Solbrillor
Häromdagen skulle jag iväg på ett statistjobb ute på Lillhagens sjukhus. Jag skulle vara läkare och komma ut från sjukhuset och tända en cigg. Det är svårare än vad man kan tro, det där. Tydligen skall man suga på ciggen samtidigt som man tänder längst fram (obs), annars så tänds den inte. Det är även viktigt att den gula toppen (a.k.a ”filtret, det som blir en fimp sen) skall vara INÅT munnen.
Hur som helst, så här ser jag ut som doktor:
Jag utbildade mig i diaGnosjö.
Observera att jag ej har vare sig stetoskop eller stroboskop (det ville jag ha, jag ville vara en disco-doktor som fixar till discobråck och sånt)
Hur som helst igen, jag hade svinbråttom vilket tydligt kunde ses med tanke på de enorma kliv jag tog bort mot Carl Grimbergsgatan (jag hänger tydligen rätt ofta där) och den bil vi lånat. Jag låser upp, larmar av, öppnar dörren, gör en ninjaglidning in i bilen, gled ut på andra sidan eftersom jag hade sidenninjadräkt på mig och det är plyschöverdrag på stolarna, sprang runt (nej det här är inte sant) tar på mig solbrillorna som ingick i billånet, startar bilen (den gnisslar och knakar) och tittar ut genom sidorutan. Där är det en annan snubbe som precis skall hämta sin bil. Han tittar på mig, börjar titta ner mot sin bil, men tittar hastigt tillbaka på mig. Jag tittar på honom och tänker ”jaha, vad tittar han på?”. Tänkte att det kanske var bilen som lät som en rostig Transformer. Så börjar jag köra iväg och jag kör hela gatan bort och till vänster ner mot leden.
Men det är något som är fel. Jag känner mig lite småyr och kan inte riktigt fokusera blicken. Så jag tittar i backspegeln och får se det här:
Som en modern sjörövare!
Konstigt att han stirrade på mig. Och nej, det är inte exakt bilden ovan som jag såg när jag tittade i backspegeln, eftersom det inte var en cabriolet jag lånade. Men fejset känner jag igen! Eller som min gamla mattelärare på Komvux sa till mig när jag en dag plötsligt satt i klassrummet (kunde inte börja förrän någon vecka in på kursstarten):
Mattefröken:
-”Nej men vad trevligt, ett nytt ansikte!”
Jag:
-”Öh, nej? Det har jag haft länge?”
*trumvirvel*
Förresten, igår fick jag reda på att jag troligtvis är tidernas i särklass sämsta quizmaster. Det kanske låter konstigt, men jag tog det som en komplimang? Jag tror inte att jag är direkt sämre än de andra, jag har ju bara en väldigt konstig stil (lite som Papphammar).
Eller som Stephan marknadsför mig ”Kom på tisdag till Andra Långgatans ADHD-quiz!” 
Men det är skitsvårt att veta var man skall lägga ribban. Iofs, senast jag höll i quizzet så hade jag ju typ feber och var helt yr, så jag orkade inte prata speciellt högt. Så det kan jag hålla med om, det var ett mindre lyckat quiz. Men bättre det än att ställa in, eller? Nu har jag quiz på tisdag igen, på l’assassino som vanligt. Det börjar 19.30 ungefär.
Och förresten, igår partajade jag med en kille som även han emellanåt ser ut som Fredde Granberg, haha!
Nej nu skall jag tillbaka till loppisen vid Frölundaborg. Får se om jag hittar syrran och frugan där.
Loppcirkus
Hej svejs, jäkligt-långt-inlägg-fejs!
