Fortfarande svala!
Ja, så är det. Jag orkar inte skriva jättemycket eller jätteofta nu på sommaren. Så då får ni hålla tillgodo med ytterst fåniga ordvitsar och bildordvitsar. Det roligaste är ju att det tar nästan lika lång tid att göra dessa, då jag envisas med att göra det på det minst smidiga sättet.
Hej svejs, svalefejs!
Jo då, så att… Tänkte jag skulle dra en sammanfattning av vad som har hänt, men det skulle bli ungefär som att summera filmen ”Braveheart”:
Text. Musik. Berg. Säckpipor. Mel Gibson. Skägg. Död. Svärd. Skrik. Arg. Kilt. Hämnd. Musik. Träd. Munk. Häst. Död. Smuts. Lera. Snygg medeltidsbrud. Död. Hämnd. Drottning. Mel Gibson. Död. Eftertexter.
Eh, jag har ingen som helst aning om vad jag menade nu, haha! Okay, jag tar det nästan från början då.
Det började i fredags, då jag iträdde mig rollen som den ståtlige, men tillfångatagne, kung Albrecht von Mecklenburg. Detta skedde på de alltid lika trevliga Medeltidsdagarna på Bohus Fästning i Kungälv.
Nyburger King
Själva kungandet gick faktiskt riktigt bra och jag var jätteglad att jag inte rakade av mig skägget innan, vilket var tanken. Hur som helst, det hela gick ut på att jag skulle rida omkring och svepa med min mantel, jag skulle se lite ”sänkt” ut (eftersom Drottning Margreth höll på att jobba sig på mig och hade tagit mig tillfånga), men ändå vara rak i ryggen. Tur att jag inte rakade ryggen, förresten.
In på tornéspelen fick jag också rida, men då bak-och-fram på en jättehäst som heter Jupiter och är en ardenner på typ 745 kg (nu vet jag precis vad du tänker på, att den väger lite mindre än en Suzuki Swift GTi från -88, och det stämmer alldeles ypperligt!). Till detta hade jag en narrmössa med tre meter långa narrkorvar på!
Först trodde jag någon hade ställt hästen åt fel håll. Foto: Andreas Elgh
Fredag och lördag hade vi jättefint väder, men på söndagen ballade vädret ur. Och vi med det. Det började under tornéspelen, när MIN alldeles egna riddare tabbade sig med sin lans. ”Du platsar inte i lanslaget”, hojtade jag. Drottningen kontrade med att han antagligen var från Lanskrona. Någon annan sa att han iaf snart fick vila upp sig på Lansarote. Och så höll vi på. Vi satt där på ena kortsidan av ”spelplanen”, precis i mynningen av ett litet tält, i hällande regn och skrattade så att vi höll på att dö. De som satt närmast började titta på oss istället och när de såg och hörde att vi gapskrattade så började även de skratta. Fast de inte visste varför. Been there, done that. Hahahahahaha va?
På söndagen när vi kom hem var vi helt stört trötta och gick och la oss tidigt, typ vid 1. Dagen därpå skulle jag börja jobba lite grann, tänkte jag. Men det blir sällan som man tänkt sig.
Det ser lite ut som en fiskebåt som fiskat för mycket lutfisk!
Japp. Jag bestämde mig plötsligt för att för första gången i mitt liv hoppa ombord på en segelbåt. Jag har förvisso sovit i en segelbåt en gång, i Lysekil. Det var efter en fest och båten åkte aldrig iväg, såvitt jag vet. Men nu jädrar.
På eftermiddagen tog jag bilen upp till Hunnebostrand, där mina gamla vänner satt och väntade i båten.
I mast go to my båt nu
Sen åt vi och sen blev det fest och sen var vi inne på något ställe och på någon efterfest och sen skulle jag köpa hamburgare och stod och väntade precis vid själva grillen (i stort sett helt ensam där framme) och efter typ 4 minuter så tittar en tjej på mig och säger att maten bara är till för personalen på stället (”Kanten”?). Då tyckte jag hon var dum i huvudet och gick till ett annat ställe. Jäklar vilken god burgare vi fick där, perfekt grillad och exakt rätt mängd saltvattenstänk på sig.
Någon trodde det var räkor på den, färgerna är lite konstiga.
Äsch, jag tar det här lite kortare:
Bil till Hunnebostrand. Fick lära mig hoppa över båtar, för att komma till sin egen båt. Fest. Efterfest. Vanlig fest. Trött.
Vi kastade loss och seglade iväg till en naturhamn.
Här hamnade vi.
Väldigt mysigt. Hittade hallon och sen en jäkla massa blåbär. Vi eldade upp en stock och käkade mat.
Inte klokt vad som driver i land emellanåt!
Kastade loss astidigt och slängde av Martin i Fjällbacka. Christophe och Koffe köpte chips och vi tankade i vatten i båten.
Fjällbacka. Helt dött. Just då, iaf.
Sen seglade vi iväg, och kom så småningom fram till Väderöarna. Där gick vi runt ön och skrapade upp våra kroppar på taggiga buskar, vi hittade en kamera som vi återgav till ägarinnan. Men eftersom vi inte hade någon egen, bra kamera med oss så tog vi kort även med hennes och bad henne maila bilderna till oss. Det finns en liten bar på Väderöarna, där satt vi och tog en öl.
Fläderöarna hette det inte. Men jag ville ändå ha flädercider!
Sen blev det efterfest (ovanligt, har jag lärt mig) på en annan stor segelbåt. Men efter det blev det inte så mycket mer.
Väderöarna tackar för sig och går och lägger sig.
Upp igen tidigt och iväg till Kungshamn. Efter ett tag fick vi en båtplats, det regnade som attans och det var lite trist, plötsligt. De andra stack iväg för att hälsa på en kompis som är bagare och har ett café där i krokarna, jag tog en tupplur. Men sedan ångrade jag mig och yrvaken begav jag mig ut i regnet och försökte hitta dem, med hjälp av min GPS i mobilen. Det gick sådär. Men fram kom jag! Asgoda muffins!! Sen gick vi till Systemet, sen via båten till en middag / fest. Det var sköj. Men jag hade hört att det skulle bli typ storm dagen efter, så jag satt och kunde inte riktigt njuta av tillställningen. Det kändes ibland som i en film (åh, ovanligt!?) och att det var typ sista kvällen, haha.
Tänkte att detta skulle bli en fin sistabild, typ som den i slutet av "Into the wild".
Vi gick hem ganska så sent, men sen kom vi ändå upp tidigt som tusan.
Nu bar det iväg till Käringön, som skulle vara höjdpunkten på hela veckan, enligt de andra. Och kan ni tänka er, jag tror att det var det också. På Käringön tjingsade jag bland annat på goa Malena som tillsammans medEmma driver en butik som underligt nog heter ”Emma & Malena”.
Malena som utgör nästan exakt 50% av duon Emma & Malena.
De har en butik där och en vid Magasinsgatan i Göteborg. Gå dit och kolla, de hade coola små mössor med ankare på. Bland annat.
Jag hittade någon form av hårig säl. Såg dock ej vad den kostade.
Träffade även på andra människor som jag inte sett på säkert 15-16 år, skitroligt! Och när vi satt där på Petterssons krog, så stegade det in en snubbe som jag kände igen. Det var han som helgen innan var konferencier under tornéspelen i Kungälv! ”Hej”, sa jag. ”Är det kungen?!”, frågade han, efter att ha tittat på mig en stund. ”Ja”, sa jag. Sen åt vi. Inte honom, men vi träffades flera gånger under kvällen.
Jag var förresten lite landsjuk, vilket gjorde att jag senare ställde mig mot en vägg och tänkte vänta tills det slutade gunga. Efter över en timma var det någon som påpekade att hela huset gungade, eftersom folk dansade järnet. Såklart, det visste jag väl. Host.
Vaknade pigg som en lärka, eller en såndär sjöfågel med stor näbb. Fotade lite på ön, packade mina grejer, fick skjuts i en stor motorbåt till Röra Strand på Tjörn.
Det gick lite snabbare än att segla.
Där skulle jag på min lillebror Hjalmars konfirmationskalas. Det var trevligt och marken slutade gunga emellanåt också.
Han är typ 1 cm längre än mig nu, den jäkeln! 
Nej.
Ja, jag har varit i Slottskogen med största delen av familjen, nu sitter jag på kontoret och svettas och planerar.
Nåja, detta var min vecka. Kung och kapten. Eller ja, kapten när ingen såg på. Och jag fick faktiskt styra båten vid ett tillfälle, i nästan en timma.
Hej svejs, kapten Kung-fejs!
Jag har äntligen fått ett extrajobb som passar mig svinbra. Sedan några dagar sedan så jobbar jag nämligen som stödperson. Yrket är ett av världens äldsta, det är nästintill lika gammalt som horeri (när man förr i tiden skulle idka nupp med en glädjeflicka som ramlade man ofta omkull, därför så fick man ofta på köpet en s.k. ”stödperson”, för att liksom stöda sig mot).
Men yrket har med tiden förändrats, så numer går man bara omkring på stan, även i regn, och agerar stödperson åt diverse flanörer andra mystiska töntar på stan.
En kanske något störd person.
Hej svejs, stördefejs!
Jag har äntligen skaffat mig en Androidtelefon och synkar nu ihop allt möjligt, jätteroligt! Men idag när jag skulle uppdatera mina kontakter mot Gmail fick jag följande, lite idiotförklarande, meddelande (klicka för större bild).
”Gmail kan för närvarande inte komma åt dina kontakter. Du kan uppleva problem så länge problemet kvarstår”.
Det verkar som att det alltid är något festligt på gång när det kommer till Googles prylar. Som jag skrivit på bloggen tidigare, så använder jag något som heter Google Analytics. Och om man har ett visst antal fönster öppna samtidigt, så blir det sådär jätteroligt. Det roligaste är ju att man bara märker att det är något på gång och så åker ögonen dit automatiskt!
Där skall man inte "ställa in" saker!
Hej svejs, dubbelproblemsfejs!
Säga vad man vill, men den här fläkten är INTE frisk. Inte nånstans. Faktum är att inte heller någon av hans fläktingar är helt friska.
-"Åh, mitt huvud. Det bara snurrar"
Det finns bara ett sätt att bota en sån här jävel. Med fläktborttagningsmedel!
Hej svejs, host-host-host-snurr-snurr-snurr-fejs!
Sorry, men jag har varit lite ur form det sista. Men jag lovar att jag skall vila upp mig under midsommarhelgen (yeah right) och nästa vecka kommer det återigen att skrivas typ dagligen i bloggen. Skrivs det inte om det ena, så skrivs det om det andra. Eller ja, vi får se.
I samband med detta kunde jag inte låta bli att slänga in ännu en fånig bildordvits.
Henrik är ur form 
PS: Det roligaste är att bilden är tagen vid halv 3 en lördagsnatt. Jag och Sanna var på väg hem då jag fick syn på den. När jag låg där och verkligen gjorde mitt yttersta för att se ynklig ut hördes det en röst i fjärran. ”BEHÖVER DU HJÄLP!?”. Det var någon som trodde jag hade tokdäckat och att Sanna stod och försökte få upp mig. Haha!
Hej svejs, urformsfejs!
Ännu en doktorvits…sorry.
-”Doktorn, doktorn! Jag har så ont. Jag har bitit mig i örat!”
-”Va…i örat? Det kan man ju inte! Det sitter för högt!”
-”Jag stod på en stol…”
I och med detta tar jag härmed en liten bloggpaus, dock inte lika lång som den förra. Jag behöver lite tid att koncentrera mig på andra saker.
Så på återseende ganska så snart, jag kommer givetvis posta bildordvitsar och sådant, men jag kommer nog inte skriva så jättemycket. Hoppas ni klarar er.
Kram och ha en trevlig helg, alla!
Hej svejs, bloggpausfejs!
Jag var ute och lämnade lite prylar i mitt garage i Lindome häromdagen. På vägen hem så kom jag att tänka på Skäggbloggen, en fantastisk tillgång och inspirationskälla för kvinnor och män med skägg.
Då kom jag på en annan sak. För tusan, Skäggered ligger ju i Lindome! Dessvärre kom jag på detta något sent, men vad gör man inte för landets bärare av kind- och hakskydd av mänsklig anletspäls? Jag åkte dit, tog ett kort och åkte därifrån. Väl hemma la jag upp bilden på Skäggbloggens facebooksida. Svaret lät inte vänta på sig då jag plötsligt fick en förfrågan om man även fick lägga upp bilden på bloggen? Självklart! Och där hamnade jag.
Så här såg det ut:
Det låter som en ridklubb för skäggiga (http://skaggbloggen.se)
Och de tycker jag är fin! Jag blev så glad när jag läste det att skägget spretade åt alla håll, det såg ut som jag hade en elektrifierad bäver i ansiktet. Mustaschen åkte upp i näsan och jag nös ett par gånger. Glädjenys! A-TJO VAD DET VAR LIVAT!
Hej svejs, skäggbloggsfejs!
Det är den jag brukar köra. Det är roligt att alltid vara beredd på att någon någongång någonstans kommer fråga det. Hur som helst.
På tal om ansikten, så hade jag en otroligt pissig dag igår. Och för att inte låta dagen bara rinna iväg så bestämde jag mig för att ägna några timmar åt att scanna in och lägga upp sidor från min gamla skolkatalog från högstadiet på Almåsskolan i Lindome. Även några bilder från pluttarna (som troligtvis idag är fullvuxna skogshuggare) på Valåsskolan fick hänga med. Det är faktiskt mest glada kommentarer jag fått, kommentarer som för det mesta innhåller något om luggar, kluriga blickar och jeans. Det var väldigt mycket jeans på den tiden. Och Snobbentröjor.
Den roligaste kommentaren hittills var när jag påpekade att Johan i min klass såg lite rolig ut där han var längst ner på fotot, helt ensam;
Johan ser ut som en liten fotnot.
Hans kommentar:
”jo tack …. sen var min morsa tvungen att klippa bort understa raden för att den skulle passa i fotoramen 
”
Otroligt roligt att se hur folk har utvecklats 
Kolla bara här:
Då
Nu.
Nästan i alla fall. Jag vet inte ens om ni ser mig där i bakgrunden. Där är min bil också, ja. Per på Starstruck Photo har tagit bilden.
Hej svejs, snobbentröjefejs!
Glada Lappen Remainsbloggen
