Helt otroligt, men jag lyckades glömma det här inlägget i utkastmappen!? Men här kommer det. Bättre sent än aldrig.
Vår fjärde dag på Peace & Love kan sammanfattas så här:
Dagens dialog:
Rihanna: ”SWEEEDENNNN”
Aslång, full kille: ”FUCK YOU, BITCH!!”
Dagens konstsschock: Hakim Krim målar en tavla, föreställande Yngwie Malmsteen som står på en scen, samt guds ansikte som tittar på honom lite avundsjukt från molnen. Jag föreslog att tavlan skulle heta ”More is more”, vilket det blev (efter en intervju med Yngwie där han frågar sig hur fasen ”less is more” ens är möjligt. ”It’s impossible! More is more!”
Dagens miss: Rihanna gick förbi mig två gånger backstage. Men hon höll för en bit av sin tröja / blus / överkroppsutstyrsel framför munnen (på sig själv, alltså), så vi trodde hon var någon helt annan. Det gamla tricket.
Dagens miss 2: Jag gick förbi Arne Hegefors och trodde inte det var han. Men det var det. Sen gick jag förbi honom igen. Men då hann jag inte komma ihåg att jag efter vårt förra möte googlade honom och såg att han faktiskt befann sig på Peace & Love i år, så jag trodde inte det var han igen. Men det var det.
Dagens halvskumma möte: Jag pratade lite med David Batra och blev lite chockad över att han var så seriös? Så då blev jag nervös. Och la mig i kuvös. Nej, men däremot frågade jag honom lite om arga lappar och berättade att jag gjorde en som heter Glada Lappen. Men han tyckte inte glada lappar är roliga.
Dagens konstiga skratt: När vi en av gångerna skulle traska in på backstageområdet och vi kommer fram till en väldigt ung ”dörrvärd”. Jag har Juliette framför mig bärselen och börjar febrilt leta efter ett band på hennes arm. Killen fattade ingenting, men ville så gärna säga något, vad som helst. Men när jag plötsligt sa ”aha!” och drog min egen ärm och visade armbandet, så skrattade han på ett sätt som lät som någon slog honom i magen. ”…a..HA!!”, lät det. Typ.
Dagens Snällrik: En man satte sig vid bordet bredvid oss och jag hade precis innan konstaterat att det var något blött / kladdigt på bänken just där, så jag gick fram och sa ”ursäkta, men jag tror att det var något kladdigt ungefär där du just satte dig”, samtidigt som jag räckte fram 4 servetter jag hade i fickan.
Dagens restaurangimitation: Ni kommer ihåg scenen i ”När Harry mötte Sally”, där Meg Ryan fejkar en orgasm under ett restaurangbesök? Det var inte riktigt lika erotiskt, men sötefru Sanna imiterade idag hur ”Ja må han leva” skulle låta i en autotuner, när vi satt och åt.
Dagens dundertabbe: Gänget som plankade in otroligt sent på festivalen (alltså vid 01.30-tiden då Soundtrack of our lives spelade), lufsade in på området och bort mot utgången och….ut? Efter några tiotals meter insåg de nog att de precis lyckats gå ut från området, vände om och gick in samma väg igen. Killen som de gick förbi på väg ut kände givetvis igen dem och brydde sig inte om att se om de hade några band eller ej.
Dagens resmål: De flög med någon form av uppvisningsplan som flög rakt upp, ”stannade av” och föll baklänges ner mot marken, gjorde volter och kullerbytter, snurra och hade sig. En ung pappa stod bredvid mig och kollade på spekataklet. I famnen hade han sin lilla son. Plötsligt dyker planet ner och försvinner ner bakom några träd. ”Oj, vart skulle det planet ta vägen?”, undrade pappan.
- ”Till Rhodos!!”, utbrast lillgrabben.
Hej svejs, peaceandlove-fejs!
På den tredje dagen försegick följande:
Dagens klädbyte: Precis innan jag kom upp på scenen, så hade Nikke Ström kastat ut sin hatt i publiken. Tillbaka fick han en båt-hatt, som han tog på sig och hade på sig resten av spelningen. Dock var den för liten, så han bytte tillbaka efter konsertens slut.
Hattionalteatern
Jag ställde mig i döda vinkeln och fotade, ville inte störa.
Dagens nära-jag-mötte-Lassie-upplevelse: På väg från scenen till backstageområdet så gick vi tillsammans genom festivalområdet. Vid ett tillfälle så är det två tjejer som får syn på Ulf Dageby;
Tjej 1:
- ”Oh shit, kolla!!”
Tjej 2:
- ”Va? Vem är det?”
Tjej 1:
- ”Eeh…nä, det var inget. Jag trodde det var våran rektor”
Dagens dialekt: Efter vi käkat så dök Tomas Di Leva upp i mattältet och pratade med Nationalteatern. När de var klara sa han ”NÄ NU MÅSTE JA ÄÄÄTTAAAA” och det lät otroligt roligt. Men innan han fick gå och hämta mat, så fick han lov att skriva en liten autograf till Juliette. Det står ”KRAM JULIETTE” och så ritade han en rymdblomma.
Dagens kap: Jag träffade Geta a.k.a Gula Gubben och stod och språkade med honom i nästan en halvtimma. Eller ja, vi drog våra absolut värsta (bästa) ordvitsar och skämt och historier. Vissa var så dåliga att gräset nästan började brinna runt om oss. Jag köpte en skiva av honom, ”Fula Gubben”, där det bjuds på könsrock och annat. Jag har inte lyssnat på den än.
Du har säkert sett grön gubbe och röd gubbe. Nu har du även sett Gul gubbe.
Dagens Snällrik 1: Ett VISA-kort låg på marken vid vildsvinskebabståndet. Jag tog upp det och frågade vad killen som stod framför mig hette. Han hette inte ”Filip”, men det gjorde han som hade tappat sitt kort. När jag sträckte fram kortet till killen i kassan, så hörde han inte vad jag sa. Åtminstone inte de 5 första gångerna jag upprepade att jag hittade kortet på marken. Han trodde jag skulle betala något, men var lite förvirrad då jag inte beställt något.
Dagens Snällrik 2: Jag hittade ett inlämningskvitto (nr 248?) på marken i backstageområdet som jag lämnade in. Tänk vad glad personen som lämnat in sina värdesaker kommer bli när han eller hon upptäcker att lappen är borttappad, men att den finns i värdesaksdisken.
Det är allt jag kommer ihåg.
Hej svejs, rektor-dageby-fejs!
Dag två på Peace & Love 2012 avklarad. Andra dagen för oss, alltså.
Dagens fullträff: Måsen som gled in över publikhavet under ”Mumford and sons” spelning, släppte en enorm skit som säkerligen med enorm precision träffade exakt rätt person, vände och gled majestätiskt ut igen. Det var inte mig den siktade på, skall jag tillägga. Karma is a bitch, and sometimes a mås. Bandet var fantastiskt bra, trots att sångaren brutit handen på en tidigare spelning på någon festival.
Dagens finis: Regina Spektor. Otroligt charmig, jordnära och duktig.
Dagens rävar: Roxette. Jag var på en konsert -89 eller när det var, på Scandinavium i Göteborg. Då hade de också bollar som de kastade ut. Lite svajjigt och inte lika höga toner som förr, men såklart ändå en upplevelse att få se dem live igen.
Dagens mest onödigt kraftiga bas: Slagsmålsklubben. Jag trodde det plötsligt blev höst, eftersom löven började falla från träden och fåglar gjorde konstiga formationer och flög söderut. Men det lät ändå sjysst.
Dagens scenvalsförvåning: ”Den svenska björnstammen” på den största scenen. Om man tyckte Håkan Hellström sjöng kasst i början av sin karriär kanske man drar sig för att kalla sångaren för sångare, men å andra sidan vet jag inte vad de har för scenvana? Men jag tyckte det ändå lät förvånansvärt bra och en miljard kids kanske inte kan ha fel.
Dagens sympatisk-misstanke: Stephen Marley. Bob Marleys son satt något bord från mig på backstage-området och han såg riktigt sympatisk ut! Han var nog den som log mest där inne, förutom dem som Geta ”Gula Gubben” språkade med något tidigare på dagen.
Dagens lillstrumpa: Juliette kickade av sig sin strumpa när vi promenerade, pappa fick springa tillbaka en halv kilometer och leta efter den bruna strumpan, som tack och lov såg ut som en bajskorv där den låg på trottoaren. På grund av detta var det ingen som ville ta den. Men döm om folks förvåningen när det kommer en skäggig snubbe i munktröja SPRINGANDES och bara DYKER rätt ner, plockar upp ”bajskorven” och springer tillbaka igen.
Dagens bästa publik: Helt klart hade skabanden ”Original High Five” den mest fantastiska publiken, som inte bara dansade någon form av square dance, utan även helt plötsligt gjorde ”tåget” kors och tvärs över grusplanen så att dammet yrde.
Dagens mest skumma rykte inifrån backstageområdet: Rihannas TV hade börjat brinna i London och eftersom det snart är OS, så fanns det ingen annan stans för hela entouraget att sova på, så det hade fått åka runt i taxi hela natten. Så enligt de mest skumma rykterna har hon ställt in. Vad som gör det ÄNNU mer skummare är att ersättarna skulle vara…Metallica? Även Iron Maiden var det någon tatuerade öldrickare som mumlade något om. Kanske bara önsketänkande, men ändå.
Dagens glada överraskning: Kids kan vara riktigt trevliga och väluppfostrade!! När vi var på väg och handla lite mat, så gick det plötsligt två tjejer bakom mig. Jag bar Juliette i en bärsele på magen. Plötsligt hör jag hur en av tjejerna börjar viska något till sin kompis, ”schh vi måste vara tysta, jag tror bebisen sover!” och så började de viska. Jag vände mig om och sa att det var väldigt sjysst av dem att tänka på det (tidigare har jag och sötefru diskuterat fenomenet med att ju äldre och mer erfaren man blir, desto fler steg lär man sig tänka i. Kids gör en sak som man kanske ber dem om, men sen inget mer. Typ som i Polisskolan 1 när Hightower övningskör och de kommer fram till ett rödljus där det står en bil som väntar på grönt och Mahogney säger ”okay, där är en annan bil” och Hightower fortsätter köra och kör rakt på bilen. Mahogney utbrister ”MEN VARFÖR STANNADE DU INTE!?” varpå Hightower svarar ”Det sa du inget om”. Typ så) Sen pratade vi lite mer med dem och jag blev så himla glad att de var så fantastiskt fina.
Dagens avsnoppande svar på en dum fråga: Vi gick förbi två killar som hade lastat typ 1000 öl i en kundvagn. Jag frågar ”ÄR DET FEST ELLER?!” och den ena svarar ”Öh… ja”. Så himla käck jag är.
Dagens misslyckade jakt: Jag försökte febrilt få tag på Veronica Maggio, men varje gång hon gick förbi mig, så hade jag fullt sjå med min lilla dotter och sen försvann hon inför sin spelning, som för övrigt var fantastisk. Vilket fortsätter med…
Dagens publikvrål: …när Petter plötsligt dök upp i Veronicas konsert och tillsammans med henne brände av ”Längesen”. Coolt.
Här är sötefru på väg ut från backstageområdet
Nej nu bär det av till området.
Hej svejs, Borlängefejs.
Japp, nu är vi i Borlänge och hänger på Peace & Love. Vädret igår (onsdag) var fin-fint och det var bra stämning på området.
Min dotter extraknäckte och kollade band, när vi skulle in och kolla band
Vi såg Niklas Strömstedt och vi såg Roxette. Och vi såg Niklas Strömstedt när han såg Roxette.
”Om du var ett publikhav…”hörde jag Niklas nynna.
Vi hängde mest i området som kallas ”Eden”, det var inte så trångt som där ute. Men vi var faktiskt där ute en del också. Lite svårt att ta sig fram med barnvagn, dock.
När vi stod och lyssnade på Magnus Uggla så såg det ut som om det började brinna lite längre ner, vid tågrälsen.
Det var säkert bara In Flames som spelade.
Vi blev tröttattackerade precis lagom till Lars Lagerbäck började lira. Eller om det var Winnerbäck?
Nu har vi käkat banan till frukost och skall snart ner på området igen!
Hej svejs, festivalfejs!
Dela vattenmelon
med skärmaskin
Ny lapp på gladalappen.se! Jag undrar vad som har hänt vid just den här skärmaskinen tidigare…?
Hej svejs, melondelarfejs
MISSA INTE!
Bloglinks
