Säga vad man vill, men den här fläkten är INTE frisk. Inte nånstans. Faktum är att inte heller någon av hans fläktingar är helt friska.
-"Åh, mitt huvud. Det bara snurrar"
Det finns bara ett sätt att bota en sån här jävel. Med fläktborttagningsmedel!
Hej svejs, host-host-host-snurr-snurr-snurr-fejs!
Jag var inne och läste på Doktorn’s blogg och blev abrupt påmind om den gamla Commodore ”Vic” 64:an som slog ihjäl en stor mängd finniga tonåringars tid på 80-talet (och kanske även i början av 90?). Jag håller ju på med grafik idag och jag tror minsann jag vet varifrån intresset kommer nu när jag tänkte efter.
En av spelen vi spelade mycket var ”Rambo”. Och som många av er minns, så laddade man in spelen med hjälp av diskettstationer eller bandspelare. Anta att det tog 8 minuter att få in ett spel och att 2 av dessa minuterna egentligen och troligtvis var helt meningslösa, eftersom den tvungen skulle visa en fantasieggande bild medan man väntade (och det lär ju ha tagit runt 2 minuter för den stackars datorn att bara ladda in bilden).
Detta var i och för sig antagligen ett smart sätt att inte göra spelarna alltför besvikna. Ty omslagen på kassettbanden man köpte på den tiden var väldigt snygga, näst intill dagens spelomslag. Att då hoppa från omslagsgrafiken till den oerhört pixliga lilla figuren som i max 8 olika riktningar rörde sig robotaktigt sicksack på skärmen skulle göra spelaren galen av besvikelse. Så det behövdes en pausbild, för att dra ner förväntningarna något.
Så här såg laddningsbilden ut till Rambospelet vi spelade:
Rambo har varit ute i solen och fått färg. Tyvärr inte fler än 16.
MEN grejen var att när vi satt där med svettiga händer och ivrigt trampande fötter så brukade vi KISA med ögonen och ju mer man kisade desto verkligare såg pixel-Rambo ut och ju mer gåshud fick vi. Dagens 3D är ingenting jämfört med en (på 80-talet) 10-årig grabbs fantasi.
Hej svejs, kisfejs!
STÖR EJ!
Hej svejs, störfejs!
Idag är det lördag, då skall folk ut och festa. Så här kommer ännu en sån där rolig ordvits som är mer en bildordvits.
Yeah *hick* ruck'n'rull...
Här är veckans bild. Det är en katt som ser någon form av problem och tänker gå till hårbotten med det.
Om Patrik Sjöberg får en son tillsammans med Adrien Brody så kommer han se ut exakt så.
Det blev något galet med veckans bild, så här kommer den ”igen”. Som vanligt vet jag absolut ingenting om historien bakom bilden, men det är ju roligare om man lämnar något över till fantasin. I det här fallet, ALLT.
Den där smalbensvinklingen blir allt svårare att genomföra, ju äldre man blir. Till slut får man inte vara med längre.
Jag försökte påkalla badvaktens uppmärksamhet genom att sjunga en sång, men det visade sig att han var helt torndöv.
PS: Jag hoppas verkligen inte att man blir attackerad av en tornfisk inom hans ansvarsområde.
Jag vet inte var jag har fått det ifrån, men varje gång vi skall ut och resa (läs: flyga) så skriver jag någon form av avskedsbrev? Det brukar bli ganska så långt och spontant och jag lägger det som utkast i min mail. Ifall jag inte tar bort det, så skickas det ut efter ett par månader. Det kanske låter jättekonstigt, men är det det verkligen? Istället för att försvinna i ett moln av frågetecken, så brukar jag helt sonika slänga ihop en liten resumé av mitt liv och hur kul det har varit ändå. Då kanske det mer känns som att jag har rymt och bara stuckit iväg på en lång resa? Brukar även skicka iväg alla mina lösenord till min lillebror, man kommer säkerligen bli förundrad av allt som man varit med om och som folk inte har en aning om 
Nåja, nu är det asbråttom fram och tillbaka och hit och dit, har köpt en Canon 500D och skall iväg och köpa batterigrepp och en glugg, skall hinna ge lillebrorsa en DVD med film från hans dotter Biancas dop, åka och förbi och ge min mormor och morfar var sin kram (morsan och farmor kramade jag musten ur igår, de hade lite julmust kvar i kroppen sen i julas), även min far och styvmor och förhoppningsvis min syrra och min andra brorsa också. Sen får det nog vara nog för den här gången.
Nåja, jag avslutar med en av de töntigaste bildordvitsarna jag gjort.
Hej svejs, avskedsfejs!
Henrik och hans förbaskade bordsskick!
Antingen så är det en giraff med sjukt hög hals, eller så är det ett afrikanskt flygplan som flyger VÄLDIGT lågt.
Gira! Giiira! Giiiirrraaffff!
Här kommer en ny ”serie” på min lilla humorblogg. Nämligen ”Veckans sjuka bild”. Varje måndag kommer jag lägga upp en bild som man kan sitta och titta på i flera, flera sekunder, ja till och med minuter! Samtidigt som man gör detta, så undrar man troligtvis ganska många olika saker. Ni får gärna komma med tankar och antaganden om vad som egentligen försigår på bilderna.
Vad är det första ni tänker när ni ser den här bilden?
Glada Lappen Remainsbloggen
