår mormor svarar ”jaa?”. Då kommer sonen ut och frågar: ”Men mormor, var inte du död ett tag”?

Jag tyckte otroligt mycket om henne och jag kommer sakna henne något oerhört mycket. Även om vi inte hade jättemycket kontakt på slutet, så kände jag väldigt mycket samhörighet med henne. Vi var ganska trasiga bägge två. Men jag lyckades på något sätt bli ganska hel.

Så, vila i frid, lilla goa kusin. Jag saknar dig.

Hej svejs, gråtfejs

  • Share/Bookmark