Grym grafik

beroende på hur du ser på det

Jag var inne och läste på Doktorn’s blogg och blev abrupt påmind om den gamla Commodore “Vic” 64:an som slog ihjäl en stor mängd finniga tonåringars tid på 80-talet (och kanske även i början av 90?). Jag håller ju på med grafik idag och jag tror minsann jag vet varifrån intresset kommer nu när jag tänkte efter.

En av spelen vi spelade mycket var “Rambo“. Och som många av er minns, så laddade man in spelen med hjälp av diskettstationer eller bandspelare. Anta att det tog 8 minuter att få in ett spel och att 2 av dessa minuterna egentligen och troligtvis var helt meningslösa, eftersom den tvungen skulle visa en fantasieggande bild medan man väntade (och det lär ju ha tagit runt 2 minuter för den stackars datorn att bara ladda in bilden).

Detta var i och för sig antagligen ett smart sätt att inte göra spelarna alltför besvikna. Ty omslagen på kassettbanden man köpte på den tiden var väldigt snygga, näst intill dagens spelomslag. Att då hoppa från omslagsgrafiken till den oerhört pixliga lilla figuren som i max 8 olika riktningar rörde sig robotaktigt sicksack på skärmen skulle göra spelaren galen av besvikelse. Så det behövdes en pausbild, för att dra ner förväntningarna något.

Så här såg laddningsbilden ut till Rambospelet vi spelade:



rambo first blood commodore 64

Rambo har varit ute i solen och fått färg. Tyvärr inte fler än 16.



MEN grejen var att när vi satt där med svettiga händer och ivrigt trampande fötter så brukade vi KISA med ögonen och ju mer man kisade desto verkligare såg pixel-Rambo ut och ju mer gåshud fick vi. Dagens 3D är ingenting jämfört med en (på 80-talet) 10-årig grabbs fantasi.

Hej svejs, kisfejs!


Liknande inlägg på bloggen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier