Nu kom två artiklar väldigt nära varandra på aftonbladet igen. Detta var iofs ett tag sedan, men jag glömde skriva om det 
Don't even think about it
Hur lätt skulle det vara att försöka sätta en fotboja på en aggressiv, anabolastinn unge?
Hej svejs, anabolaungefejs!
Läste på Spiderchicks blogg att hon hade lite funderingar på hur hon och Herr Spiderchick skulle lösa barnvagnskörarandet. Jag kom i alla fall på 3 stycken lösningar till problemet:
På detta sättet kan de bägge två vara lika medhjälpliga med att transportera Spiderbäbis över gator och torg. Möjligtvis kan det uppstå någon form av väpnad konflikt när det gäller vem av dem som skall gå först? Detta kan enklast avstyras med att de går bredvid varandra, med Spiderbäbis i mitten. Kan vara farligt, dock. Eftersom jag inte vet hur Spiderpojkvän ser ut, så kan vi här gestalta honom som sångaren i ”Lordi”.
Moonbootsen i äkta fuskläder kommer starkt i höst. I Estland, that is.
Andra alternativet är att skaffa TVÅ likadana barnvagnar istället. På detta sättet kan de turas om att köra både ”den andre” och Mini-Spider. Eftersom jag fortfarande inte vet hur Herr Spiderchick ser ut, så kan vi låtsas att det är han som är med i ”V for Vendetta”, men liksom mer som ”V som Vemdetta?”. Cool hatt, förresten! Det ser ut som Spiderchick har en ganska rejäl mössa på sig.
Och nej, det ÄR ju inte en stol man sitter i för att vila benen när man är ute och plockar bär. Det är helt enkelt en stol som man bär. I den kan Spiderchick Jr. sitta och kika ut. Tänk att ha en blå bärstol! Blåbärsstol. Våga sär skriv. Och Mr Spiderchick är väldigt anonym får han här gestalta en ninja, förvisso med en på tok för kort vänsterarm, men ändå. En ninja är alltid en ninja, oavsett hans / hennes anatomi.
PS. Spiderchick ser gravid ut igen?!
Vilket röstar ni på?
Hej svejs, barnvagnskörarfejs!
Idag gick jag till doktorn för att göra lite tester. Jag har blivit sjukskriven till i början av januari pga akuta stressymptom, extrema koncentrationssvårigheter och puckelrygg. Var kanske lite för mycket som hände under en kortare period och då får man ju som bekant puckelrygg.
Hur som helst, vi (jag och min doktor) skulle bege oss upp ett par trappor och eftersom vi hade lite kort om tid (jag var för ovanlighetens skull lite försenad dit) så halvjoggade vi upp (alltså vartannat steg jogg, vartannat normalt, svenskt gångsteg). Sen när vi tog pulsen och blodtrycket så var han tvungen att göra om det 3-4 gånger. Han hade aldrig haft någon som hade så låg vilopuls, trots att han sprungit upp för ett par trappor ögonblicket innan. Jag blev lite orolig och trodde det berodde på att jag var så gott som halvdöd, men tydligen har man bra kondition om man har låg vilopuls. Så jag antar att mina enorma promenader har gett resultat, kul!
Tog vagnen dit och hoppade av vid centralstationen, men idag var det något som gjorde att jag hade lite kort stubin. Så när folk hopade sig framför mittendörrarna, där jag skulle gå av, för att så snart dörrarna öppnades storma vagnen, likt en av scenerna ur Braveheart där folk i bruna underkläder springer skrikandes mot varandra, så tog jag lite sats och fullkomligt MOSADE mina 90 kg ut genom folkhopen så folk flög till både höger och vänster. Hi hi, där fick de! Inte ofta jag tappar besinningen, men där fick jag nog av den kollektiva idiotin som ofta råder där fler än 2 personer vistas på en mindre yta.
Efter besöket träffade jag min storebror Rikard och hans lille son Hannes på ett fik som heter ‘Glädjebubblan’ och som ligger ungefär där jag bor. Så under två timmar var jag världens lekfarbror och jag kan säga att jag fullkomligt älskar barn! Det var helt fantastisk roligt och det var till och med en liten blyg flicka som kom fram och gav mig en bok för att jag skulle läsa för henne. Hennes mamma sa att hon inte visste vad som tagit åt henne, då hon oftast är jätteblyg. Men jag tror vi låg på ungefär samma intellektuella nivå och fann varandra genom detta.
Hannes lyckades springa in i bord och slå i pannan med jämna och ojämna mellanrum, vilket påminde mig om när jag själv var liten. Jag var så klumpig att jag var tvungen att ha hjälm. Det roligaste är att det visade sig att även min fru hade hjälm när hon var liten. Lika barn ramla bäst.
Så här kunde det se ut på mitt dagis, en helt vanlig onsdag för typ 30 år sedan.
Hej svejs, hjälmfejs
Jag fick den här länken av min kompis Åza, ett filmklipp med en otroligt charmig liten fransk flicka som berättar en improviserad historia. Det var nog detta man behövde en mörk torsdagskväll som denna.
Jag och Åza bestämde att om den här flickan blir över 1 å 90, så blir hon en långfranska.
Hej svejs, franskfejs
Var hos min frus kusin idag och lämnade tillbaka bilnycklarna till deras bil jag lånade. Han berättade att på deras dotters dagis har de en tjej som heter Filippa. Men grejen är att när Filippa kommer på morgonen så står alla barnen och pekar i kör och ropar ”PIPPA!!”. Och när Filippas mamma kommer så ropar de ”PIPPA, MAMMA!”. Det är INTE okej att döpa sitt barn till det.
En annan sak kan ju vara som min estniska farmor. När min lillebror tog studenten fick han ett jättefint kort med blommor och keps och grejer på framsidan. När man vek upp kortet så stod det klart och tydligt med stora bokstäver: ”PIPP PIPP HURRA!!!”. Hur visste hon?!
Hurra!
Hej svejs, pippfejs
Vi hade en ‘kompisfamilj’ när vi växte upp. De hade två barn, Thomas och Björn. Thomas var ofta skitsur när han var liten. Varför? Jo, för att det fanns isbjörn men inte isthomas.
Det blir inte alltid som man vill. Kanske i framtiden?
Hej svejs, isfejs
