Reflektioner, minnen och tankar
Jag minns saker, reflekterar över saker och tänker väldigt mycket. Ibland skojar min hjärna till det, även för mig själv.
Jag minns saker, reflekterar över saker och tänker väldigt mycket. Ibland skojar min hjärna till det, även för mig själv.
När jag promenerade till kontoret idag så arbetade som vanligt min hjärna på högvarv. Men denna gången var det inte det gamla vanliga (ordvitsar, om jag glömt ta på mig byxor eller vart jag är på väg), utan jag tänkte på jordbävningar. Jag ”lider” av något som kallas katastroftankar, alltså det blir alltid mycket värre än vad det egentligen borde vara.
Till exempel:
Sanna är försenad. När man ringer hennes mobil så verkar den vara avstängd.
Normal slutsats:
Hon missade bussen och hennes batteri har laddats ut.
Katastrofslutsats:
Hon blev kidnappad av en hittills okänd, underjordisk milis och ivägförd till ett träsk där hon är tvungen att simma över ett vattendrag iklädd en av svininfluensa smittad fläskfilékostym, med risk att bli attackerad av HIV-smittade alligatorer som dessutom utsöndrar någon ångestframkallande napalm. Detta plus en lagom sund blandning av explosioner och knivar och att hela ritualen gör att hela min familj och alla mina släktingar och vänner börjar brinna och tappa tänderna och annat och att hela världens plötsligt imploderar gör att man helt plötsligt stannar upp och tänker: VAFAN!? Man blir både blir skrämd och imponerad av vad ens hjärna egentligen kan komponera ihop.
Hur som helst, det jag ville säga var att jag tycker det är helt galet att man inte skänker en liten småslant hit och en liten småsedel dit, för att hjälpa andra människor som kanske får uppleva katastrofalternativet dag ut och dag in? Det kan inte vara så kul. Tänk vad DERAS katastroftankar innebär? Gulp!
Jag har ägnat någon halvtimma till att jämföra olika hjälporganisationer och alla gör ju något bra. Men denna gången blev det en hundring till ”Läkare utan gränser”. På något sätt har jag fått för mig att Röda Korsets trovärdighet fått sig en törn, men det enda jag kunde hitta på nätet var att det var någon direktör som var misstänkt för att förskingra massa stålar, men det kan ju hända var som helst.
Någon som sett någon sammanställning om hur många procent av de bidragna pengarna som egentligen går till det de skall för respektive hjälporganisation? Och för tusan, vilken ni än väljer, gå in och skänk en tjuga eller något, det är ju helt fantastiskt vad mycket det kan hjälpa, i teorin. Det här står till exempel på Läkare utan gränsers hemsida:
Pengarna räcker till mycket! Varje krona är viktig i kampen för att rädda liv och lindra nöd. Och det kostar ofta inte mycket. Några exempel:
1000 kronor kan betala för 4 kirurgiska kit för behandling av splitterskador.
500 kronor kan behandla 100 personer för hjärnhinneinflammation.
250 kronor kan rädda livet på ett mycket svårt undernärt barn.
150 kronor kan rädda 15 personer från att dö i kolera.
70 kronor kan ge 47 barn vaccinationsskydd mot mässling.”
(http://www.lakareutangranser.se/gava/Vad-racker-pengarna-till/)
Tänk på det!
Hej svejs, nödhjälpsfejs!
Japp, ni undrar hur fisken ser ut som man fixar ut stenbitsrom ur?
Så här ser den ut:

Här är den! Stenbiten!
Hej svejs, stenbitsfejs!
Nu kom två artiklar sådär nära varandra igen!
Hej svejs, frimurarfejs!
Någon mer än jag som undrar vilka bittra människor som hetsar fram det här med ”gubb”-anklagelserna, förrutom medial masshjärntvätt? Vem i sina sinnes fulla bruk skulle inte njuta av en intervju med t ex underbara Sven Wollter, utan istället sitta och gräma sig över att det är Sven, en ”gubbe”, och inte en kvinna? ÄVEN om det veckan tidigare var en annan intressant ”gubbe”? Gillar ni inte eran morfar eller farfar heller?
Den dagen vi har lika många kända kvinnor som män, då kommer jag också tycka det är konstigt. Men inte tidigare, vi är inte där än. Så sluta löjla er och njut av deras karisma, erfarenheter och fantastiska historier istället, vilket kön de än har.
Hela fenomenet är ungefär lika töntigt som det här
Hej svejs, gubbhatartöntfejs!
Just det! Har ni någonsin lyft upp er tangentbord, vänt på det, skakat och sett vad det är som trillar ut det? Det är ruskigt äckligt. Prova!

Allt är iofs inte skit! =) Och titta där, där är musjäveln också! Aha!
Hej svejs, uäääääääfejs!
PS Jag insåg nu att jag kom med dubbla uppmaningar. Alltså, låt det ligga eller vänd på det och skaka. Bara ni gör NÅGONTING av dessa två, så är jag nöjd.
Jag funderade på att börja åka skateboard igen, eftersom det var mitt allra största nöje när jag var yngre, att terrorisera grannskapet med diverse trick som oftast fungerade till ungefär 85%. Det var ju ganska länge sedan som jag slutade, men jag dammade av min gamla bräda, men det känns typ som att jag ligger lite efter utveckligen och modet? Den ser lite rolig ut. Men men, don efter person.

Nästan i naturlig storlek! Stor underhållning att bara titta på brädan, håller mig nog till det.
Hej svejs, skatefejs!
Jag brukar låta skyddsplasten sitta kvar på mina elektroniska apparater jag köper, för jag tror att när skyddsplasten väl släpper av sig själv, så är telefonen (eller vad det kan vara) så pass gammal att man inte blir jätteupprörd om man råkar få en repa på displayen.
Hur som helst, jag fick tillbaka min Nokia N95 från lagningen och då var den jätteskyddad! Så jag tänkte ha kvar skyddet ett tag, mest för att få en lite mer retro-look på den. Typ Fred Flinta-mobil.

-"Prata högre, jag hör inte igenom telefonskyddet!"
Hej svejs, nokiaskyddsfejs!
PS Tack ”FattasOrdMichel” för att du påpekade att det, som ditt prefix låter klargöra, fattades ett ord.