Lunarstorm
- det hade jag glömt!
Haha, helt plötsligt så var det något som dök upp i huvudet på mig; Lunarstorm. Vad sjutton. Jag provade att gå in och jäklar, jag kom ihåg lösenordet!? Helt fantastiskt vilken stor grej det var en gång i tiden. Som Facebook, fast för barn (haha ja man kan ju vända på det).
Jag hade tydligen börjat blogga redan då, alltså för 9-10 år sedan. Här hittade jag ett inlägg som hette ”Dagens goda gärning”. Ett tag var jag besatt att göra folk glada och liksom chocka dem lite grann. Eller ja, det gör jag ju faktiskt fortfarande. Att ägna en hel dag till att scanna in gamla skolkataloger är väl kanske en sådan sak.
Typ som inlägget ”God Jul från Tina”
Hur som helst, så här skrev jag på Lunarstorm då:
”Dagens goda gärning
Fre 21 sep 2001 14:14, Övrigt, 28 läsare totalt
I tisdags var jag och min flickvän på väg hem i vanlig ordning. Men när vi passerade buskarna strax utanför lägenheten så såg jag att det satt någon form av kort i en av buskarna. Jag tog det och såg att det var ett OK-medlemskort och som tur var så var det även ett namn (relativt ovanligt) på. När vi fortsatte gå så hittade jag även en kamera. Och lite längre bort ett par läsglasögon i ett fordral. Och precis utanför dörren till huset så låg det en filmrulle. Jag tog alltihop, kollade buskarna ännu en gång utan resultat och så gick jag in och ringde nummerupplysningen. Jag fick då reda på att damen i fråga bodde i Skåne. Jag ringde ett par gånger men det var ingen som svarade.
Dagen efter gick jag in i datorerna på jobbet och där fick jag se att damen ifråga var 71 år. Oj oj oj tänkte jag, tänk om hon blivit rånad? Så jag listade alla med samma efternamn som damen i Göteborgsområdet och började ringa runt. Men det var ingen som ville kännas vid damen i Skåne. Då ringde jag till polisen och frågade om någon vid det namnet hade anmält något inbrott eller dylikt. Men det var det inte.
Så igår så åkte jag till Skånegatan (polishuset i Göteborg) och lämnade in det. När jag berättade hela historien så blev även tjejen i receptionen orolig och provade att ringa till skånenumret utan resultat. Så efter mycket om och men så fick jag fylla i lite papper för upphittat gods och där det enda jag ville få ut av det var att damen skulle ringa till mig sen och säga om hon var okej (eller ej).
Och nu alldeles nyss så provade jag att ringa igen, och minsann nu svarade hon! Har ringt flera gånger per dag sedan i tisdags så nu när hon svarade så blev jag helt paff och kom inte ens ihåg vad hon hette.
Men när jag började berätta hela historien så blev hon så himla glad och berättade att hon hade varit och besökt sin dotter i Högsbo, och på kvällen hade hon glömt att låsa bilen. Och givetvis hade någon kilat in i den och snott lite prylar. Hon berättade att både hon och hennes dotter var världens ärligaste och då sa jag som jag tror att det är: Är man snäll så kommer det komma tillbaka till en förr eller senare. Detsamma om man är ond och elak.
Hon frågade flera gånger om jag var nöjd såhär eller om jag ville ha något för det, men icke sa nicke!
Att göra en annan människa glad kan man leva på bra länge.
=)”
Helt fantastiskt haha. Hittade några andra inlägg också, mest dåliga skämt (oj då, så förvånande).
Vad sägs om den här? Det tänker jag faktiskt på fortfarande!
”Tors 20 sep 2001 08:16, Övrigt, 23 läsare totalt
Applåder
jag fattar det inte. I varenda amerikanska film så skall det i slutet stå en hoper jänkare och applådera. Vad är det som är så himla upphetsande med det?
Har legat vaken och funderat på detta hela natten, men har inte kommit fram till någonting.
Nåväl!
*klappklappklappklappklappklappklappklappklap p*
Tackar, tackar!”
Det knäppaste är ju att vi fortfarande kör med liknande, omotiverade applåder. Som t ex de där programmen på TV, med Peter Settman? De börjar spela en låt och efter några sekunder, när den sega publiken börjar fatta vilken låt det är, så börjar de applådera. Varför? VAARFÖÖÖÖÖR!?!? Och då menar jag inte för att någon håller upp en skylt där det står ”APPLÅDERA”, utan varför vill man ha dem?
Jag hade blivit förbannad om folk började applådera helt lamt när man började köra en låt.
Nåja, jag tänkte väl inte börja hänga på Lunarstom igen, men det var kul att bli lite nostalgisk.
Hej svejs, lunarstormfejs!
Glad Lapp
- på eh ja, Glada Lappen
Nu kan du tydligen hyra en helt unik superhjälte till ditt barnkalas. Vet dock inte om det bara är i Göteborg eller i samtliga Sveriges städer! En sak undrar jag bara, om han bli inhyrd på två olika barnkalas under ett och samma dygn, så blir det väl inte speciellt unikt? Tänk om han ställer upp på MÄNGDER med barnkalas, då kommer det ju råda inflation på Spiderman? Hjälp, ring Stålmannen!
Har du valt?
- årets lättaste val!
Haha, här är en fin sida: http://majblomman.se/valjsida/
Jag tänkte att oj, bara jag inte sätter den i ögat. Tack och lov så har man ju TVÅ ögon och eftersom jag har sådan elakartad beslutsångest så skulle jag troligtvis ändå inte kunna komma fram till vilket öga jag skulle sätta majblomman i. Puh.
AAARGH RAKT I HALSEN!! DET VAR VÄL INTE SÅ BRA? För övrigt så tycker jag att det var ett mindre lyckat klädval för min del idag...? Det är ju inte fredag idag?
Hej svejs, majblommefejs!
Unge med fotboja
- glöm det, jag sätter ingen fotboja på DEN DÄR ungen!
Nu kom två artiklar väldigt nära varandra på aftonbladet igen. Detta var iofs ett tag sedan, men jag glömde skriva om det 
Don't even think about it
Hur lätt skulle det vara att försöka sätta en fotboja på en aggressiv, anabolastinn unge?
Hej svejs, anabolaungefejs!
Spiderchick
-och problemet med barnvagnsförarkonflikter
Läste på Spiderchicks blogg att hon hade lite funderingar på hur hon och Herr Spiderchick skulle lösa barnvagnskörarandet. Jag kom i alla fall på 3 stycken lösningar till problemet:
1. Hängmatta
På detta sättet kan de bägge två vara lika medhjälpliga med att transportera Spiderbäbis över gator och torg. Möjligtvis kan det uppstå någon form av väpnad konflikt när det gäller vem av dem som skall gå först? Detta kan enklast avstyras med att de går bredvid varandra, med Spiderbäbis i mitten. Kan vara farligt, dock. Eftersom jag inte vet hur Spiderpojkvän ser ut, så kan vi här gestalta honom som sångaren i ”Lordi”.
Moonbootsen i äkta fuskläder kommer starkt i höst. I Estland, that is.
2. TVÅ barnvagnar
Andra alternativet är att skaffa TVÅ likadana barnvagnar istället. På detta sättet kan de turas om att köra både ”den andre” och Mini-Spider. Eftersom jag fortfarande inte vet hur Herr Spiderchick ser ut, så kan vi låtsas att det är han som är med i ”V for Vendetta”, men liksom mer som ”V som Vemdetta?”. Cool hatt, förresten! Det ser ut som Spiderchick har en ganska rejäl mössa på sig.
3. Klassisk bärstol
Och nej, det ÄR ju inte en stol man sitter i för att vila benen när man är ute och plockar bär. Det är helt enkelt en stol som man bär. I den kan Spiderchick Jr. sitta och kika ut. Tänk att ha en blå bärstol! Blåbärsstol. Våga sär skriv. Och Mr Spiderchick är väldigt anonym får han här gestalta en ninja, förvisso med en på tok för kort vänsterarm, men ändå. En ninja är alltid en ninja, oavsett hans / hennes anatomi.
PS. Spiderchick ser gravid ut igen?!
Vilket röstar ni på?
Hej svejs, barnvagnskörarfejs!
Idag gick jag till doktorn för att göra lite tester. Jag har blivit sjukskriven till i början av januari pga akuta stressymptom, extrema koncentrationssvårigheter och puckelrygg. Var kanske lite för mycket som hände under en kortare period och då får man ju som bekant puckelrygg.
Hur som helst, vi (jag och min doktor) skulle bege oss upp ett par trappor och eftersom vi hade lite kort om tid (jag var för ovanlighetens skull lite försenad dit) så halvjoggade vi upp (alltså vartannat steg jogg, vartannat normalt, svenskt gångsteg). Sen när vi tog pulsen och blodtrycket så var han tvungen att göra om det 3-4 gånger. Han hade aldrig haft någon som hade så låg vilopuls, trots att han sprungit upp för ett par trappor ögonblicket innan. Jag blev lite orolig och trodde det berodde på att jag var så gott som halvdöd, men tydligen har man bra kondition om man har låg vilopuls. Så jag antar att mina enorma promenader har gett resultat, kul!
Tog vagnen dit och hoppade av vid centralstationen, men idag var det något som gjorde att jag hade lite kort stubin. Så när folk hopade sig framför mittendörrarna, där jag skulle gå av, för att så snart dörrarna öppnades storma vagnen, likt en av scenerna ur Braveheart där folk i bruna underkläder springer skrikandes mot varandra, så tog jag lite sats och fullkomligt MOSADE mina 90 kg ut genom folkhopen så folk flög till både höger och vänster. Hi hi, där fick de! Inte ofta jag tappar besinningen, men där fick jag nog av den kollektiva idiotin som ofta råder där fler än 2 personer vistas på en mindre yta.
Efter besöket träffade jag min storebror Rikard och hans lille son Hannes på ett fik som heter ‘Glädjebubblan’ och som ligger ungefär där jag bor. Så under två timmar var jag världens lekfarbror och jag kan säga att jag fullkomligt älskar barn! Det var helt fantastisk roligt och det var till och med en liten blyg flicka som kom fram och gav mig en bok för att jag skulle läsa för henne. Hennes mamma sa att hon inte visste vad som tagit åt henne, då hon oftast är jätteblyg. Men jag tror vi låg på ungefär samma intellektuella nivå och fann varandra genom detta.
Hannes lyckades springa in i bord och slå i pannan med jämna och ojämna mellanrum, vilket påminde mig om när jag själv var liten. Jag var så klumpig att jag var tvungen att ha hjälm. Det roligaste är att det visade sig att även min fru hade hjälm när hon var liten. Lika barn ramla bäst.
Så här kunde det se ut på mitt dagis, en helt vanlig onsdag för typ 30 år sedan.
Hej svejs, hjälmfejs
Jag fick den här länken av min kompis Åza, ett filmklipp med en otroligt charmig liten fransk flicka som berättar en improviserad historia. Det var nog detta man behövde en mörk torsdagskväll som denna.
Jag och Åza bestämde att om den här flickan blir över 1 å 90, så blir hon en långfranska.
Hej svejs, franskfejs
MISSA INTE!
Bloglinks
