Igår när jag pratade med mormor så blev jag plötsligt lite paranoid när jag tänkte på strålningen (inte från mormor utan från mobilen). Samtidigt som jag försökte koncentrera mig på att lyssna på henne, så försökte jag hitta några lurar som jag kunde plugga in. Jag hittade en hälft av mina lurar jag fick med till min gamla telefon (det skall vara ytterligare någon form av extension till den), men den fick duga. Så här ser lurarna ut:

sdfsf

Lurigare än vad man kan tro!

Jag hade några olika alternativ för att göra det här. Antingen kunde jag först sätta in en av gummipropparna i örat och sedan den lilla telepluggen in i telefonen. Eller så kunde jag först sätta in telepluggen i telefonen och SEN stoppa in en av gummipropparna i örat. Men nej då, då tryckte jag in telepluggen i örat! Ganska långt in också, för det gjorde svinont!

Hej svejs, lurfejs

Liknande inlägg på bloggen!

2 kommentarer till Klantig story, del 9

  • Roger skriver:

    Jo, de där lurarna ser ut att sakna mic. Hur hade du tänkt att mormor skulle kunna höra dig? Nåja, man ska inte stoppa in okända föremål i öronen, det trodde jag du visste!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier