Jag är ju hemma med min lilla dotter Juliette nu i två veckor. Och jag stör mig som tusan på att jag i början förklarade det som att jag var ”barnvakt”. Haha, jag kan väl för tusan inte vara barnvakt åt mitt eget barn!? Men jag tror samtidigt att det är för att jag egentligen inte skulle vara hemma förrän om några månader, så det kändes inte som det var ”på riktigt”, liksom.
Men men, roligt har vi iaf, och spännande är det! Som det här t ex. Plötsligt, från ingenstans (eller ja, jag tror vi alla vet varifrån den kommer) så satt det fast en bajskorv (ja, korvarna ser ut så, åtminstone när jag försökt mig på att sköta en grill) på en av hennes leksaker!
Skitskumt!
Men troligtvis så har hon vridit sig så att blöjan blev skev och då passade den lilla bajskorven på att försöka rymma genom öppningen. Dessvärre så slog den sig medsketslös vid själva nedslaget och den tvärdog när den där leksaksgrejen föll från bordet och mosade den. Skit också!
Hej svejs, bajshumorfejs!
I morse hängde jag med sötefru till sitt jobb. Träffade bland andra Jakob Eklund och Mikael Tornving, som sken upp när han insåg att det var mig han spånade 3D-animerade bajskorvsfilmer med vid en annan Johan Falk-inspelning. Det blev inte så mycket med de där filmerna, men man vet aldrig vad som händer i framtiden!
Jag satt och grejade lite med Sannas bärbara dator, då jag plötsligt började misstänka att den inte klarar sig hur länge som helst utan strömkabeln i.
Jag:
- ”Finns det tillräckligt med ström i denna?”
Sanna:
- ”I väskan”
Jag:
- ”Nej, i datorn?”
Sanna:
- ”Suck”
Jag:
- ”He he”
Stackars Sanna 
Hej svejs, strömväskefejs!
Johan Falk
vs. Irene Huss
Igår var vi ute på AW med hela gänget från Irene Huss. Samtidigt hade hela Johan Falk-gänget kickoff en bit bort. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad som skulle hända om de bägge gängen möttes i en mörk gränd någonstans. Skulle vi bli glada av att se varandra? Hade det ballat ur och urartat som i en scen ur ”Gangs of New York” eller som ett storslaget slag i ”Braveheart”? Skulle vi dansa och sjunga och fly över bergen som i ”Sound of music”? Skulle vi attackera varandra med falukorvar á la ”Fäbojäntan”?
Tyvärr fick jag aldrig svar, men vi hade trevligt ändå. Men jag hade en väldigt konstig dialog med en tjej i baren på Pustervik. En kollega stod och pratade med henne och presenterade mig.
Kollega:
-”Just det, det här är Henrik”
Vad-hon-nu-hette:
-”Hej jag heter ‘Vad-hon-nu-hette’”
Jag:
-”Men du, jag känner ju igen dig! Har inte vi setts tidigare vid något tillfälle?”
Vad-hon-nu-hette:
-”Öh…ja, vi sågs här utanför förut, din kollega presenterade oss!?” (Hon riktigt idiotförklarar mig här och verkar bli lite förbannad)
Jag:
-”Oj, jasså, förlåt mig jag måste ha glömt det”
Vad-hon-nu-hette:
-”Ja…bra koll”
Men sen tänkte jag efter en stund och kom på en liten detalj.
Jag:
-”Men du, nu kom jag på en sak! Jag var ju här 30 minuter innan alla andra och det var ingen annan här när jag kom hit?”
Vad-hon-nu-hette:
-”Jaha?”
Jag:
-”Så då har vi ju inte alls träffats innan! Tänkte väl det. SÅ fort brukar jag inte glömma av folk”
Vad-hon-nu-hette, upprört:
-”Men det spelar väl ingen roll!?”
Eh. Okay. Pssyyyykooooooooo. Först bli förbannad på något och sen när det senare visar sig att det inte ens stämde så ”spelar det ingen roll”. Ja tjena.
Mot slutet av kvällen sprang jag iväg och träffade snyggefru med sitt gäng; Johan Falk-gänget, i Vasastan. Asroligt, jag drack öl och pratade med Jakob Eklund i över en timma. Fantastiskt trevlig prick! Det roligaste var ändå när vi av någon anledning kom in på Patrik Sjöberg och då berättade jag om min och lillebrorsans telefonsvarare på 031-250 250, på tal om Patrik. Det numret måste varit ett av Sveriges mest ringda nummer en period, vi själva fick emellanåt e-post med uppmaningen om att ringa och lyssna. Det har varit allt från svarttaxi och svarttaxi som kursat och istället öppnat ett bageri (”goda goda”), till ”Ahmeds allservice” och Patrik Sjöbergs telefonsvarare.
Då sken han upp som en sol och jag bara väntade på att han skulle säga ”va fan!”. Det gjorde han aldrig. Men det visade sig att på den tiden då det begav sig, så tipsade han alla sina kompisar om just det telefonnumret.
Idag var jag ute och kikade i filmstudion, det var väldigt mycket som var liknande dekor och rekvisita som i Irene Huss-filmerna. Och min gamle kompis Christian Brandin är skurk, återigen. Och även om han inte var med där igår, så kom Mikael Tornving ihåg när jag och han stod i Nordstan och skojade om att vi skulle göra en animerad film om bajskorvar ihop. =D
Och jag tycker fortfarande att Johan Falk någon gång skulle ringa och fråga Irene Huss om hjälp, eller tvärt om. Eller så samarbetar de med allihopa; Beck, Wallander, kommissarie Winter och kommissarie Karlsson.
Nej, nu blir det en lugn fredagskväll. Gäsp. Trevlig helg!
Hej svejs, Johan Hussfejs!
Vi var på bio idag, jag och 7 kollegor. Jag är lång och har mörkt hår och klänning och håller på med bokföring, mina 7 kollegor är bara 1.52 långa och jobbar i en gruva. Nej, vi är ungefär lika långa. Hur som helst, vi gick och såg ‘Maria Larssons eviga ögonblick’. Visst, jag kan inte säga att filmen var direkt dålig (eller jo, den var svindålig som science fiction-film eller som porrfilm eller som Pakistansk dokumentärfilm), men den kändes verkligen som ett ‘evigt ögonblick’.
Det sjukaste var det här; precis i slutet, i ett känsligt och helt dödstyst ögonblick, så började min mage låta ashögt!!! Jag hade vräkt i mig popcorn hela filmen och inte ätit något sedan lunch. Så folk till höger om mig började kolla mot mig och undrade vad det var som lät, men då tittade jag till vänster så de till höger om mig liksom trodde att det var någon på andra sidan och tittade på dem. Då kollade de som satt på vänster sida på mig, och då kollade jag tillbaka till dem på höger och alla blev förvirrade, för ingen visste var mag-mullret kom ifrån. Då vände sig de framför mig om och tittade uppåt mot mig, men då vände jag mig om och tittade uppåt och tittade rakt in i hålet där filmen liksom kommer ut ur väggen, jag satt ju längst upp!! Men åååh!!! Avslöjad!
Efteråt blev det jätteroligt, för då blev det som i en Austin Powersfilm, man drar ett skämt om och om igen, fast med olika vinklar eller slut, liksom. Så jag terroriserade min kollega efteråt:
-”Hörde du min mage eller? Det lät som tarmarna hade förfest och körde ultimate fighting där inne!”
-”Hörde du min mage eller? Det lät som tarmarna hade gang bang med babianer där inne!”
-”Hörde du min mage eller? Det lät som min tolvfingertarm körde monstertruck där inne!”
-”Hörde du min mage eller? Det lät som Rammstein soundcheckade där inne!”
-”Hörde du min mage eller? Det lät som en flock bajskorvar sprängde ljudvallen där inne!”
-”Hörde du min mage eller? Det lät som fan!”
Ja, jag vet. Jag är oerhört mogen. Speciellt i magen.
Jag kan både buktala och göra ljudeffekter
Nej, nu går jag och lägger mig. Imorgon är det min ‘jobba-hemma-med-grafik’-dag och jag skall snart börja med en av mina 4 animerade kortfilmer.
Hej svejs, magfejs
MISSA INTE!
Bloglinks
