film

Vi var ju på bio igår och såg The Hobbit. Trots att jag har ryggskott, så lyckades jag sitta still de 3 timmarna och njuta av filmen.

Men jag tyckte inte 3D-effekterna var så imponerande, om jag skall vara ärlig. Och ändå hade jag dagen till ära tagit med mig mina egna, fina SVT-3D-glasögon från 80-talet!

3d glasögon svt

Dessa funkade ju alldeles utmärkt när jag spanade på ”TV-piraterna” för ett par år sedan!?

…blir det om man fjärtar mitt under filmen.

Men det skall jag försöka undvika göra idag. Jag och Sanna skall nämligen se en film på en BIOGRAF! :O

Vi har inte varit på bio sen sist, så det skall bli riktigt spännande! Är det ljud? Är filmen i färg? Har de levande orkester som spelar ur en krater i golvet?

Filmen vi skall se heter ”The Hobbit”. Vi skall t o m försöka äta nånting innan filmen börjar. Oj oj oj.

Tänk om det blir så här:

Hej svejs, biografmörkerfejs!

 

Äsch, jag gillar verkligen inte när jag har så lite tid att blogga, att de dåliga fredagsvitsarna hamnar rakt efter varandra. Så jag lägger in en animerad gif innan jag lägger in fredagens kassa vits.

Och vid nyår är det förresten premiär för ännu ett litet projekt. Jag lär mig verkligen aldrig! Suck. 🙂

Nåja, här har ni en hund som springer över ett övergångsställe. Haha vilket idiot! Alla vet ju att man GÅR över dessa..suck

Hund som skuttar

Rolig gif animerad hund djur

Haha igår sa min fru:

”Grattis i efternamn!”

Jag har kollat, det finns ingen i Sverige som heter Grattis i efternamn. Hade varit coolt om någon hette Scott, typ i förnamn, så att grattis liksom hamnar efter Scott.

Grattis (i) efter Scott

Nu sitter jag förresten i en bil på väg till Trollhättan för att medverka som skäggig statist i Lukas Moodysons nya film ”Vi är bäst”.

Hej svejs, grattisfejs!

Äsch.

– ”Vafan, din hund sket mig på huvudet!”
– ”Ja, det är klart. Det är ju en fågelhund?”

– ”Vafan, din hund flippade ur och försökte hugga mig med kniv och stal en bil och körde iväg i fel körriktning på E6:an!”
– ”Ja, det är klart. Det är ju en narkotikahund?”

– ”Vafan, din hund skäller på både folk och fä!”
– ”Ja, det är klart. Det är ju en folk- och fähund?”

– ”Vafan, din hund verkade skitsnurrig och vinglade fram till mig och kräktes på mina skor!”
– ”Ja, det är klart. Det är ju en rondellhund?”

– ”Vafan, jag kollade på gamla svartvita kort på din hund och då var han inte i någon färg och så kollade jag på nya kort på din hund och han är fortfarande inte i någon färg!”
– ”Nej, det är klart. Han är ju en greyhound?”

– ”Vafan, jag hittar inte Basker-Villes katt?”
– ”Nej, det är klart. Han blev ju ivägjagad av Basker-Villes hund?”

Nej, det där var nog det sämsta jag presterat på år och dag haha! Bäst att gå och lägga sig. Imorgon blir det dop och bröllop och sånt där. På söndag skall jag jobba på en reklamfilmsinspelning.

Hej svejs, helgaktivitetsfejs!

 

Underbart!

Idag fick jag bilden på Lasse, där han ställde sig mitt framför kameran! Vilket enormt tomrum han lämnar efter sig, även för oss som inte kände honom så bra. Kan inte föreställa mig hur det känns för de som stod honom riktigt nära.

Det tycker jag den här bilden symboliserar ganska bra, hur mycket härlig plats han tog hos oss. Sudda ut Lasse ur den här bilden och du har kvar en flock skådisar och filmarbetare som står och glor i en trappa 😉

Lasse Brandeby Irene Huss

Jag står till vänster, med randig skjorta och skägg. Bilden är tagen av Alexandra Aristarhova och den ägs troligtvis av IH Produktion AB.

 

Jag och Sanna har i ett par dagar nonstop pysslat med en välgörenhetsloppis och för några timmar sedan fick jag äntligen lite tid att sätta mig en soffa och bara kolla läget i mobilen. Det krävdes väl ungefär fem eller sex av mina vänners statusuppdateringar innan jag verkligen förstod att det var på riktigt, att Lasse Brandeby gått bort. Kändes som vanligt vid sådana här besked overkligt och jag blev riktigt bestört.

I flera månader fick jag äran att jobba med Lasse under inspelningarna av Irene Huss-filmerna och vid ett flertal tillfällen småpratade vi lite på tu man hand. Han var en väldigt varm människa, så som jag uppfattade honom. Och väldigt, väldigt rolig. I början var det väldigt svårt att se honom som ”Andersson” i Irene Huss, då man vid första anblicken av honom började småskratta, eftersom man allt som oftast såg Kurt Olsson i honom.

Vid ett tillfälle skulle vi ta ett teamfoto på Irene Huss. Alla filmarbetare stod inknödda i en trappa och fotografen stod längst ned. Men plötsligt började någon att hojta ”var är Lasse? Har någon sett Lasse?”. Det visade sig att Lasse satt och slappade i en soffa, så vi fick så snällt stå kvar och vänta på honom. När han väl kom ut i trapphuset så fick han stå längst fram. Sådär lite FÖR långt fram. Men då ropade någon ”längre fram, Lasse”! Och ser man på, det gick att ställa sig ännu längre fram. Han stod väl ungefär 30 cm från fotografens kameralins. Och där står han bara, helt allvarlig. Och fotografen börjar fota. Alla skrattar. Lasse står där som en barsk staty. Som en otroligt rolig, barsk staty.

Tyvärr har jag inte ens sett den här bilden, men jag hoppas verkligen att någon i teamet har den.

Däremot har jag den här bilden, som jag tog på Lasse vid ett tillfälle då jag skulle göra deras polislegitimationer. Han sa ”jaha, då skall vi se. Hur ser man ut på ett sånt kort egentligen? Och som polischef?! Uj uj, man måste se hård ut väl?”. Och så såg han hård ut, höjde på ögonbrynen, kisade med ena ögat och tryckte ner mungiporna. Så höll hans ansikte på att vridas fram och tillbaka, medan jag tog bild efter bild. Men när han böjde sig bakåt och helt plötsligt såg skitförvånad ut, så kunde jag inte hålla mig från skratt. Och då började han skratta också och sa att det blir nog inte bättre än så.

Lasse Brandeby som Andersson i Irene Huss

Poliskomissarie Andersson. (Bilden tillhör IH Produktion AB)

Men det roligaste ”privata” minnet jag har av Lasse Brandeby är när jag ringde honom i december förra året. Vi pratade en stund och jag nämnde att jag och Sanna skulle åka till Indien. ”Jaha, vad kul! Hälsa alla!”

Det var en otrolig känsla att få träffa en person som har betytt så mycket från min barndom, speciellt när det kommer till humor och vitsande.

Vila i frid

 

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier