Förra veckan så började det plötsigt kurra i magen och först trodde jag att det smugit sig in en katt genom…öh, ja. Naveln.

Men jag började fundera på sannorlikheten att en katt skulle kunna smyga sig in obemärkt och kom efter 2 timmar och 71 minuter fram till att jag nog snarare var  hungrig.

Och där (ja, precis DÄR!) låg en sån där Wasa sandwich med “Cream Cheese & French herbs” som min fru givit mig några dagar tidigare. Äsch, tänkte jag, slet upp förpackningen, drog upp de två halvfnasiga, fiskpinneliknande knäckebrödsbitarna och började mumsa i mig dem.

Men bara efter 15 minuter, så började jag få hjärtklappning. Mina ben kändes som gelé och jag började svamla något på japanska (fattade ingenting, förstår inte ett skit japanska även om jag råkar tala det ibland). In fort på toa och det var då jag upptäckte att jag råkat öppna någon portal till helvetet mellan mina skinkor! Argggh inte nu igen.

Jag gick efter toabesöket återigen in på mitt lilla kontor och satte mig i stolen. Men det kändes inte bra. Men då upptäckte jag att jag råkat sätta mig på skrivaren istället. Så jag satte mig i stolen. Kändes lite bättre, men inte bra nog. Så efter några djupa andetag, så drog jag på mig kläderna och spatserade hem. Men först sneglade jag på förpackningen och det var då jag kom på att jag måste kolla om Sanna har tecknat någon livförsäkring för mig utan att berätta detta.

wasa knäcke sandwich

Wasa knäckebröd – bättre sent än aldrig!

Väl hemma så gick jag och la mig, klockan var väl runt 18-tiden tror jag. Låg och vred och vände på mig och sen var jag tvungen att spy, riktiga Pavarottispyor. En osynlig Baloo stod bredvid mig och skrek i mitt öra “TA I ENDA FRÅN TÅÅÅRNA!!”, jag svarade “SÅ HÄR!?” och så skrek jag rakt ner i avloppssystemet. Där for allt iväg; givetvis knäckebrödskvarlevor, lite pasta, några kexsmulor, en liten ark med två baciller av varje, en krossad tomat (den krossades mot porslinet, var hel när den kom ut), lite lakrits, en snubbe i kanot och jag tyckte till och med att jag såg mitt gomsegel försvinna ner i holken. OHOJ GOMSEGELVÄNNER!

Så var det i ungefär i ett halvt dygn.

Men det konstiga är att även Sanna blev sjuk sen? Så jag vet inte vad som hände där, egentligen. Men jag har kollat runt lite och det verkar som att även matförgiftning kan smitta. Attans!

Nu mår jag bra igen! Sitter här på skrivaren och jobbar för fullt.

Hej svejs, skrikspyefejs!

PS: Efteråt hade jag ont i nacken, axlarna och ryggen i flera dagar. Och jag hade även ont i pungen, eftersom det kan bli så om man tar i väldigt mycket. Detta råkade jag berättade för min mamma. Hon sa bara “jaha, oj då”. Tror inte hon förstod 🙁

 

Liknande inlägg på bloggen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier