Idag när jag gick till kontoret så gick jag bakom en gubbe med hund. Det var en sån där ettrig liten svartvit cirkusgubbe. Nej förlåt, en sån där ettrig liten svartvit cirkushund. Russell, nånting? Kurt Russell Crowe?

Hur som helst, den var jätteglad och viftade på svansen (hunden) och hoppade och studsade som den värsta ADHD-hunden. Men som alla hundar, inklusive de med bokstavskombinationer (typ ”K9”), så behövde även denna stanna och ”krama ur svampen” en aning (som Henric H. skulle ha sagt).

Jag orkade ju inte stå och vänta på detta, så jag gick helt sonika förbi gubben och hunden. Strax efter jag passerat så var hunden klar och den började hoppa som en känguru igen. Då ringer gubbens mobiltelefon! Och kan ni gissa hur den lät? Kan ni det?

”BOING BOING BOING! ……… BOING BOING BOING! ……….. BOING BOING BOING!”

Och nu sitter jag här och ångrar att jag inte vände mig om för att se om hunden hoppade i takt med ringsignalen, faaaaaasen också!!

Hej svejs, hundboingsfejs!

 

Liknande inlägg på bloggen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier