Henrik

Chrille köper dator

men det blev inte som han tänkt sig

Chrille gick in i en datorbutik i Göteborg för ett tag sedan, för att köpa en bärbar dator med senaste Windows. Eftersom han hade käkat stark korv mumlade han ganska mycket och expediten, som hade kusiner som bodde i Danmark, förstod inte ett smack. Men när Chrille gick därifrån var alla ändå nöjda och glada.

Chrille var jättenöjd och såg mycket bättre ut med sitta nya fönster

Expediten hörde honom bara mumla något om "bärbar" och "window".

Hej svejs, fönsterbärarfejs!

En busschaufför

– det är en man med glatt humör

Jag åkte kollektivt till min käre far idag (eller ja, till hans kontor. Själv är han i Jönköping. Eller ja, inte helt själv, jag har en stark känsla av att det finns massor av jönköpingare där också. Eller vad de heter. Bengt och Bo och Kerstin och Berit och sånt).

Där satt jag och suckade och glodde ut i regnet på folk som försöker cykla med paraply och små barn med reflexvästar som gick två och två som en lång orm och som en efter en tog ett extraskutt extra hårt ner i en vattenpöl allt eftersom det var deras tur. Mina jeans klibbade fast mot knäna och så fort jag vred lite på någon av skorna så lät det som om man trampar på en nyduschad Svamp-Bob Fyrkant. Det känns väl som det gör allra oftast i Göteborg. Men då plötsligt sprakar det till i högtalaren:

*harkel*
-“Ja, gomidda gott folk säjjer ja igen här, jag ville bara säga att ni ska va varmt välkomna ombord på buss nummer FEMTI som ska ta er te Kallebäck. Ja önskar er alla en trevlig resa och hoppas ni ska trivas ombord!”

*klick*

Där började jag le så där okontrollerat, precis som om det vore mitt ansiktes defaultläge (vilket det oftast är, iofs). Detta var i jämnhöjd med Lisebergs stora entré. Jag log hela vägen bort förbi Sankt Sigfrids plan och jag hade ännu inte börjat sluta le förrän det var dags igen:

*sprak och harkel*

-“Ja, då va de ja igen här. De e så himla trevlit att ha er ombord.”

*klick*

Vid detta laget inser jag att jag ler så mycket att jag nästan får en smak av öronvax i mungiporna. Samtidigt tittar jag ut. Där står en tjej som tydligen precis blivit nedskvätt av en bil. Hon tittar upp. Hon tittar på mig. Där sitter jag och ler så att jag nästan svettas. Hennes mungipor åker ner så långt att jag misstänker att hon fick den bittra smaken av knäskålssvett i munnen. Tydligen är hennes mungipor på något sätt kopplade till ögonbrynen, för de åker med ner en bit. Vad jag inte förstår är att hennes mungipor tydligen även är kopplade till MINA ögonbryn, för likt Bert i “Mupparna“‘s ögonbryn åkte mina upp.

Och mina ögonbryn verkade slutligen vara ihopkopplade med bussen, för då åkte den.

Bert the Unibrow

Detta betyder "KÖR BUSSJÄVEL, KÖR!"

Så till alla er som sitter där och tittar ut i regnet; ha en underbar dag. Det är gött att ha er ombord på bloggen 😀

Hej svejs, ögonbrynhöjarfejs!

Turist

javisst

Idag när jag tog min lilla promenad till mitt lilla kontor gick jag förbi en mindre grupp (familj, kanske?) kineser precis utanför Pedagogen (i närheten där jag lyfte upp gubben häromsistens).

Spontan som man är så utbrister man “hey, do you need some help with the map?” Hade jag inte SNUBBLAT precis när jag sa det så hade de kanske inte ryggat tillbaka i ren turistförskräckelse, men de insåg ganska snabbt att jag inte utgjorde något större hot då jag ler väldigt mycket och inte kan dra några ordvitsar på kantonesiska (ännu). Inte på mandarin heller, när jag tänker efter. Nåja.

Reseledaren / mamman frågade:
-“Jaaaa…. har ni … innerstad”? (Jag upptäcker att hon pratar svenska. Puh).
Jag:
-“Innerstad? Jodå, hmmm. (Tänker på Nordstan. Det är ju liksom “inne”, kanske inte så att det är så populärt att hänga där, men det är inomhus).
“Ni kan följa spårvagnsspåren neråt dit, det svänger till höger längre ner och om ni också gör det så ser ni Nordstan där borta. Det är ett stort, öh, “shopping mall“. Men om ni vill se gamla hus, så skall ni inte gå dit. Jag skulle rekommendera att ni går till Haga, det är jättefint!
Mamman;
-“Jaa HAAAGAAAA!” (svinhögt och liksom långt, jätteroligt)
Jag:
-“Uh, ja precis! Då följer ni spårvagnspåren åt ANDRA hållet och där borta svänger det till vänster och om ni följer det så hittar ni till Haga.”
Mamman:
-“Taaaack!”
Jag:
-“Välkommen” (!?), varpå jag kliver rakt över gatan och håller på att gå in i en bil.

Jag vet inte vad jag menade. Typ “välkommen till Göteborg” eller “you’re welcome“? Äsch, jag menade lite av varje och bägge två. Vad hade vi egentligen gjort utan våra spårvagnsspår, förresten?

Jag hoppas de får en härlig vistelse i Göteborg! Men vem skulle inte få det? 🙂

Hej svejs, turismfejs!

Sådant fordon

sådana skodon

Jag fick låna en bil av min  far för att köra lite saker med. Den har stått under ett träd ett tag och antagit en mer naturlig lackkonservation. Hemma hos oss är de ännu inte färdiga med allt, så det ligger ett och annat hekto byggdamm på golven. Detta fastnar under mina skor, men det verkar vara något speciellt med dem, eftersom skorna och byggdamm verkar vara otroligt fästa vid varandra. Först trodde jag skorna var gjorda i Dammark, eftersom det var så mycket damm på marken, men sen kom jag på att jag köpte dem i Miami. Gatan utanför är extremt nyasfalterad också.

Det såg lite roligt ut när jag kom ut till bilen igen.

Dammit!

Dammit!

På tal om spår, kommer ni ihåg historien om “Svenska spårket“? 😀

Hej svejs, smutsbilsfejs!

Dammsugarkatt

boxar hund

Ja, jag tror katten har kissemissuppfattat det där. Det är inte ens en boxer. Men man måste ju hålla med om att katter är renliga djur! Tycker i alla fall att det är ett fantastiskt roligt klipp (alltså inte BARA när katten klipper till hunden, utan själva filmklippet).

Gubblyftet

låter som en pensionärsversion av “Lyftet”, av Kenneth Ahl

Jag var på väg till kontoret och traskade med rynkad panna utefter kanalen, förbi Nefertiti och den stora glasbyggnaden bredvid. Har råkat få lite virus på en webbsida och jag var orolig att de smittat av sig på någon kunds hemsida också (det hade det inte, puh). Då ser jag en man som står vid träbänkskonstruktionen, som ser ut som en blandning av en läktare och skitstora trappor. Han står som ett upp-och-nervänt “U”, alltså med fötterna på en bänk och händerna på den ovan. Det ser ut som att han försöker hålla balansen. Jag tror givetvis att han är sketfull och bara försöker hålla i sig, men det kändes ändå lite olustigt att bara knata vidare.

Så jag gick förbi honom, men vände och gick upp mot glasbyggnaden, för att på så sätt lite smidigt och diskret bara kolla så att han var OK.

U-gubben:
-“Öh!”
Jag:
-“Ja?”
U-gubben:
-“Ursäkta mig, men har du en hand?”
Jag:
-“Det kan du tro! Jag har till och med TVÅ händer, du!”
U-gubben:
Jag skulle ju komma upp här, tänkte jag. Men jag kom bara hit. Jag har ju så jädra dåliga ben…”
Jag:
-“Oj då, ja men självklart!

Jag sträckte honom näven och fiskade upp honom de två kvarvarande stegen.

U-gubben:
-“Du var mig en snäll person, jag vet inte hur länge jag har stått där”
Jag:
-“Haha, det är lugnt. Gå försiktigt du!”

Så började jag gå bort, mellan Nef och glashuset. När jag kommit 10-15 meter så hör jag bakom mig.

-“ÖÖÖH!”

Jag vänder mig om.

U-gubben:
-“Vill du ha en sånhär?!”

U-gubben stod glatt och viftade med en Läkerolask.

-“Haha, nej tack, det var snällt men det är bra för mig. Hej!”

Och så lämnade jag U-gubben bakom mig och knatade vidare. Och plötsligt så kändes allt återigen som i en liten film, av något slag. En trevlig liten film.

Han verkade förresten ha ramlat tidigare, för han hade sytt flera stygn ovanför ena ögat.

Nåja, nu skall jag ta bort virus, sen skall jag skriva en liten resumé av helgen, som varit lite festlig (i vanlig ordning).

Hej svejs, gubbärgarfejs!

Gilla Pers perversa verser!
MISSA INTE!
Ordvitsar i bildform - En Skruv Lös Glada Lappar
Arkiv
Kategorier