Jag pratade med min lilla mormor i telefon igår. Bland annat så frågade hon mig om jag blivit vuxen.

- ”Nej”, sa jag. ”Äldre, men inte mer vuxen”.

Då säger hon:

- ”Bra. Vuxna människor är tråkiga”

Detta var på kvällen. På dagen hade vi lite kalashäng hos min lillebror, som tillsammans med fästmö och barn bor i Onsala. Farmor var där också. Vi är ganska lika, på många sätt. T ex har vi samma humor och så gör vi ofta saker som är lite knäppa, helt plötsligt. Jag kan t ex helt plötsligt ta av mig ena skon och lukta i den (konsultuppdrag på Plusenergi 2003).

Igår skulle farmor torka bort lite grädde, som hon fått när hon mumsade på en go tårta. Eftersom hon inte orkade / kunde sträcka på sig och ta en servett och eftersom ingen annan såg på (trodde hon), så tog hon tag i blusen (trodde hon) och torkade av munnen. Men det blev helt fel, så det slutade med att hon nästan snöt sig i sin egen kjol hahaha. Så tittar hon på mig och så säger hon högt ”jaja, säg det inte till någon bara” och så skrattade hon som bara hon kan. Hela farmor liksom guppar upp och ner där i stolen.

Om ni har era gamlingar kvar i livet så passa på att utnyttja dessa ovärderliga, tidsbegränsade och icke ersättningsbara glädjekällor. Jag brukar vurma för att man skall ringa eller skriva ett litet brev till dem då och då. Det kanske tar några minuter av din tid, men jag kan lova er att tiden som de gläds av att bli påminda av att de inte är helt bortglömda kan räknas i dagar och veckor och kanske till och med månader!

Tänk på det, en dag sitter ni själva där och glor (som farmor brukar säga).

Hej svejs, vuxentråksfejs!