Ja, man pratar ju konstigt med bäbisar. Jag trodde inte att man skulle göra det, men jag låter ibland helt störd när jag pratar med min dotter. Å andra sidan så pratar man ju konstigt med andra, vuxna också? Och inte bara pratar konstigt, man GÖR ju helt knasiga saker hela tiden? Påminner om när min morbror Kenn var i simhallen med sin dotter när hon var liten. Mamman satt på en plaststol och skulle kika på när de simmade. När Kenn kommer in med sin lilla dotter i famnen och mamman får syn på detta, så skriker hon “BADBYXORNA, KENN! BADBYXORNA!”. Jaha, han hade glömt ta på sig badbrallorna efter duschen och var såklart helt naken och vände helt sonika på klacken (han hade sina högklackade skor på sig) och gick lugnt tillbaka in i omklädningsrummet. Sen kom han ut med badbrallor på sig, men då hade han glömt dottern i omklädningsrummet.

Nej, SÅ illa var det inte 😉

Men bara som nu i helgen t ex, bl a;

Sanna i bilen, på väg mot Uddevalla:
– “Men jädrar vilken dålig mottagning det är här, jag hör ju ingenting!”, utbrast hon, samtidigt som hon höjde AC:n till 27 grader.

Henrik till Sanna i samma bil, under samma resa:
– “Tydligen så hade jag råkat ställa in någon funktion i telefonen, så när morsan ringde, så hamnade hon direkt i bröstrevlådan….. uh….. va… Haha! BRÖST!!”

Till råga på allt så fastnade jag med näsan i ett skåp… Det låter konstigt, men jag skall förklara senare.

Faktum är att det säkerligen är mellan 5 och 15 gånger om dagen man säger eller gör sådana här saker, men det var bara dessa jag kommer ihåg nu 😀

Hej svejs, bäbishjärnefejs!

 

Liknande inlägg på bloggen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier