Arkiv för kategori ‘Vardag’

Sebbe

onsdag, 10 mars, 2010

Sebbe

Jaha, i måndags var vi på galenpremiär av filmen ”Sebbe” på biograf Saga i Stockholm. Vi var lite för tidiga först, så vi gick in och kollade på Fjällrävenryggsäckar en stund. Såg kanske lite konstigt ut, att glida in där, galaklädd, och kolla ryggsäckar. Men de slängde inte ut oss.

Efter att ha verkligen tänkt på att inte snubbla på röda mattan och färga den ännu rödare, kom vi in på biografen. En flock fotografer ignorerade oss, så vi var tvungna att ta en bild på oss själva istället.

Den oerhört fotogeniska killen i bakgrunden heter Daniel.

Den oerhört fotogeniska killen i bakgrunden heter Daniel. Han ser inte alls läskig ut på bilden, nej inte alls.

Jag som inte haft en TV på över 10 (tio!) år känner ju sällan igen några TV-kändisar. Så det var rätt skoj att stå en bit bort från entrén och spana på dem som kom in. Men till slut blev jag så trött, det kändes bara som att jag var med i en live-skvaller-tidning, så jag tittade bara bort när jag märkte att antalet kamerablixtar som avfyrades blev fler än 10 per sekund. En av gångerna var det Börje Salming, nästa gång var det Josef Farez, men tredje gången när det blixtrade så in i h-e, då var det någon snubbe i toppluva? Va, vem, hur? Ingen som helst aning haha. Men han är säkert jättecool och jättepopulär.

Så här såg det ut inne på biografen. Bara massa huvuden.

Så här såg det ut inne på biografen. Bara massa huvuden.

Och titta där! Där sitter minsann Michael Nyqvist och tittar åt vänster! Hey! Duken är rakt fram! Ååååh, typiskt.

Och titta där! Där sitter minsann Michael Nyqvist och tittar åt vänster! Hey! Duken är rakt fram! Ååååh, typiskt. En annan snubbe tittade åt höger. Undrar om de tyckte filmen var bra?

Filmen Sebbe var rätt bra, mycket bättre än vad jag hade förberett mig på. Synd bara att det inte kom någon reklam i början av filmen, det är alltid mysigt.

Jag fick göra min egna reklam och kan ni tänka er, det funkade! Jag sprang och köpte en cola till.

Jag fick göra min egna reklam, jag bara höll upp burken sådär i 1/25:e dels sekund, ni vet det där gamla tricket och kan ni tänka er, det funkade! Jag sprang och köpte en cola till.

Han som satt på min högra sida lät som om han blåste i en såndäringa alkoholmätare hela tiden när han andades. Det var lite irriterande, men det hade ju inget med filmen att göra.

Jag och Babak Najafi, han som skrev och regisserade filmen. Om ni sett filmen kanske ni kommer ihåg medaljongen med bilder i, en på Sebbes pappa. Han gestaltades så fint av Josef, till höger. Han med det enorma LEGO:t

Jag och Babak Najafi, han som skrev och regisserade filmen. Om ni sett filmen kanske ni kommer ihåg medaljongen med bilder i, en på Sebbes pappa. Han gestaltades så fint av Josef, till höger. Han med det enorma LEGO:t.

Den officiella efterfesten utfördes på Kung Carls Bakficka, där det aldrig är tomt, typ som ni alla vet har Kung Carl ALLTID något i bakfickan. Men vi fick plats och vi käkade och drack allt möjligt.

Här är jag och Kristian och Sanna, vi står och ljuger med fulla muggar.

Här är jag och Kristian och Sanna, vi står och ljuger med fulla muggar.

Kvällen fortsatte sedan på Sturehof och Obaren, där jag slog mig ihop med komikern Johan Wahlström, mycket trevlig prick det där (fantastisk öppningsreplik, förresten: ”Hej, ursäkta. Jag är inte full. Jag är från Göteborg. Jag ville bara tacka för alla skratt”). Även Allan (”Svensson, Svensson”) satt vid det bordet, men han verkade lite missnöjd, så jag lät honom vara. Sen hamnade vi på East, det ställe som påminner mest om något annat ställe i Göteborg, när det kommer till stämningen. Det ser inte ut som folk har diarré och försöker hålla sig, typ. :)

Igår hade vi middag och det blev rätt lugnt. Vi är kvar i Stockholm och idag skall vi till Riksnaturistoriska muséet och kolla på en fotoutställning från Antarktis med dess isbjörnar och isglassar.

Hej svejs, sebbefejs!

  • Share/Bookmark

Kvinnofirande

måndag, 8 mars, 2010

Kvinnofirande

Visste ni att det var Emil i Lönneberga som firade den första kvinnan i Sverige? Lilla Ida höll på att bli den första svenska, kvinnan i rymden, men flaggstången var tack och lov inte så hög.

En - två - tre - FIR!

En - två - tre - FIR!

Grattis till alla er härliga kvinnor där ute. You go girls!

Hej svejs, kvinnofejs!

  • Share/Bookmark

Snack bar

fredag, 5 mars, 2010

Snackbaren

En dag i Mexiko (äsch, jag vet inte om jag skall stava det MEXICO eller MEXIKO!? Det gäller ju att vara konsekvent, vilket liksom är mitt signum…) så fann jag en liten gränd en bit bortanför vårt mysiga lilla hotell La Rana Cansada. En fantasiskt trevlig liten snack bar uppdagades i den av skymningen något mörklagda gatan. Sagt och gjort (även om jag varken sa eller gjorde något), jag knallade in och slog mig ner på en barstol vid den slitna baren. Den om än mer slitna bartendern kikade nyfiken och en aning nonchalant på mig och mumlade något. Det sistnämda hörde jag dock ej, jag såg bara att hans överdimensionerade mustasch rörde sig något motsols i ett par ojämna ryck för att sedan återigen lägga sig horisontalt över hans håriga överläpp.

En kort man med stor hatt slog sig ner vid min sida och beställde in två limebestyckade Corona, kallare än Kallurs stjärt efter en misslyckad bakåtvolt i en snödriva. Tack sa jag och tog en stor klunk. Fast på spanska. (Tack Hasse & Tage).

Mustaschsnubben:
-”Vad gör du här?”
Jag:
-”Jag dricker öl”
Mustaschsnubben:
-”Jasså. Själv är jag här med min fru. Hon är Mexikos första kvinnliga astronaut”
Jag:
-”Jasså, minsann?”
Mustaschsnubben:
-”Japp, så är det. Hon är dessutom siamesisk trilling, så hon har tolv ben!”
Jag:
-”Eh…okay? Det låter ju…spännande?”
Mustaschsnubben:
-”Ja, hon springer snabbt som fan. Hon har vunnit varenda guld i alla OS sedan 1912″
Jag:
-”Eeeeeehhhh!? Okay, då måste hon vara ganska gammal?!”
Mustaschsnubben:
-”Nej, hon är bara 12 år, eller ja, man får räkna 12 x 3 = 47 och så får man dela det på antalet ben. Hon gillar ju rödspätta också, så antalet ben varierar”
Jag:
-”…”
Mustaschsnubben:
-”Nej, förlåt här sitter jag och pratar på, jag skall ju iväg strax. Jag skall cykla till Frankrike. Ja, cykeln står här utanför!”
Jag kikade ut, men där var helt mörkt, inte ett fordon så långt örat kunde nå.

-”Ursäkta mig, men jag måste på ett viktigt möte”, sa jag och sprang ut och iväg. När jag kommit en liten bit så vände jag mig om. Det var då jag såg vad som egentligen stod på skylten. Dessutom särskrivet:

Skit också!

Skit också!

Hej svejs, skitsnacksfejs!

  • Share/Bookmark

Just det ja…

torsdag, 4 mars, 2010

Två saker hände idag:

1) Jag var och handlade på Hemköp i Annedal. Apparaten var helt störd, först så ”sa den” att mitt kort hade chip, vilket stämde alldeles utomordentligt. Men när jag körde in kortet så stod det att den inte hade chip och att den måste ha det. Så då drog jag kortet igen. Men då ändrade apparaten sig och påstod återigen att kortet hade chip. Men sen hade jag ändå inga pengar på det kortet, så det sket sig ändå. Så jag betalade med ett annat kort. När kassörskan gav tillbaka kortet till mig, tillsammans med en bunt kvitton, så nöp jag åt lite fel och nöp tag i hennes svarta fingervante så hennes pekfinger blev JÄTTELÅNGT.

Som vi skrattade.

2) Jag skulle svänga in på vår gård och springa upp med lite saker till lägenheten. Det finns en liten passage i mitten av alla hus, där man kan smyga in med bilar och annat. Men grejen var att här var det någon konstig snödriva som låg lite snett, den såg ut som en halv liten skateboardramp, fast väldigt platt. Och i snö. Snowboardramp, kanske? Finns det såna? Hur som helst, jag svänger upp mot infarten, men då så fastnar framhjulet på något sätt (i typ ingenting?!) och eftersom bilen jag hade är bakhjulsdriven så GLIDER den till höger, rakt mot en annan likadan bil! Ojoj, tänker jag, vrider på ratten som en gammal sjöman och backar långsamt, liksom IFRÅN den andra bilen. Men nej då, då är det ju något i min bil som fastnat i den andra bilden, så den andra bilen guppar upp och ner jättemycket, som en såndär amerikansk hiphop-bil. Jag får lite panik, men har sånt sinnenärvaro att jag mycket smidigt ”kommer loss” från den andra bilen och stannar till på gatan. Då hör jag hur någon bankar på min bil?

Jag hade redan tidigare lagt märke till en ful tant med ful mössa som parkerade sin fula bil (som OCKSÅ hade ful mössa, både på fram- och bakrutan) och nu hade tanten förvandlats till en ultramegasuperduper-Svennebanan! Jag tror inte en sekund på att hon i all välmening ville göra mig uppmärksam på att jag faktiskt krokat tag i den andra bilen, utan hon var bara en sån där OTROLIGT enerverande person som alltid skall lägga sig i och peka, helst med överdimensionerade pekfingrar och helst med hela överkroppen, mot sådana som gör misstag eller på annat sätt gör något galet, med eller utan flit.

Jag stannade och gick ur bilen och tittade på henne medan jag gick mot den andra bilen.

Ful tant:
- ”Du körde på den andra bilen!”, sa hon upprört.
Jag:
- ”NÄHÄ!?”, svarade jag sarkastiskt,
Ful tant:
- ”Jag ville bara göra dig uppmärksam på att…”
Jag:
- ”TROR DU VERKLIGEN ATT JAG INTE MÄRKTE DET!?”, dundrade jag.
Ful tant:
- ”Uh..va!?”
Jag:
- ”Alltså, ursäkta mig, men du tror verkligen inte att jag märkte att hela den andra bilen rörde på sig!? Vad skall jag göra åt det när jag sitter i bilen? Vad har DU med det att göra, förresten?!”.

Först gick även hon fram och började PEKA på den andra bilens kofångare. Då mumlade jag något i stil med ”men vafaaaan”. Då blev hon typ sur och gaggade iväg. Jag skrev en lapp där jag förklarade händelseförloppet och bad om ursäkt och skrev mitt mobilnummer, satte den på den andre bilens vindruta och körde sedan in min bil på gården. Det hände ingenting med min bil, förresten. Inte en skråma?

Alltså, vilken idiot! Som den där gången när jag blev påkörd av en SMS:ande taxichafför. Det var ju givetvis mitt fel, eftersom han kom dundrades från höger. Men när jag sitter där på trottoaren och vänter på ambulans och försöker känna om det är några inre organ som INTE bytt plats i kroppen, kommer det förbi en pundare med metspö på cykel; ”Ja, så går det när man inte iaktar högerregeln”. Snacka om att vilja ge någon extremt mycket extraspö! Som tur var så blev två hjälpsamma personer som hjälpte mig förbannade och körde iväg honom väldigt fort.

Jag ville med detta extrainlägg bara påpeka att jag inte gillar folk som påpekar saker.

Hej svejs, påpeksfejs!

  • Share/Bookmark

Hemma igen, nu jädrar!

torsdag, 4 mars, 2010

Hemma

Jaha, då har jag kommit hem från både Mexiko och Kuba. Har nästan ingen kunnat skriva nånting därifrån, eller jo det kanske jag kunde, men jag ville inte. Det är en jädra skillnad, har jag hört.

Hur som helst, det kommer lite återblickar till resan inom kort.

Vi kom hem igår kväll efter att min sötesyrra kommit och plockat upp oss. Jag hade fortfarande en såndär underbar turistmage, vilket gjorde att jag såg fram emot ett toalettbesök mer än ganska mycket mer. Men när vi kommer hem så upptäcker jag till min stora fasan att toaletten ser ut såhär:

Skit också!

Skit också!

De håller ju på med s-s-s-s-s-s-s-s-stambyte! Och det är inte en vietnamesisk håltoalett heller, så jag fick så snyggt springa ner i källaren. Och då menar jag SPRINGA. I alla fall från och med idag, då de håller på att bygga om hissen.

Jag har bestämt mig för att inte börja arbeta förrän på måndag, jag skall ägna de kommande dagarna till att bli ”normal” i huvudet och börja skriva ner vad jag skall göra. Det kan bli spännande.

Nåja, jag är tillbaka och lovar att blogga om så mycket smörja som möjligt och som jag någonsin hinner innan jag dör.

Hej svejs, stambytarfejs!

  • Share/Bookmark

Oskuld?

lördag, 27 februari, 2010

Oskuld?

Neeeej, OSGULD!!!!

Grattis Johannes och alla andra curlingföräldrar!

Hej svejs, isglidarfejs!

  • Share/Bookmark

Paus

söndag, 31 januari, 2010

Sorry för uppehållet. Jag är i Mexiko och går runt och glor.

  • Share/Bookmark

Avskedsbrev

måndag, 25 januari, 2010

Avskedsbrev

- nej, inte så farligt som det låter

Jag vet inte var jag har fått det ifrån, men varje gång vi skall ut och resa (läs: flyga) så skriver jag någon form av avskedsbrev? Det brukar bli ganska så långt och spontant och jag lägger det som utkast i min mail. Ifall jag inte tar bort det, så skickas det ut efter ett par månader. Det kanske låter jättekonstigt, men är det det verkligen? Istället för att försvinna i ett moln av frågetecken, så brukar jag helt sonika slänga ihop en liten resumé av mitt liv och hur kul det har varit ändå. Då kanske det mer känns som att jag har rymt och bara stuckit iväg på en lång resa? Brukar även skicka iväg alla mina lösenord till min lillebror, man kommer säkerligen bli förundrad av allt som man varit med om och som folk inte har en aning om :)

Nåja, nu är det asbråttom fram och tillbaka och hit och dit, har köpt en Canon 500D och skall iväg och köpa batterigrepp och en glugg, skall hinna ge lillebrorsa en DVD med film från hans dotter Biancas dop, åka och förbi och ge min mormor och morfar var sin kram (morsan och farmor kramade jag musten ur igår, de hade lite julmust kvar i kroppen sen i julas), även min far och styvmor och förhoppningsvis min syrra och min andra brorsa också. Sen får det nog vara nog för den här gången.

Nåja, jag avslutar med en av de töntigaste bildordvitsarna jag gjort.

Hej svejs, avskedsfejs!

Henrik och hans förbannade bordsskick!

Henrik och hans förbaskade bordsskick!

  • Share/Bookmark

Dagens fråga

lördag, 23 januari, 2010

Dagens fråga

I

Jag ringde till Sanna imorse.

-”Hej äskling. Du…var är tvättstugan?!”

Jag står alltså utanför tvättstugan och ringer, lite yrvaken. Saken är den att jag VET ju var tvättstugan är, men nu håller de på att renovera hela huset och ingenting är längre var det var, samt att det faktiskt verkligen lät som någon DUSCHADE där inne!? Så jag vågade inte gå in haha. De har provisoriska dushcar i källaren, på grund av stambyte (de byter ut vår befintliga Apachestam mot en Sioux istället).

Hej svejs, smygandeindianer-fejs!

  • Share/Bookmark

Att sparka en sparkspark

torsdag, 21 januari, 2010

Detta är ett inlägg jag helt plötsligt hittade i utkast. Jag kommer inte ihåg i vilket sammanhang som jag började skriva i, men troligtvis var det när jag läst något om en ”kickspark” i nån kvällstidning och undrat lite grann vad det var för något. Jag skrev aldrig klart, men det kanske jag gör ändå. Tror ändå jag är på god väg att lösa mysteriet om dess uppkomst. :D

Kickspark

- hur funkar en sådan?

Det finns flera olika sparkar att läsa om i kvällstidningar. ”Karatespark”, ”Hoppspark”, ”Dödsspark” och ”Chockspark” (alt. ”Sparkchock”). Men den mest gåtfulla av alla sparkar måste ändå vara ”Kicksparken”. Hur, varför och när uppkom den?

En av mina egna teorier är att den uppkom någonstans i Hällesåker på 60-talet. Två bröder tillbringade en eftermiddag i sin fars verkstad, där de skruvade på allehanda mekaniska apparater. Vid ett tillfälle rullade den yngre brodern in sig själv under en flakmoppe för att kika lite närmare på den jackade kolven och den planade toppen. Tyvärr var han inte bara den yngre av de två bröderna, utan även den som var mest trött. Givetvis blev det som så, att John Blund drämde sin sömn-skiftnyckel i huvudet på honom (ja, han har olika metoder beroende på var man befinner sig) och han somnade sött där under flakmoppen.

Tyvärr noterades inte detta av den äldre brodern, som berusad av en blandning av hembränt, messmör och fönsterputs kom invinglandes i verkstaden och fick syn på den kärleksfullt gröna flakmoppen.  Snabbare än snabb och kvickare än Quick satt han plötsligt på det gröna monstret och hans gåshud gjorde att hans raggarsträng reste sig så högt upp att han nös två gånger. Han satte sin träsko på kicken och tänkte PRECIS klämma till, då han kom på en relevant sak – hans fot måste ju vara i träskon! Sagt och gjort, han tryckte i foten, utan att märka att det inte bara var fel fot, utan att träskon satt upp och ner.

Med ett fast tag runt handtagen ställde han sig upp, laddade så mycket att det hade räckt till en ungefärlig driftid på 40 minuter för fyra mobiltelefoner (utan Bluetooth påslagen då, alltså) och så pressade han ner kicken med väldig kraft. Motorn pulserade lite på sitt karakteristiska sätt, men den gick inte igång. -”VaFantomen och FanCoolio”, skrek han lite tyst. Så tog han sats och provade igen. Samma sak. Det kändes inte riktigt som att kicken gick hela vägen ner?

To be continued…?

  • Share/Bookmark