barn

Barn på gatan

som plockar upp godis de tappat

Ja, jag såg det häromdagen. En vuxen och 2 eller 3 barn, de stod på huk och plockade obekymrat upp godis som ett av barnen tappat ur sin godispåse. De stod där, mitt i trafiken, och gjorde så att bilisterna fick köra en mindre omväg för att komma förbi dem, där de stod och plockade upp det numer äckliga godiset.

Ja, vi har precis varit i Indien. Där sprang det alla möjliga och omöjliga djur, samt människor i alla former och storlekar (fast mest smala och små).  Så det kanske inte hade varit så konstigt om det hade varit i Indien vi såg detta. Men nu var det inte det. Det var vid Sveaplan här i Göteborg.

Alla som gladeligen skulle plocka upp godis ur slask mitt på en väg tillsammans med sina barn, räck upp en hand. Ta sedan samma hand och smiska er själva i fejset. Hårt.

Nu är jag tillbaka igen, så snart rullar det väl på med blogginläggen igen. Tjo!

Hej svejs, slaskgodisfejs!

Glassbilen

skickar fel signaler till barn

Det var någon som berättade att de (eller några som de kände) hade ett jättebra knep för att inte behöva springa iväg och köpa onyttig glass till sina barn varje gång glassbilen kom.

De sa helt sonika att den där melodin som spelas när glassbilen kommer, betyder att glassen är slut.

Hej svejs, glassbilsfejs!

Lunarstorm

– det hade jag glömt!

Haha, helt plötsligt så var det något som dök upp i huvudet på mig; Lunarstorm. Vad sjutton. Jag provade att gå in och jäklar, jag kom ihåg lösenordet!? Helt fantastiskt vilken stor grej det var en gång i tiden. Som Facebook, fast för barn (haha ja man kan ju vända på det).

Jag hade tydligen börjat blogga redan då, alltså för 9-10 år sedan. Här hittade jag ett inlägg som hette “Dagens goda gärning”. Ett tag var jag besatt att göra folk glada och liksom chocka dem lite grann. Eller ja, det gör jag ju faktiskt fortfarande. Att ägna en hel dag till att scanna in gamla skolkataloger är väl kanske en sådan sak.

Typ som inlägget “God Jul från Tina

Hur som helst, så här skrev jag på Lunarstorm då:


Dagens goda gärning

Fre 21 sep 2001 14:14, Övrigt, 28 läsare totalt

I tisdags var jag och min flickvän på väg hem i vanlig ordning. Men när vi passerade buskarna strax utanför lägenheten så såg jag att det satt någon form av kort i en av buskarna. Jag tog det och såg att det var ett OK-medlemskort och som tur var så var det även ett namn (relativt ovanligt) på. När vi fortsatte gå så hittade jag även en kamera. Och lite längre bort ett par läsglasögon i ett fordral. Och precis utanför dörren till huset så låg det en filmrulle. Jag tog alltihop, kollade buskarna ännu en gång utan resultat och så gick jag in och ringde nummerupplysningen. Jag fick då reda på att damen i fråga bodde i Skåne. Jag ringde ett par gånger men det var ingen som svarade.

Dagen efter gick jag in i datorerna på jobbet och där fick jag se att damen ifråga var 71 år. Oj oj oj tänkte jag, tänk om hon blivit rånad? Så jag listade alla med samma efternamn som damen i Göteborgsområdet och började ringa runt. Men det var ingen som ville kännas vid damen i Skåne. Då ringde jag till polisen och frågade om någon vid det namnet hade anmält något inbrott eller dylikt. Men det var det inte.

Så igår så åkte jag till Skånegatan (polishuset i Göteborg) och lämnade in det. När jag berättade hela historien så blev även tjejen i receptionen orolig och provade att ringa till skånenumret utan resultat. Så efter mycket om och men så fick jag fylla i lite papper för upphittat gods och där det enda jag ville få ut av det var att damen skulle ringa till mig sen och säga om hon var okej (eller ej).

Och nu alldeles nyss så provade jag att ringa igen, och minsann nu svarade hon! Har ringt flera gånger per dag sedan i tisdags så nu när hon svarade så blev jag helt paff och kom inte ens ihåg vad hon hette.

Men när jag började berätta hela historien så blev hon så himla glad och berättade att hon hade varit och besökt sin dotter i Högsbo, och på kvällen hade hon glömt att låsa bilen. Och givetvis hade någon kilat in i den och snott lite prylar. Hon berättade att både hon och hennes dotter var världens ärligaste och då sa jag som jag tror att det är: Är man snäll så kommer det komma tillbaka till en förr eller senare. Detsamma om man är ond och elak.

Hon frågade flera gånger om jag var nöjd såhär eller om jag ville ha något för det, men icke sa nicke!

Att göra en annan människa glad kan man leva på bra länge.

=)


Helt fantastiskt haha. Hittade några andra inlägg också, mest dåliga skämt (oj då, så förvånande).

Vad sägs om den här? Det tänker jag faktiskt på fortfarande!


“Tors 20 sep 2001 08:16,  Övrigt, 23 läsare totalt

Applåder

jag fattar det inte. I varenda amerikanska film så skall det i slutet stå en hoper jänkare och applådera. Vad är det som är så himla upphetsande med det?

Har legat vaken och funderat på detta hela natten, men har inte kommit fram till någonting.

Nåväl!

*klappklappklappklappklappklappklappklappklap p*

Tackar, tackar!


Det knäppaste är ju att vi fortfarande kör med liknande, omotiverade applåder. Som t ex de där programmen på TV, med Peter Settman? De börjar spela en låt och efter några sekunder, när den sega publiken börjar fatta vilken låt det är, så börjar de applådera. Varför? VAARFÖÖÖÖÖR!?!? Och då menar jag inte för att någon håller upp en skylt där det står “APPLÅDERA”, utan varför vill man ha dem?

Jag hade blivit förbannad om folk började applådera helt lamt när man började köra en låt.

Nåja, jag tänkte väl inte börja hänga på Lunarstom igen, men det var kul att bli lite nostalgisk.

Hej svejs, lunarstormfejs!

Glad Lapp

på eh ja, Glada Lappen

Nu kan du tydligen hyra en helt unik superhjälte till ditt barnkalas. Vet dock inte om det bara är i Göteborg eller i samtliga Sveriges städer! En sak undrar jag bara, om han bli inhyrd på två olika barnkalas under ett och samma dygn, så blir det väl inte speciellt  unikt? Tänk om han ställer upp på MÄNGDER med barnkalas, då kommer det ju råda inflation på Spiderman? Hjälp, ring Stålmannen!


Har du valt?

– årets lättaste val!

Haha, här är en fin sida: http://majblomman.se/valjsida/

Jag tänkte att oj, bara jag inte sätter den i ögat. Tack och lov så har man ju TVÅ ögon och eftersom jag har sådan elakartad beslutsångest så skulle jag troligtvis ändå inte kunna komma fram till vilket öga jag skulle sätta majblomman i. Puh.

AAARGH RAKT I HALSEN!!

AAARGH RAKT I HALSEN!! DET VAR VÄL INTE SÅ BRA? För övrigt så tycker jag att det var ett mindre lyckat klädval för min del idag...? Det är ju inte fredag idag?

Hej svejs, majblommefejs!

Unge med fotboja

– glöm det, jag sätter ingen fotboja på DEN DÄR ungen!

Nu kom två artiklar väldigt nära varandra på aftonbladet igen. Detta var iofs ett tag sedan, men jag glömde skriva om det 🙂

Dont even think about it

Don't even think about it

Hur lätt skulle det vara att försöka sätta en fotboja på en aggressiv, anabolastinn unge?

Hej svejs, anabolaungefejs!

Spiderchick

-och problemet med barnvagnsförarkonflikter

Läste på Spiderchicks blogg att hon hade lite funderingar på hur hon och Herr Spiderchick skulle lösa barnvagnskörarandet. Jag kom i alla fall på 3 stycken lösningar till problemet:

1. Hängmatta

På detta sättet kan de bägge två vara lika medhjälpliga med att transportera Spiderbäbis över gator och torg.   Möjligtvis kan det uppstå någon form av väpnad konflikt när det gäller vem av dem som skall gå först? Detta kan enklast avstyras med att de går bredvid varandra, med Spiderbäbis i mitten. Kan vara farligt, dock. Eftersom jag inte vet hur Spiderpojkvän ser ut, så kan vi här gestalta honom som sångaren i “Lordi“.

Moonbootsen i äkta fuskläder kommer starkt i höst. I Estland, that is.

spiderchick bebis

2. TVÅ barnvagnar

Andra alternativet är att skaffa TVÅ likadana barnvagnar istället. På detta sättet kan de turas om att köra både “den andre” och Mini-Spider. Eftersom jag fortfarande inte vet hur Herr Spiderchick ser ut, så kan vi låtsas att det är han som är med i “V for Vendetta”, men liksom mer som “V som Vemdetta?”.  Cool hatt, förresten! Det ser ut som Spiderchick har en ganska rejäl mössa på sig.

spiderchick barnvagn

3. Klassisk bärstol

Och nej, det ÄR ju inte en stol man sitter i för att vila benen när man är ute och plockar bär. Det är helt enkelt en stol som man bär. I den kan Spiderchick Jr. sitta och kika ut. Tänk att ha en blå bärstol! Blåbärsstol. Våga sär skriv. Och Mr Spiderchick är väldigt anonym får han här gestalta en ninja, förvisso med en på tok för kort vänsterarm, men ändå. En ninja är alltid en ninja, oavsett hans / hennes anatomi.

PS. Spiderchick ser gravid ut igen?!

spiderchick ninja bäbis

Vilket röstar ni på? 🙂

Hej svejs, barnvagnskörarfejs!

tebax

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier